gästbloggen är tillbaka!

här nedan kommer ett gästbloggsinlägg från oscar som handlar om könssjukdomarna klamydia och gonorré. mycket nöje!

STD i folkhemmet

Det var för snart tre år sedan, jag hade precis flyttat till Linköping och hade bestämt mig för att gå och testa mig för könssjukdomar. Jag hade tidigare under året haft oskyddat sex och hade egentligen inte tänkt mer på det men skulle börja jobba som informatör för RFSL och tyckte ändå att det kunde vara en bra ide. Väl på på STD-mottagningen (sexual transmitted diceases, sexuellt överförbara sjukdomar) gick allt ganska bra, jag hade tidigare testat mig på SÖS i Stockholm och visste ungefär vad som skulle hända. Att jag några gånger under samtalen fick rätta personalens "hon" till "han" hade jag nästan väntat mig och även den förlägenheten det tydligen förde med sig att jag inte var hetrosexuell. Jag fick prata lite med en sjuksköterska och diskutera riskbeteenden och ta några extra kondomer. Under hela besöket satt en ytterst förlägen läkarstudent med och när det var dags för mig att dra ner byxorna verkade han/hon helst vilja sjunka genom golvet. Men testerna var snart genomförda, jag skulle komma tillbaka en tid senare men jag kände mig inte direkt oroad. Det dröjde någon vecka, jag åkte till Stockholm när telefonen ringde:

- Ja det här är xxx från Universitetssjukhuset i Linköping, det gällde dina tester.

- Jaha ja svarade jag så glatt jag kunde

- De visar postiva på klamydia och gonorre.

Klamydia är den vanligaste könsjukdomen idag, Den smittar vid vaginalt , oralt och analt sex utan kondom . Sjukdomen orsakas av bakterier som finns i urinrör och slida, ibland även i ändtarm och i sällsynta fall svalg. Utan behandling kan infektionen leda till sterilitet hos framför allt kvinnor, eftersom den kan leda till äggledarinflammation. Ibland leder klamydia även till ökade flytningar, sved och klåda i underlivet.Hos män kan klamydia orsaka b itestikelinflammation , som innebär risk för sterilitet.

Gonorré är såklart även den en sexuellt överförbar sjukdom, Vanliga symptom är flytningar från urinröret hos mannen och i slidan hos kvinnan men även ändtarmen och svalget kan drabbas. Vid svårare fall kan även äggledare och stora leder infekteras

Vanligaste symptomen för såväl klamydia som gonorré är absolut inga alls, de flesta som blivit smittade får helt enkelt inga flytningar, det svider inte när de kissar eller några som helst utslag och precis så hade det varit för mig. Testet hade varit en ren rutin, jag hade gjort ett misstag och ville vara säker. Istället stod jag där med två sexuellt överförbara sjukdomar. Så jag åkte tillbaka till Linköping, tillbaka till läkaren och sjuksköterskan som tittade strängt på mig och bad mig om namn på de personerna jag hade haft sex med, enligt smittskyddslagen måste vissa sjukdomar däribland klamydia anmälas till smittskyddsinstitutet. Jag klämde ur mig något namn men lovade på heder och samvete att informera de som behövdes informeras. Jag fick medicin och gick tillbaka två gånger och visade inga spår av sjukdomarna någon gång, jag var frisk och skämdes. Och det är nog det som jag minns bäst när jag ser tillbaka på händelsen, hur förknippat med skamkänslor det är med stds's i Sverige idag. Alla könsjukdomar ökar och inte bara bland de klassiska riskgrupperna, män som har sex med män, narkomaner (främst HIV och hepatit) och kvinnor födda i utomeuropeiska länder, utan bland alla och hos allt yngre människor. Sexdebuten sker ofta tidigare idag och utan att kunna prata om sex utan pekpinnar och skam kommer det trenden vi ser idag inte kunna förändras. Vi behöver en öppen dialog, gratis kondomer och sjukvårdspersonal som bemöter människor såväl utan en påklistrad hetromall som har förmågan att prata om sex helt enkelt.

Självklart borde jag som +20-åring som anser mig ha relativt kunskap om säkert-sex inte satt mig i den situationen, följderna kunde blivit värre och istället för ett minne kunde jag suttit och knaprat en jävla massa medicin idag. Nu är det som tur var inte så, jag använder kondom och har ännu lite mer kunskap.

Lite länktips och andra tips för den som är ytterligare intresserad eller kanske t.o.m oroad:

www.rfsu.se

www.rfsl.se

www.sentry.nu

Venhälsan, Södersjukhuset, hiss D, plan 5

Sjukhus och vårdcentralen runt om i Sverige gör std-tester, ibland finns som i Malmö och Göteborg centrum för sexuell hälsa.

husmorstips

inte orkar man springa till doktorn/apoteket/poppa piller så fort man blir lite sjuk! här bjuder alla har sars på några enkla husmorstips vid lättare sjukdomar och åkommor:

huvudvärk
- dela en lime och massera pannan med den. dunkandet i huvudet ska försvinna.
- ett fotbad med senap är bra mot huvudvärk, 1 tsk senapspulver i en balja fylld med hett vatten är allt som behövs

tandvärk
lägg en hel nejlika mot tandköttet vid den värkande tanden så bedövas tandköttet och värken lindras.

feber
färsk gurksaft eller en hel rå gurka är febernedsättande

halsont
- lägg fyra till fem färska fikon i ca 5 dl vatten, låta koka upp, sila, låt svalna och drick sedan upp
- gurgling med avkock på bockhornsklöver lindrar halsont

sömnproblem
drick ett glas varm, utspädd äppelcidervinäger med honung en halvtimme före sängggående för att få en rofylld sömn

har ni några tips? och funkar dessa tror ni?

hjärntumör

symtom på hjärntumör:
- huvudvärk. något som alla får då och då, men om det är en ny typ av huvudvärk eller en som inte går över på veckor bör man uppsöka läare. (check)
- illamående och kräkningar (check, ok inte så ofta men det händer)
- epileptiska anfall
- tal- och hörselproblem (hörselproblem check)
- försämrad rörelse- och känselförmåga
- balansproblem (check)
- synproblem

4 symtom av 7, jag lär ju ha någon slags tumör i alla fall.

Kvällspress-sjukdom

Det kanske är sånt här som ska till för att SARS-Emma ska vakna till liv igen. Det eller hemtentaperiod.

Amöban äter upp din hjärna.

Mycket nöje!

att jobba med människor

det är sommar och både jag och emma jobbar inom vården (som sig bör, man har ju inte sjukdomsblogg för inte liksom!). varje dag stöter jag på sjukdomar (heta sjukdomar på mitt äldreboende är hjärtfel, svamp och astma!), diverse kroppsvätskor och mediciner och annat spännande.

man får en liten annan syn på vad som är världsligt egentligen.

som idag när jag skulle byta om till mina arbetskläder. märkte att det var något som hade fastnat på mitt förklädes ficka. tänkte "jaha spillde jag mat nu igen" och försökte skrapa bort det med nageln. luktade på det oidentiferbara till slut. det var avföring. "jaha" tänkte jag och tog av mig förklädet, slängde det i tvättkorgen och tvättade/spritade händerna. vanliga människor skulle väl eventuellt mått dåligt över att veta att någon annans persons bajs satt på kläderna men nä, nästan inget avskräcker mig längre!



(erkänner också att detta inlägg var mest för att visa att bloggen inte är död. det har nog bara varit lite förmycket sjukdomar i våra liv på sistone att blogglusten avtagit. men snart så!)

hepatit a - ö

kan någon ha undgått att ha sett den nya reklamen för twinrix (vaccin mot hepatit a och b) på tv? jag får kalla kårar varje gång jag ser den versionen med de två killkompisarna och tjejen som äter, åker motorcykel, festar och sedan får ihop det. det är något läskigt över den ena killen som säger att HAHA NU SKA JAG SMITTA ER MED HEPATIT MOHAHAHAHAHA! han tittar på tjejen brevid sig med ett sug i blicken som får mig att sätta händerna för ögonen och förneka. det är verkligen som att han har planerat hela hepatitgrejen. urk.

läste just att det bokstavsordningen för hepatit går upp till g! g! helt sjukt.

hepatit är alltså en leversjukdom, rättare sagt en leverinflammation.

hepatit a = finns i avföring och smittas genom mat och vatten.

heptatit b = smittas via blod, sädesvätska och saliv. man får huvudvärk och ledvärk. symptomen kan sedan utvecklas till gulsot och öm lever.

hepatit c = smittas enbart genom blodkontakt. den här varianten är även kronisk men märks oftast inte förren levern redan är förstörd. det finns inget vaccin mot detta men man kan behandla både b och c och göra en människa totalt frisk.

hepatit d = för att få d-varianten måste man först vara smittad av b-varianten eller så får man båda vid samma smittotillfälle.

hepatit e = som hepatit a men tydligen mycket farligare för gravida.

hepatit g = det nyaste man upptäcks! smittas genom blod.

det gjorde mig inte så jättemycket klarare i huvudet måste jag säga förutom att jag känner att min twinrixvaccination känns lite "onödig" (självklart är den inte det på riktigt) eftersom jag ändå riskerar att bli smittade av tre andra hepatit-typer. :)

pamela anderson har för övrigt hepatit c efter att hon delade tatueringsspruta med sin fd (?) make tommy lee.

frisk och glad ät choklad

det är natt. jag är trött, lite halvledsen, lite konstig. sötsuget smyger på och såklart vill jag ha choklad. söt söt sockerbomb. livsfarligt tycker folk MEN som vi alla vet är ju choklad faktiskt bra. till exempel är det ju välkänt att man blir glad av den eftersom kakaon producerar fram samma ämne som kommer fram i hjärnan när man är kär till exempel.
men vad ni kanske inte visste är att choklad har fler användningsområden än att framkalla en diffus lyckokänsla, nämligen: risken för demens, hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer minskar. detta på grund utav ämnet flavonoid. nu håller man även på att ta fram choklad som innehåller med flavonoider så att vi blir friska och glada och lyckliga för evigt! bra va?



(är som sagt lite trött...)

Får jag lov att fresta med lite spontan självamputation?

(eftersom anna varnade om diabetesbilden känner jag mig nödgad att varna om att man kan tycka bilderna här nedanför är äckliga.)

Det är natt och jag surfar spännande sjukdomar och tänkte delge er en liten lustig åkomma som heter Ainhum. Det innebär att en tå, oftast den femte, under en tio-årsperiod amputerar bort sig själv. Det sker genom att en ärrbildning, eller annan förändring i huden, i form av ett band drar ihop sig själv, tills tån lossnar. Det inträffar även bland fingrar men tår är vanligast och det förkommer främst på landsbygden i Afrika. Wikipedia menar att det är för att folk går barfota där, vilket jag tycker låter lite konstigt. Ainhum är för det mesta inte smärtsamt och det uppträder oftast symmetriskt på båda fötterna.

Man är osäker på bakgrunden till att folk drabbas av ainhum men det finns teorier om att det hela triggas igång genom att tån utsätts för ett trauma av något slag. Det finns i dagsläget inget botemedel för att förhindra sjukdomsförloppet.

Okej, all denna information är lite med reservation för att jag översätter medicinsk engelska lite för bokstavligt, felaktigt eller konstigt. Men här och här kan ni läsa mer och seriösare om ni är intresserade eller börjar ana varför era lilltår hänger och dinglar så konstigt.

Fler test: Blir du 100 år gammal?

Lite dålig aktivitet på bloggen nu, vi vet. Men tills vi kommer tillbaka med full kraft så kan ni ju ägna er åt att göra det här testet som enligt uppgift "räknar ut hur gammal du statistiskt sett har chans att bli med de kunskaper läkarvetenskapen har idag.".

Jag har enligt testet 56 år kvar att leva och kommer alltså bli 80 år. Ett helt normalt resultat enligt mannen på bilden som skapat testet. Å honom litar man ju på.

Här har han gjort fler tester där man kan testa om man är stressad eller om man solar för mycket eller om man riskerar astma, diabetes och hjärtinfarkt och många andra spännande grejer.

which disease are you?

You Are Eczema!

You are an emotional, but kind-hearted individual. While you can be stressed fairly often, you know exactly what to do in most situations. People close to you call on you for help, and consider you experienced. At your worst, you are flaky, irritating and cause a rash that commonly occurs on the face, knees, hands, or feet, but may also affect other areas.
Take this quiz!

alla har sars tipsar

på söndag, 20/5, klockan 20.00 går en norsk dokumentär som heter hypokondrikerna på kanal 2:
Världens första och enda klinik för hypokondriker finns i Bergen. Vi träffar tre av dem som tror att de snart ska dö. Dr Wilhelmsen, som arbetar i denna värld av tänkta sjukdomar, sätter deras föreställningar på prov.


se den! det ska jag göra.

diagnos: hypokondriker är skriven av vår gästbloggare annika. välkommen!

Diagnos: hypokondriker

Nåt fel måste det ju vara på en.

För några veckor sedan läste jag om diabetes och insåg att jag uppvisade många symptom - törst, torra slemhinnor, hög fettförbränning, trötthet m.m. Eftersom jag samtidigt äter ganska idealiskt för en diabetiker - mycket fiberrika grönsaker, lite socker - och cyklar en massa, tänkte jag att en lindrig form av diabetes inte skulle märkas så mycket. Så jag gick till doktorn. Där tappades jag på 6 liter blod (nåja, 6 små rör, men det låter ju grymmare med 6 liter) och fick lämna urinprov. Jag insisterade på att doktorn även skulle kolla zinknivån, eftersom jag hade läst att zinkbrist kunde leda till låg insulinproduktion. Igår var jag då hos doktorn igen. Av alla prover var det bara ett som var aningen under det acceptabla - zink. Någon diabetes var det inte fråga om. Jag fick zinktabletter utskrivna och så nämnde doktorn ett syndrom jag eventuellt kunde ha, Sjögrens Syndrom. När hon beskrev det tyckte jag inte det lät som det jag hade, men hon sa att jag skulle läsa om det på internet och det gjorde jag. Jag läste och läste och blev mer och mer övertygad om att det var Sjögrens Syndrom jag hade. Torra slemhinnor var ju själva kärnan i det hela, trötthet en viktig del. Och så kom jag plötsligt på att jag har extremt torra ögon ibland när jag vaknar. Sådär att jag måste blinka hårt flera gånger för att alls få någon tårvätska i dem.

I morse ringde jag alltså till doktorn och beskrev mina symptom. Trots att det faktiskt var hon som hade föreslagit Sjögrens Syndrom, var det uppenbarligen en annan diagnos hon ville ge mig nu. "Alltså, jag tror inte att du har Sjögrens Syndrom. Du läste om diabetes och trodde att du hade det, nu har du läst om Sjögrens Syndrom och tror att du har det." Tydligare kan det väl inte bli. Jag är hypokondriker (trots att jag bara fick 20% på hypokondrikertestet). Och det dröjer nog innan jag vågar höra av mig till doktorn igen.

Här kan man läsa om Sjögrens Syndrom:http://www.sjogrensyndrom.se/s_vad.html
Och här är en härlig sida jag har hittat som inte vänder sig till vanliga dödliga, utan endast till läkare och hypokondriker:http://www.praktiskmedicin.com/

Vi välkomnar vår trogna gästbloggare Hanna tillbaka! Hon skriver nedan om diverse parasiter som kalasat på henne under hennes resor.

På semester med objudna gäster

Mat är essentiellt. Resa är passion. Men kombinationen av den essentiella passionen är risken för objudna gäster. Indiska parasiter, guatemalanska amöbor, nepalesisk dysenteri och eritreanska bakterier. Dessa mikroskopiska organismer har tidigare bosatt sig i en svensk homo sapiens. Mig.

Det är ytterst olyckligt i sin självklarhet att de tropiska sjukdomar som attackerar magtrakterna, just finns i tropikerna. Där bristande tillgänglighet, bekvämlighet, tillfällighet och sanitet existerar. Komponenter som bildar både orsak och förvärring. Med parasiter i magen förvärrades tillståndet av en två dagar lång bussresa i Indien utan toalettillgång på en trängd bänk. Amöban som flyttade in i mig i Guatemala störde inte bara mig utan även de som bodde runt toaletten där ett skynke vikarierade som dörr utan ljudisolering. Dysenterin som drabbade mig i Nepal återkom under trevliga tillfällen som bergsvandring i Himalaya och försvagade mig ytterligare i den tunna luften. Och bakterierna som följde med de alger som hade börjat gro i min vattenflaska i Eritrea, kompletterades med samtidiga ökenlöss och sängloppor.

Fördelar med att vara tropiskt sjuk på upptäckarresan finns dock. Medresenärer är troligen härdade av att själva ha burit mikroskopiska husdjur över gränserna utan att sitta i karantän. Därmed kan detaljerade avföringsdiskussioner resenärer emellan vara helt legitima. Tillsammans med guideböckernas hälsokapitel kan man även roa sig med att sätta egna diagnoser. Det erbjuder också en chans att uppleva platser som inte ingår i den sedvanliga guideturen. För man har inte upplevt ett land till fullo förrän man har besökt dess sjukhus. Och även om alla dessa magmonster förpestar tiden mellan måltid och badrum, så vägs det upp av alla icke-mikroskopiska organismer man möter under resan. Som förstås är supersympatiska då det hör talas om den exotiska åkomman. På hemmaplan får man slutligen möjlighet att begära lite tillbaka av all reseförsäkring, som går åt för att kunna resa passionerat och äta essentiellt i bland annat Indien, Guatemala, Nepal och Eritrea.

Hanna Jakobson

alla har sars presenterar stolt gästbloggaren magnus som skriver om diabetes! (varnar också våra känsliga läsare för en bild som kan klassas som lite otäck bild längst ner i inlägget)

Diabetes

Diabetes. Jag fick det som en bonus bara sådär. Det är oklart varför man får diabetes, men det finns en viss genetisk faktor. Dock har ingen i min släkt diabetes så vitt jag vet. Det är lite sugigt när man inte röker, snusar, knarkar eller dricker, utan i allmänhet lever ganska bra. Grattis, du har diabetes, vi vet inte varför.

Det började kanske på hösten, jag tror det var 2002. Jag var ofta törstig, drack mycket och sprang på toaletten. Mot slutet av januari började jag förstå att något var fel, jag började bli matt och må dåligt. Jag hade verkligen de typiska diabetessymptomen. Törstig, toalettbesök hela tiden, kramp i vaderna och så vidare. Vad tror ni sjukvårdsupplysningen sa när jag ringde dem? Sa de: "Ojoj, åk genast till sjukhuset, det där låter inte bra!"? Knappast. Vad tror ni min vårdcentral sa? Jag fick en tid typ tre veckor senare. Vid det laget skulle jag ha varit död.

Efter ytterligare någon dag tog jag och min dåvarande flickvän bussen till akuten. Blodsockernivån hög som fan, uttorkad och så vidare. Jag låg på intensiven i ett dygn tror jag. När man har hämtat sig får man vara på sjukhuset i runt 14 dagar. Stabilisera blodsockret och lära sig om diabetes. Kostvanor, insulinsprutor och blodsockermätning.

Jag har då diabetes typ 1. Det innebär att min kropp har slutat producera eget insulin, eller producerar för lite. Detta beror på en autoimmun reaktion mot de celler som producerar insulin. Grattis, ditt eget immunförsvar dödar celler som är livsnödvändiga...

Typ 2 innebär att insulinet inte tas upp lika bra kan man väl säga. Det finns andra typer också, men 1 och 2 är de vanligaste.

Vad är då riskerna med diabetes? På kort sikt kan man få för lågt blodsocker, s.k . insulinkänning eller känning. Man blir matt, kallsvettas och blir ofta hungrig. Detta kan leda till att man förlorar medvetandet, och i värsta fall kan man dö. I praktiken känner man oftast av när det håller på att hända, och kan äta lite godis eller läsk eller något annat med socker i. Detta är jag personligen inte så orolig för, jag märker alltid när mitt blodsocker börjar bli för lågt.

Värre är det med för hög blodsocker nivå. Det är inte farligt på kort sikt, men väl på lång. Njurar och blodcirkulationen kan ta stryk. Blindhet, sämre känsel i fötter och händer, impotens och så vidare. Inget roligt scenario tyvärr. Det gäller alltså att hålla sin blodsockernivå på "lagom".

Hur har diabetesen påverkat mitt liv? Inte så mycket. Jag äter nog lite bättre än vad jag skulle göra annars. Men det är nog det enda. Jag tog inte diagnosen så hårt. Sånt som händer liksom. Jag har heller inga problem med att trycka kanyler i mig själv, och injiciera tillväxthormon (som insulin faktiskt är) fyra gånger om dagen, eller sticka mig i fingret och mäta mitt blodsocker.

Jag måste erkänna att jag nog inte sköter min diabetes så bra som jag kunde, och att jag faktiskt måste sköta den i alla fall lite bättre. Av någon anledning har jag svårt att komma mig för att mäta mitt blodsocker. Det och att jag gillar sötsaker sätter lite käppar i hjulen för mig. Men å andra sidan kan man ju alltid leva bättre, gymma mer, äta nyttigare, vara snällare, ge pengar till behövande och så vidare. Att sköta min diabetes är något jag siktar på att bli bättre på, men man vill ju ha ett liv också...

Äntligen lite aktivitet på SARS igen! Vi välkomnar Angelica som gästbloggare och hennes dramatiska berättelse om en urinvägsinfektion som blev en njurbäckeninflammation.

Urinvägsinfektion med nomadtendenser

Trots en intensiv huskur bestående av tranbärsjuice och minskat sockerintag började jag så smått acceptera att större delen av livet kretsade kring toaletten även om kissa var det jag minst av allt ville göra. Läkaren konstaterade urinvägsinfektion och erbjöd en ask penicillin. Köpte några paket tranbärsjuice på vägen hem också. Bara för att vara på den säkra sidan.

Någon vecka senare började livet bli normalt igen, även om smaklökarna förskrämt kröp ner mot halsmandlarna när jag råkade passera hyllan med Jokk bärdrycker på Ica.

De flesta som någon gång har haft urinvägsinfektion vet att det är en sjukdom som sällan nöjer sig med bara ett besök. Som novis på området var jag lyckligt ovetande om detta faktum när jag återigen upptäckte att livet blev så mycket enklare om det bedrevs inom en radie på max fem meter från närmsta toalett. En ny ask penicillin och mer tranbärsjuice.

När jag fick ont i magen blev det juicen som fick skulden. Tydligen hade smaklökarna emigrerat till njurtrakten och bedrev vilda protester därifrån. Till slut började upproret ta sig former som fick Göteborgskravallerna att lika söndagsskolan och kissnödigheten blev sekundär. Men det var säkert inget att oroa sig för. Så länge jag satt rak som en eldgaffel med ryggen i 90 graders vinkel eller framåtböjd som ett s var det i alla fall ganska okej. Det måste finnas en naturlig förklaring. Kanske gaser? Det har man ju läst om folk som får dunderont i magen och så är det bara gasbildning som trycker på tarmar och inälvor. Det vore ju pinsamt att gå till doktorn bara för att upptäcka lite fis på villovägar.

På nästa vända till sjukhuset tog man temp och nytt kissprov och petade och klämde så tårarna sprutade. Det var inte bara smaklökarna som flyttade runt, urinvägsinfektionen hade börjat vandra uppåt och sökte just nu uppehållstillstånd i mina njurar. Jag hade googlat på både blåskatarr och urinvägsinfektion och visste att njurbäckeninflammation var en allvarligare form där bakterierna kan sprida sig ut i blodet. Med feberfrossa och dödsångest satt jag med en nummerlapp i handen och väntade på den förlösande antibiotikan. Länsade lägenheten på filtar, täcken och tjocka tröjor men kunde inte stänga ute kylan. Per telefon fick min pojkvän råd av jourhavande sjukpersonal att stoppa i mig Alvedon och ta tempen minst en gång i timmen. En konformad plastbit som regelbundet stacks in i örat blev därmed min huvudsakliga fredagsunderhållning.

Akuten var tom på folk när vi kom dit. Sköterskans termometer visade på nästan 40 grader och jag var övertygad om att jag skulle dö. Mer kissprov och blodprover tills armarna kändes dränerade. Antibiotikan sprutades rätt in i venerna. Med dropp, fyra sjukhusfiltar och ett glas saft fick jag en egen plats på njurmottagningen. Orkade inte fråga om de hade tranbärsjuice.

Ultraljudet visade att njurarna var utom fara men febern ville inte ge med sig. Ökad dos antibiotika, massa Alvedon och en hel helg i sjukhusmiljö visade sig göra susen. Köpte tranbärsjuice på vägen hem. Bara för att vara på den säkra sidan.

Angelica Wilhelmsson

hypokondritest!

You Are 40% Hypochondriac

You can deal well with being sick - even if your symptoms are a little scary. You're occasionally prone to worry about your health, but only when you have pretty strange symptoms.

Are You a Hypochondriac?

lite förvånande, trodde faktiskt jag skulle vara över 50% i alla fall. hur står det till med hypokondrin för er andra?

attjo attjo attjo prosit

Jag går i väntans tider!
Men nej jag är inte preggo utan jag väntar på den årliga pollenchocken som jag märker ligger och lurar i faggorna. Och jag är inte den enda, enligt uppgifter så är cirka en femtedel av Sveriges befolkning drabbade av någon form av pollenallergi (det samma som hösnuva) och tydligen är 40% av allergikerna i Sverige allergiska mot pollen.. I år är det till exempel Peder Lamm som gråter ut i tidningarna om det. (Någon gång ska jag skriva en text om alla kändisar som talar ut om sitt "hemliga handikapp" som alltid visar sig vara nått töntigt som pollenallergi, tinnitus eller svårighet att hantera sommartiden(!))

Jag är i första hand överkänslig mot björkpollen men är även drabbad av så kallad korsallergi. Korsallergi innebär att jag även får en allergisk reaktion när jag äter de flesta frukter och vissa grönsaker. Mycket glädjande för en vegetarian som jag. Mina sämsta grejer är att äta äpple och persika eller nektarin.. brr. Jag drabbades av både pollen- och korsallergin någon gång i 12års-åldern första gången. Efter att ha ätit ett äpple en dag så blev jag så vansinigt hes och kliig i halsen att jag inte kunde prata normalt på en hel kväll. Pollenallergin var lite mer dramatisk minns jag, för jag var på utflykt i en bokskog med min familj och jag nös och nös och nös tills det svartnade totalt för ögonen jag nästan svimmade och mamma fick valla mig till bilen och vi fick åka hem igen. Drama!

Hur som helst, att jag reagerade mot äpplet t.ex. beror på att de har samma strukturer som björkpollen har och en sån reaktion kan inträffa när som helst under året, inte bara när björkpollen blommar. Tydligen är det så att mellan 50 och 70% av björkpollenallergikerna även lider av korsallergi.

Symptomen för pollenallergi orsakas av fritt svävande pollen som fastnar på nässlemhinnan och där startar den allergiska snabbreaktionen. Dessa orsakar klåda, nysningar, rinnsnuva och nästäppa. Oftast, men inte alltid, är även ögonen drabbade med klåda och svullnad av bindehinnan som täcker ögonvitan och ögonlockens insidor. Klåda i gommen och hörselgångarna liksom hosta och trötthet är också vanliga symtom. Astmatiska besvär med hosta, andnöd, pipande andning, trötthet och nedsatt ork är vanligt vid svårare pollenallergi.

Korsallergin har symptom där klåda i gom och svalg är vanligast. Men också läppsvullnad och små blåsor i munslemhinnan är vanligt. Andra kan få symtom från mag- tarmkanalen såsom illamående, kräkningar och diarré. I vissa fall kan även nässelutslag och allmänpåverkan uppstå.

Inte så skoj. Men om vi ska se på det hela positivt så kan man ju ta medicin - tabletter, nässpray och ögondroppar t.ex. - mot pollenallergin som brukar funka rätt fint, förutom mot tröttheten. Korsallergin är lite svårare att göra något åt förutom att avstå från de grejer jag får reaktioner mot. Dock så ser jag ljust på framtiden då min lika allergiske storebror, som är tio år äldre än jag, blivit av med en stor del av sin allergi med tiden. Yey. Tydligen så ligger både arv och miljö bakom varför man drabbas av pollenallergi så jag väljer att skylla hela skiten på mina föräldrar. Det brukar kännas lite bättre då.

Nedan en jämförelse mellan pollen-peder och pollen-emmas krämpor. Tycker nämligen att han ser oförskämt kry ut medan jag å min sida har ögon som skiftar i alla nyanser från ljusrosa och illrött .

impetigo schimpetigo

En vän till mig har drabbats av svinkoppor och eftersom jag ungefär trodde att det var en utdöd sjukdom så är det väl på sin plats att läsa lite om den!
Förutom att det tydligen är en väldigt sjukdom så är det inte heller en parasit av något slag, som jag tycker namnet antyder, som är boven i dramat utan bakterierna streptokocker och stafolykocker.

Svinkoppor kallas även impetigo och är en ytlig hudinfektion. Det är en vanlig sjukdom hos barn men förekommer också hos vuxna. Det visar sig som röda kliande och så småningom vätske- och varfyllda utslag i framför allt ansiktet. Vid lindriga utslag så kan man behandla det själv genom att tvätta ihärdigt och på så sätt torka ut utslagen samt att smörja in med kräm från apoteket. Om utslagen inte ger med sig efter att par dagar ska man söka vård och kan då få antibiotika mot svinkopporna.

Svinkopporna är inte farliga men smittar mycket lätt genom hudkontakt. Det vanligaste felet folk gör när de har svinkoppor är att låta utslagen vara och tror att de då ska läka ut av sig själva. Istället ska man som tidigare nämnts rengöra dem ihärdigt och peta bort sårskorporna tills de försvinner.

Efter att ha grupparbetat med min svinkoppevän i en vecka känner jag mig nu rätt skeptisk när jag plötsligt fått stort utslag på pekfingret.. hoho.

titta så trevliga och pedagogiska papper man får med sig från vårdcentralen! att ta avföringsprov har aldrig känts... roligare. eller lättare! heh.

poo in the refrigerator

idag har jag, äntligen, varit hos doktorn pga magen. hon frågade tusen saker men var inte så jätteintresserad av att jag varit i afrika tre gånger. när hon klämde och tryckte på mig gjorde det oväntat ont och hon sa att det var precis över levern. de tog blodprover på mig till tre olika saker (lever, b12 och blodvärde) men det roligaste kommer - fyra avföringsprov under tre dagar att åtnjuta i mitt eget hem! haha.

så jag har ingen aning om vad det kan vara och jag kommer säkert få vänta i tusen år tills jag får en diagnos. det skönaste var att läkaren tog det på allvar så jag kommer nog inte dö i min ensamhet, trots allt (ty det har blivit värre de senaste veckorna).

SARS-fest!

Alla har SARS-redaktionen har fest för att fira att vi nu har haft över 3000 sidvisningar och över 2000 unika besökare! (Jo det tyder ju iofs lite på att folk inte återvänder hit i så stor utsträckning, menmen.) Så ta en partyhatt och festa lite med oss ni med! Grattis oss! Tjoho!

you say symtom i say symptom

Dagens lärdom:
Symptom kan stavas både med och utan p.
Jag har under en längre tid stört mig på alla googlingar á la "valfrisjukdom +symtom" som lett till oss eftersom jag i ett inlägg tappat bort ett p när jag skrev. Jag har till och med (störigt nog) haft tankar på att skriva ett tipsande inlägg om att de kommer få bättre sökresultat om de stavar rätt!! Men idag har jag alltså lärt mig att man kan stava både symptom och symtom. Fast det kanske alla redan visste. Men inte jag, som sagt.

Tänka sig.

www.vardguiden.se

jag måste verkligen få hypa vårdguiden, det är en jättebra sida! om man skaffar sig ett konto där kan man beställa tid till sin vårdcentral samt maila sjukrådsupplysningen (som jag f.ö mailade idag och fick ett stort rungande JA om att jag borde uppsöka läkare pga min mage, moahahaha) om sina problem. jättebra för sånna som mig som hatar att prata i telefon.

det som dock är mindre bra är det ännu inte går att skicka en bokningsförfrågan till alla vårdcentraler i landet, men det kostar ju inget att registrera sig så det är helt klart värt ändå tycker jag.

och högsta modet var magtröja

Det kanske blir lite mycket om skolios nu, men i och med min första text om det så har jag plötsligt börjat intressera mig för och läsa om det för första gången på tio år. Efter att jag och mamma lämnade ortopeden på Ryhov för sista gången 1998, eller om det var 1999, så var lättnaden och glädjen så stor över att slippa korsettskiten så jag har väl mer eller mindre förträngt hela grejen sedan dess.

Efter att ha läst på skoliosforum om hiskeliga steloperationer som gått snett och rent förfärligt bemötande på sjukhus i samband med behandling så fattar jag ju att jag haft en väldig tur. Jag läser om duktiga tjejer som verkar vara mycket starkare än vad jag någonsin varit och jag läser om oroliga mammor och pappor som inte vill utsätta sina döttrar för korsetten och jag läser om andra som precis som jag i mer eller mindre utsträckning fuskat sig igenom sin korsettid.

Läste en kommentar på en blogg som jag tar mig friheten att citera (hoppas det är okej, om du ser detta!)

” Under hela högstadiet tvingades jag bära ett av dessa plastfängelser, vilket var ett helvete under de första månaderna. du vet ju hur det känns att lära sig andas igen, uppåt istället för åt sidorna, att lära sig klä på sig, plocka upp saker från golvet, byta om efter skolidrotten på toaletten, att ha stora blåmärken runt höfterna, missformade revben efter skarvarna och lös hud runt svanken för att allt pressats samman 23 timmar om dygnet i två år. Men man vande sig, anpassade sig, blev starkare. Min största plåga av korsetten var att jag fick lägga av med truppgymnastiken eftersom jag vart så stel i rygraden, och att modet med långa, täckande tröjor och toppar kom först fem år senare. Död åt kombinationen midjekort och bostonkorsett!”

Precis detdär… att andas uppåt istället för åt sidorna minns jag så väl plötsligt. Å gömma korsetten i plastpåse i omklädningsrummet på gympan. Flaskan med M-sprit för rengöring hemma i badrummet. Korsetten välpaketerad i flera plåstpåsar under sängen på det månadslånga konfirmationslägret i Värmland. Den ständiga nojjan för att lukta svett. Spännena på korsetten som skaver sönder alla tröjor på ryggen. Desperat försöka hålla axlarna i samma höjd på skolfotot så det inte ska se konstigt ut. Inte längre kunna krypa upp i soffan i mysställning. Alltid raklång. Raklång, raklång 23 timmar om dygnet. Bläckpennemärkena på remmarna på korsetten som visade hur mycket jag skulle spänna åt. Spänna, spänna, alltid spänna huden röd och alltid försöka låtsas vara ”normal”.
Alla de där små små sakerna som spelade roll i världens känsligaste ålder.

Jag kommer mest ihåg små fragment från besöken hos ortopeden. Men en sak minns jag kristallklart från när det bestämdes att de skulle sätta in korsett på mig. Läkaren pratade och pratade och det kröp i kroppen på mig och jag ville inte höra på riktigt och tillslut sa han ”Har ni några frågor? Ja, du ser så ledsen ut så det verkar som att du förstår precis vad det handlar om”

Penny Lane skriver om bristen på forskning kring skolios. Bostonkorsetten alltså.. vafan det MÅSTE finnas något bättre sätt. Men hey, är man drabbad av en kvinnosjukdom (ja till största del iaf) som läkemedelsföretagen inte kan håva in pengar på så är det bara att tacka och ta emot de medeltida hjälpmedel som står till buds. Fyfan vad jag är less på hur samhället fungerar.

Alltså det var inte meningen att detta skulle bli en åh-vad-det-var-synd-om-mig-text. Men faktum är att jag alltid haft en känsla av att man inte FÅR tycka synd om sig själv pga skolios. Man ska vara glad och tacksam att man inte blivit drabbad av något värre utan att man faktiskt har något som går att "bota". Och det är ju klart att jag är! Samtidigt gör det väl heller ingen nytta att förringa det hela och istället känna sig som en dålig och bortskämd person för att man är ledsen över att man har en dålig rygg och genomlevt en inte så angenäm erfarenhet.

the origin of aids

en sak som jag tycker är jätteintressant är en teori om hur hiv uppkom. det finns en bok som heter the river, skriven av edward hooper. för några år sedan var jag på ett seminarium med honom och folk som argumenterade mot hans teorier och det var första gången jag hörde om den teorin som han har lagt fram. jag gillar ju konspirationsteorier och tror inte att det kan vara helt omöjligt, trots att det är en otroligt kontroversiell teori.

det vanligaste synsättet på hur hiv/aids har uppkommit är att det har spridits från apor till människor. människor jagade apor för köttet och vid slaktandet så överfördes sjukdomen via blodet. det som hooper menar är att människor har genom alla tider dödat apor men hiv är en relativt ny sjukdom (1959) och därför kan inte den teorin stämma.

1992 fick en berättelse publicitet: att genom poliovaccinationer så uppkom hiv/aids. man genomförde massvaccinationer i afrika (kongo, rwanda och burundi) mellan 1957-1960. vaccinet var då gjort av apnjurar och i apkropparna fanns det olika slags virus som då har överförts till vaccinet. tex kan det ha funnits SIV-virus (simian immunodeficiency virus) i kropparna, som är hiv. på den tiden visste kunde man inte se viruset i kropparna och därför så testade de inte medicinen innan de började massvaccinera. hooper menar att forskarna som lade fram vaccinet hade sin testgrupp på den afrikanska befolkningen som fick ta del av medicinen.

det har även gjorts en dokumentär om det här som heter "the origin of aids" som är jättebra. om ni får chansen att se den så gör det absolut.
här kan ni läsa mer om de olika teorierna som finns om uppkomsten av hiv/aids och här kan ni läsa om the river.

populära sjukdomar: galna kosjukan

ja, alla minns vi väl när det blev jättemycket skriverier om galna kosjukan i medierna. folk slutade äta kött och det kändes som att så fort någon fick ett mystiskt symtom så trodde man att det var den hemska kreaturssjukdomen.

när den drabbar människor heter den creutzfeldt-jakobs sjukdom och det är en obotlig hjärnsjukdom. tydligen så innebär det att proteiner får en felaktig form när de delar på sig som sedan sprider sig till andra proteiner runtomkring. efter ett tag dör nervsystemet.

det som är intressant, och som jag inte visste innan, är att det finns tre olika varianter av den här sjukdomen.
den ena är ärftlig, den andra överförs via medicinska ingrepp och den tredje får man genom att äta smittat nötkött.

när det inte är den ärftliga formen så insjuknar man oftast runt 60-årsåldern, man dör efter 6 till 12 månader. patienten får en demenssjukdom som sedan utvecklar sig till muskelförlamningar, svårigheter att svälja och hallucinationer.

tydligen så är överföringen av sjukdomen vanligast när man opererar hjärnan (vilket ändå känns rätt logiskt på något sätt liksom), men något oväntat är att det kan spridas genom tillväxthormon! såhär skriver sos om det:

"Fallen har huvudsakligen förekommit i Frankrike, Storbritannien och USA. I dessa tre länder tillverkades hormonet av statliga/halvstatliga laboratorier. I Sverige känner man inte till något fall av sjukdomen som orsakats av tillförsel av kommersiellt tillverkat humant tillväxthormon. Inte heller i Japan, där 5 000 personer med kortväxthet behandlats med humant tillväxthormon under lång tid, känner man till något fall av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, som orsakats av injektioner av hGH. Förklaringen anses vara att de kommersiella företagen, bl a det svenska, använt sig av annorlunda separationstekniker än de man använde i Frankrike, Storbritannien och USA."

"Problemet är emellertid inte ur världen eftersom tillväxthormon av humant ursprung och t o m tillväxthormon tillverkat av hypofyser från nötkreatur säljs i vissa länder och kan köpas via Internet. Det finns alltså risk för att sådana preparat kommer in i landet på illegal väg och används av t ex kroppsbyggare."

"Tommy Nilsson gav mig kondylom"

Till följd av en förfärlig låt av Tommy Nilsson som jag lyssnade på igår kväll så drömde jag inatt en mardröm; jag hade kondylom!

Därför tänker jag nu ta tillfället i akt att uppmärksamma kondylom, eller könsvårtor som det också kallas, litegranna. Det jag vet om kondylom som jag minns sedan högstadiets sexualundervisning är att man får vårtor på könsorganet och att det är en rätt ovanlig könssjukdom. TRODDE JAG JA! Alltså vårtorna stämmer, men det är tydligen en av våra vanligaste könssjukdomar och risken att bli smittad vid oskyddat samlag är stor! Tänka sig!

Man kan dessutom vara smittad utan att man vet om det då de flesta som bär på sjukdomen inte besväras av symptomen. Oavsett var vårtorna sitter så finns viruset överallt i slemhinnorna genitalt, även i ändtarmen. Men alla får inte vårtor av viruset.
Vårtorna liknar små knottror: lätt upphöjda, rundade eller blomkålsliknande, rodnande eller hudfärgade. Men obs obs förväxla dem inte med de talgkörtlar som finns normalt i huden och vid könsorganen. Inkubationstiden är oftast flera månader. För de flesta försvinner vårtorna av sig själv men för vissa kan behandling krävas då man t.ex. fryser ner, skär eller tar bort vårtorna med laser. Låter rätt obehagligt må jag säga.

För att undvika kondylom så är det kondom som gäller, även om den inte skyddar helt då den ju inte täcker hela det virusinfekterade området. För att undvika kondylommardrömmar rekommenderar jag att inte lyssna på Tommy Nilssons låt "Jag vill ha sex med dig"

obs, inget för känsliga

hej alla läsare,
jag mår inte bra.

för några dagar sedan skrev jag om mina magproblem som härjat i en månad och inatt nådde det kulmen. jag vaknade runt tre med magkramperna från hell och efter en stund började jag må illa. var halvt vaken, halvt i sömn och drömde om mat som fick illamåendet att bli ännu värre (det värsta av allt var halvvakendrömmen om en vän som inte kunde sluta prata om olika sorters mat trots att jag sa till honom att SLUTA PRATA OM MAT FÖR FAN ANNARS SPYR JAG PÅ DIG). till slut fick jag släpa mig dubbelvikt till badrummet för att magen gjorde så jävla ont och trodde verkligen att jag hade fått maginfluensa. men nej, jag kunde inte kräkas, däremot fick jag diarré, men inte alls så mycket som jag trodde i och med hur jävla ont magen gjorde.

nu har jag fått några timmars sömn men känner fortfarande att magen är orolig. kanske är det en släng av pesudo-magsjuka (har ju ingen feber) eller så är något väldigt knasigt i min kropp. funderar på att försöka boka en läkartid för ett amöbadysentritest trots allt. men jag vet inte.

malariatankar

såhär i insomnians tecken (som nog visserligen beror på att jag sov tidigare på kvällen) så börjar jag fundera lite på sjukdomar och sånt. malaria tex.
tre gånger under min livstid har jag varit i malariaområden, utan att ha tagit medicin mot det. alla som känner mig vet att jag har skitsvårt att ta piller och det är mest därför som jag har valt bort det. kanske inte så smart, tycker väl de flesta, men jag tänker att eftersom majoriteten av befolkningen i malarialänder/områden inte får malaria under sin livstid borde ju chansen inte vara sådär jättestor för en turist heller. ehm, kanske lite naivt tänkt.

i alla fall, första gången var när jag var i eritrea (återigen). efter det har jag varit sjuk med symptom som skulle kunnas liknas vid malariasymtomen (tex hög feber) men aldrig ens tänkt tanken på att gå och testa mig för malaria. fast om jag skulle få samma symptom nu, så skulle jag nog gå och testa mig. tror jag.
men det är lite knepigt det här. alltså, man kan ju få malaria trots att man tar tabletter mot det. okej, risken minskar avsevärt men det finns fortfarande en liten risk kvar. jag undrar om människor som skyddat sig ändå går till doktorn när de blir sjuka? (någon läsare som har varit med om det här som kan svara?)

jag fick reda på en sak om malaria när jag var i sydafrika senast som jag faktiskt inte visste om. tydligen är det så att när man tar malariamedicinen så kan man inte se i blodet hurvida man fått det eller inte. så att om man tar medicinen, blir sjuk och går och testar sig så kan man inte få ett svar på om det är malaria och eftersom man inte kan få det så kan man inte heller sätta in medicinering mot det. en "vän" berättade om hans väns mamma som hade fått malaria, men läkarna kunde inte med 100% säkerhet säga att det var det, och tydligen är det så att malariastadierna innebär att man får feber tre gånger om man inte satt in medicinering mot det. den tredje gången dör man med all säkerhet. så hon dog. jättehemskt.

den historien får mig att tänka efter lite om det verkligen är värt att äta mediciner. egentligen är det nog smartast att göra det, men tänk OM.

hjälp mig!

jag har haft så jävla ont i magen i över en månad nu!

okej, min mage har alrig blivit riktigt normal sedan jag var i eritrea för några år sedan. oscar tog med sig amöbadysentri därifrån (som han också skrivit om på alla har sars) så ni kan ju förstå att klimatet för magen där kanske inte var det bästa.

hur som helst så har jag alltid tagit det som stressymptom (magkatarr) och försökt behandla mig själv med losec (receptfria). och ja, det har väl fungerat ibland men just nu känner jag inte riktigt för att försöka ge mig på något sånt eftersom symptomen för magkatarr (förutom magkramper: sura uppstötningar och halsbränna) inte riktigt stämmer in. det skulle vara konstigt om det var amöba också (symptom: magkramp, smärtor vid avföring, blodiga diaréer) eftersom det inte känns helt allvarligt.

det är alltså inget ihållande magont jag pratar om, utan snarare några gånger om dagen får jag liknande magknip som sitter i ungefär en halv minut. ibland kommer de med snabba mellanrum men håller sig sedan borta resten av dagen. i don't know what to do. jag KÄNNER mig inte stressad, jag har ätit BRA när jag varit borta (bättre än hemma) och jag känner mig inte sjuk i övrigt liksom.

så kära läsare, har någon något tips på vad det kan vara eller vad jag ska göra åt det? jag är inget stort fan av att ta piller, enbart flytande form går ner (och samarin känns inte som det ideala. köpte förresten syadafrikanskt samarin med äpplesmak, så jävla äckligt. två av biverningarna var att man kunde få magkramper och hamna i koma).

Bloggtips

Okej jag har ju tipsat om den innan men jag måste bara upprepa det: Skolios, ur min synvinkel är verkligen en jättebra blogg. Skribenten har just opererats för sin skolios och det är så himla INTRESSANT (okej jag fattar att jag kanske är lite subjektiv) att läsa om det och se före- och efterbilder. Fatta att operera i ryggen liksom... stommen!
Aaah, teknikens under.

mul och klovsjukan strikes back

jag kom tillbaka till sydafrika fran botswana fran nagra dagar sedan. det var ett stort aventyr nar jag och oscar i princip liftade genom hela botswana (som for ovrigt ar lika stort som frankrike!). en dag fick vi for oss att vi skulle aka till zambia och tog oss over till gransen (over en flod) men bestamde oss sedan for att aka tillbaka till botswana igen. nar man ska in i botswana galler saklart den allt det dar vanliga, visa pass osv men aven sa maste man undvika att fora mul och klovsjukan vidare!

latt och ratt gar det till sahar: det finns en konstig svampliknande sak med vatten och tval som man maste trampa pa. om man kor bil maste man kora den genom en vattenpol nagra ganger. om det ar en lastbil maste man aven spruta av hjulen. kan saga att denna taktik inte kanns helt seriost och man kan ju tycka att sjukdomen borde spridas via kladerna ocksa men ja...

detta var inte bara pa gransen fran zambia utan detta hande upprepade ganger i botswana. egentligen ar det sa att man ska skolja av alla sina skor som man har med sig och aven inte fora over mat mellan granserna men sa mycket forstod varken jag eller oscar sa vi ar sakert smittbarare.

sa hur som helst, aven om mul och klovsjukan inte verkar finnas i sverige sa verkar den leva kvar har. eller sa ar det bara botswanas satt att beskylla zimbabwier som ror sig over gransen for det mesta.

Alla har SARS är mycket glada över att kunna presentera Ida som gästbloggare! Konstiga kroppsfunktioner och små defekter är ämnet. Mycket nöje!

konstiga kroppsfunktioner

Efter att noggrant ha läst igenom inläggen på bloggen inser jag ganska snabbt att jag är rätt tråkig. Inte en dödlig sjukdom i sikte. Inte ens ett halvfarligt virus någon gång i min barndom. Jag minns inte om jag haft vattenkoppor eller röda hund, och om jag haft det har det inte gett några fruktansvärda men. Tråkigt, helt enkelt. Jag har aldrig blivit inlagd på sjukhus och jag har inte brutit något. Jag har slagit ut mina framtänder, men det borde hamna på allagördummasakernärdeärfulla-bloggen istället. Nej, min specialitet verkar vara konstiga kroppsfunktioner. Och inte några såna som får folk att säga wow, typ "wow, kan du vrida överkroppen 180 grader och sen gå på händer". Reaktionerna är snarare "usch, varför berättar du detta för mig?". Så - var så goda kära läsare, här kommer min topp 3-lista över konstiga kroppsfunktioner jag har.

Pityriasis Sersicolor
Ja, ett latinskt namn kan verka spännande, men vad det egentligen betyder är en ytlig jästsvampsinfektion i huden. Detta fick jag när jag var kanske 15 år, favorittiden för kroppen att jävlas med en på olika pinsamma sätt. Man får alltså ljusa fläckar på huden, som blir fler och fler och flyter ihop till större områden. Jag fick dom på magen och ryggen. Det är inte alls farligt och syns bara om man har mycket pigment (och magtröja), något jag inte tilldelats. Man kan bli av med det om man masserar in huden med mjällshampoo typ fungoral, men det tar lång tid och är tråkigt. Därför är jag fortfarande lite fläckig. Sjukvårdsrådgivningen har lite info.

Tårvägshinder/trånga tårkanaler
Om man googlar på trånga tårkanaler upptäcker man snabbt att det främst drabbar kaniner och spädbarn. Jag är varken av gnagarsläktet eller nyfödd, så jag tog såklart lite illa vid mig innan jag hittade mer tillförlitliga källor. För såhär är det: så fort det är kallt eller blåser gråter jag som min mamma framför Brokeback Mountain. Det är inte lönt att sminka sig innan man cyklar till skolan helt enkelt. Detta beror på att tårkanalerna är för trånga, och när det blir kallt drar de ihop sig ytterligare, och då får inte all tårvätska plats. Typ. Jag har tur, för om det bara sker utomhus och är lindrigt så struntar man helt enkelt i det, men blir det värre kan man operera, och då måste man ha ett plaströr i tårkanalen tills den har utvidgats, och det gör jätteont (eller vad sägs om detta: "Skulle slangen åka ut genom näsan försök peta tillbaka den igen").

Fistelgångar och spottkörtlar
Detta irriterar mig lite, för jag hittar ingen bra information på nätet. Googlar man på fistelgångar är all information anus-relaterad, och det är inte min. Jag har en fistelgång i läppen. Läskigt va? Jag sa att konstiga kroppsfunktioner inte var populära! Detta är något jag alltid haft, det var nästan det första mamma såg när jag föddes ("Grattis, du har fått en dotter!" "Jaha, varför har hennes läpp ett litet hål i sig?"), men det skulle såklart komma upp i hemska tonåren innan jag fick något förklarat för mig. Såhär är det: min underläpp är lite tjockare på ena sidan än andra, och i den tjocka delen finns ett litet hål. Det lilla hålet leder ner i en liten liten gång, ner till en spottkörtel som sitter där och producerar saliv. Jag tror inte att evolutionen kommer se några extrema fördelar med denna missbildning, eftersom det inte bidrar till något intressant över huvud taget. Förutom att jag som partytrick kan sticka en nål långt ner i läppen. Vilket ingen vill se, för det verkar skitäckligt ju. Tadaa!

/Ida

Vad har småsyskon, sjukvårdsplast och rött kött gemensamt?

En snabb googling på "orsaka cancer" berättar på de fem första sidorna för oss att...

• Godis och läsk kan orsaka cancer
  
• Minnesförlust i cellerna orsakar cancer
  
• Papillomvirus kan orsaka cancer i munnen
  
• Magnetfält misstänks orsaka cancer
  
• Oralsex kan ge cancer i munnen
  
• Pokémon orsakar cancer
  
• Småsyskon kan orsaka cancer
  
• Gungning kan orsaka cancer
  
• Att andas kan orsaka cancer
  
• Radon orsakar cancer
  
• Svenskt snus ökar risken för cancer
  
• En kronisk irritation i matstrupen kan orsaka cancer
  
• Elektronisk strålning orsakar cancer i solarier
  
• Prostatamedicin kan orsaka cancer
  
• Rött kött orsakar cancer
  
• Vad som helst i stora mängder orsakar cancer
  
• Sjukvårdsplast kan orsaka cancer
  
• Mat som vitt bröd och kakor som snabbt frisläpper socker till blodomloppet kan orsaka cancer
  
• P-piller i tonåren kan orsaka cancer
  
• Höga halter formaldehyd i plywoodskivor kan orsaka cancer
  
• Piller för större bröst kan orsaka cancer

Jag hade tänkt söka på "öka risken för cancer" också men det känns som det räckte såhär... Hur som helst, allt detta är ju lätt som en plätt att undvika ju. Faktum är att jag ALLTID har misstänkt att pokémon är långt farligare än man tror!

Vår trogna gästbloggare Hanna agerar återigen utrikeskorrespondent (fast det kanske man inte riktigt är när man är åter i Sverige igen? jag vet inte) och minns SARS (sjukdomen inte bloggen) storhetstid från ett annat perspektiv än det svenska.

ALLA HADE SARS

Namnet på denna gröna sida får mig att minnas en tidunder 2002. En tid då ett främmande virus blev världsresenär. SARS passerade gränser, mötte lokalinvånare och nådde framgång på internationella löpsedlar. Pandemin etablerade sig likt en influensa och ledde i värsta fall till döden. Smitträdda ögon riktades mot ett tätbefolkat land där invånarna började bära munskydd och handskar. Deras regering nekade till att uppkomsten kunde spåras till landet, tills fasaden föll. I Kina fanns både skuld och skurkar. Och kanske kunde jag också vara en SARS-skurk.

Nu var jag förvisso inte sjuk. Ingen feber, ingen hosta och ingen huvudvärk. Men jag befann mig i Asien där jag passerade gränser och mötte lokalinvånare. Likt SARS så var jag en världsresenär och därmed en potentiell värd för att bära dess smitta. En sådan som borde bära munskydd och handskar. Oroliga mail nådde mig i takt med att Världshälsoorganisationens SARS-karta utökades över Asien. Ett fåtal utspridda sjukdomsfall mörklade enorma områden, och vår västerländska ovilja att urskilja länder från kontinenter, dömde ut hela Asien som en smittorisk.

SARS-rapporteringen dominerade även inom kontinenten. Indiska tidningar varnade om riskfyllda länder. Ett av dem var Thailand som var min nästa destination. Jag minns ett samtal med en postgubbe på en av Indiens trappor. Han sa att Thailand hade blivit en farlig plats och gav mig rådet att inte åka. Jag förbryllades av dessa varningar då jag befann mig i ett land som var ett frodande hem för de flesta av världens existerande sjukdomar.

Jag flög ändå till Thailand. Och bara några steg bortom flygplanet blev jag tilldelad ett munskydd med tecknade figurer, de som såg krassliga ut fick ta tvångs-tempen. Då jag vandrade genom flygplatsen med mitt munskydd på insåg jag att min rädsla inte låg i att bli smittad, utan i misstänksamheten. Jag oroades över avhållsamheten från människor. Någonstans mellan passkontrollen och bagagebandet tog jag av mig mitt munskydd. Därefter reste jag oskyddad och orädd genom Thailand. Medier fortsatte att varna om vistelse i landet samtidigt som turismen sjönk. När även virushotet minskade konstaterades det att ingen faktiskt hade blivit smittad i Thailand. Alla hade tydligen inte SARS.

hej då

imorgon åker jag (anna) till sydafrika i en månad så det kommer bli lite glesare mellan inläggen. kanske hittar jag någon spännande sjukdom där nere att blogga om. men själv hoppas jag på att hålla mig frisk.

däremot har min knöl på handen kommit tillbaka och får därmed uppleva afrika tillsammans med mig igen.

hej på ett tag!

amöbor i magen

här nedan kommer återigen ett gästblogginslägg av oscar, om sin andra traumatiska sjukdom - amöbadystentri.

Amöba från Afrika

Jag har egentligen ingen gedigen sjukdomshistoria, jag fick von willenbrantssyndrom vid 18 års ålder, halsfluss när jag var 17 och sen har det egentligen inte varit speciellt mycket mer. Kanske var det på grund av detta som ansåg mig vara odödlig när jag under en resa till Eritrea 2004 som jag åt och drack i stort sett allt. Varken jag eller min vän Hanna verkade bli sjuka så vi åt det mesta, borstade tänderna i kranvatten och jag åt till och med mjukglass som experter brukar varna för är det värsta man kan äta. Hanna, tror jag, blev lite krasslig men med mig tyckte jag inte riktigt hände något. Jo jag kanske blev lite dålig i magen men så var jag mitt ute i en öken och åt bara linser och pasta så det var väll egentligen inte så konstigt? När jag sedan kom hem tog det vanliga livet vid, jag slutade skolan flyttade till Linköping och sedan vidare till Göteborg. Först i februari 2005 började jag fundera på om något var allvarligt fel, jag hade gått ner lite i vikt och jag fick rejäla magkramper så ofta som en gång om dagen ibland. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som beordrade mig att genast uppsöka en läkare vilket jag gjorde. När han fick höra att jag vart i Afrika fick läkaren spel och gjorde vad som kändes som alla test som någonsin funnits och efter en vecka kom beskedet. Jag hade fått amöba. Närmarebestämt en amöbainfektion som berodde på parasiten Entamoeba histolytica som ofta finns i mat eller vatten, den kan orsaka diarréer, ibland blodiga, och ont i magen. Man kan även vara smittad utan att märka det alls. I mycket sällsynta fall kan infektionen spridas till andra organ, vanligtvis levern. Smittskyddsinstitutet skriver vidare: E. histolytica är en encellig mikroskopisk parasit (protozo), i ljusmikroskop inte skiljbar från E. dispar. I tarmen förekommer amöborna i en vegetativ form, trofozoiter. De lämnar dock kroppen som cystor (en viloform). Trofozoiterna är känsliga för intorkning och omgivningstemperatur och är inte smittsamma i sig. Cystorna tål större temperaturvariation, men ej kokning, och kan leva och bibehålla sin förmåga att infektera – t.ex. via förorenat vatten – under en längre tid. De kan dock inte föröka sig utanför människokroppen. Smittan utsöndras via avföringen. Infektionsdosen är låg, endast några få cystor behövs för att man ska bli sjuk. Smittspridning sker främst via vatten och/eller födoämnen men också direkt via händer och avföringsförorenade föremål. Sexuell smitta har rapporterats. Oj tänkte jag detta hade ju min kompis Henrik under flera månader och inga mediciner bet på det, kände en viss skräck och såg framför mig hur jag blivit fullständigt förtärd inifrån av några ondsinta urdjur. Som tur var bet medicinen på mig och efter en två veckors kur mådde jag finfint igen. Innan jag gick från det sista läkarbesöket gav mig läkaren några goda råd som jag tänkte att jag kunde dela med mig av: God vatten- och livsmedelshygien samt god handhygien förebygger smitta. Turister bör uppmanas att inte förtära okokt vatten eller råa grönsaker samt att hålla noggrann handhygien – särskilt i Östeuropa och utomeuropeiska länder. Amöborna är liksom andra protozoer mycket motståndskraftiga mot vattenklorering. Vaccin finns ej mot sjukdomen. Så om man helt enkelt försöker stå över storhetsvansinne och tron på att man är odödlig så är detta inte helt svårt att slippa!

Lupus

Jag hörde talas om sjukdomen lupus första gången när jag såg American Top Model säsong 2 och deltagaren och finalisten Mercedes Scelba-Shorte outade att hon led av lupus. Sen dess har jag hört talas om det lite titt som tätt och jag blir alltid lite glad när jag hör något om den för den verkar så mystiskt märklig. Så nu tänkte jag ta reda på lite mer lupus och förmedla det till er, vår trogna läsarskara.

Systemisk lupus erythematosus, är en kronisk reumatisk sjukdom som i princip kan drabba alla organ i kroppen genom inflammation/förstörelse (!). Lupus erythematosus betyder ”rött vargbett” och syftar på det röda, fjärilsformade utslaget över näsan och kinderna som är ett klassiskt kännetecken för sjukdomen. Vid SLE blir immunförsvaret av okänd orsak hyperaktivt och attackerar då den egna vävnaden. Det finns en mängd olika sätt som den kan drabba de olika organen på och jag tycker symptomen verkar vara lite slumpmässiga (dvs jag orkar inte redovisa allt här).


Sjukdomsorsaken är okänd och den kommer ofta i skov, och man känner sig relativt frisk mellan skoven. Man tror att sjukdomen till viss del är ärftlig och den drabbar till 80-90 % kvinnor i alla åldrar, även om det är vanligast att den bryter ut i relativt unga år.

Ett av de vanligaste symptomen är en onormal trötthet som inte försvinner hur mycket man än sover. (Oj vad jag kände igen mig lite märkligt mycket här.. Gah!) Feber är också vanligt, liksom minskad aptit och viktnedgång. Det är vanligt att lupussjuka är solöverkänsliga.

Trots att SLE låter som en hemsk sjukdom ser prognosen god ut för patienterna. Idag ställs diagnosen relativt tidigt och i och med dagens medicinering kan sjukdomen hållas i schack på ett effektivt sätt. Det vanligaste är också att man får en mild form av SLE. De mer aggressiva formerna är turligt nog ovanliga. 90 % av patienterna lever 10 år efter diagnosen.

Populärkulturell bonus: Jag har googlat mig till att man tror att sångaren Seals ärr i ansiktet beror på lupus.

Quasimodo fast sidledes

Då våra gästbloggare skrivit så bra om sina sjukdomstrauman så tänkte jag att det var dags för mig att dela med mig av min enda defekt som orsakat sjukhhusövernattning. Dock är den inte så dramatisk som varken von willebrandt eller denguefeber, men ändå!

Iallafall när jag var tretton så upptäcktes det att jag hade skolios. Ni minns kanske när man var på kontroll hos skolsyster så fick man böja sig framåt så de kunde titta på ens ryggrad? Ja, syster Marta upptäckte iaf att min ryggrad inte var som den skulle och efter några turer så blev jag remitterad till ortopeden på Ryhov i Jönköping.

Skolios innebär helt enkelt att ryggen är krokig sidledes. Man kan ha en eller flera böjar som mäts enligt en gradskala och utifrån det bestäms det vad och om det ska göras något åt det. Det finns förstås massa olika sorters skolios men det vanligaste är att det upptäcks hos tjejer i perioder av snabb tillväxt, typ början av puberteten.

Hur som helst, efter några kontroller så konstaterades det att min skolios blev värre och det var tvunget att göras något åt det. Undersökningar har visat att av de barn som varje år föds i Sverige är det 3 på 1000 som senare får en skolios som kräver behandling. Iallafall så beslutades det att jag skulle få en såkallad Bostonkorsett. Den är främst till för att kröken inte ska öka medan man växer (även om min mamma hävdar att på mig så blev kröken mindre, men det är jag lite skeptisk till).

(bilderna har jag snott någonstans ifrån, men det var ungefär så min korsett såg ut iaf)

På de sidor jag läst så beskrivs korsetten som "smidig". Det är inte riktigt mitt minne av det hela. Men om man med smidig menar att ha en beklädnad av hårdplast på överkroppen som spänns åt hårt som satan och gör att man har ont och inte kan böja sig så kan jag väl gå med på det. Bitterheten! Haha. Hur som helst, när korsetten sattes in så fick jag tillbringa jag tror det var två nätter på sjukhus. Jag minns att jag grät i smyg för att det gjorde så ont och vi fick övertala nattsköterskorna att lossa lite på spännena för att jag skulle stå ut. I början skulle korsetten användas 23 timmar om dygnet och det var ju jävligt jobbigt och dendär "fria" timmen var en lyckans timme som gick alldeles för snabbt. Men tro det eller ej men efter ett tag vande man sig faktiskt.

Sen blev det ju även som så att efter ett tag så fuskade jag mer och mer med korsetten och det var ett ständigt dåligt samvete. Å ena sidan att vilja typ vara vanlig normal tonåring och å andra sidan "tänk om min rygg krashar forever and ever nu". Men tillslut tror jag bara jag hade den på nätterna faktiskt.

När jag efter tre år var på sista återbesöket (när jag slutat växa typ) och de konstaterade att behandlingen varit effektiv och jag visste med mig att jag knappt använt den något under det senaste året kände jag bara "Mohahahaha, so long - suckers!" och var rätt nöjd med att jag inte använt den så mycket. Nu när jag surfat runt lite om fakta så har jag även sett att på senare år så har korsettanvändning ifrågasatts och någon skrev att man tror att den bara är effektiv 1 gång av 10 och att kröken för det mesta ändå inte hade blivit större även om korsett inte satts in. Det känns ju lite bittert.

Positiva saker med min skolios: Jag tyckte det var mysigt att åka till Jönköping och handla med mamma var tredje månad. Eh. Jag slapp bli opererad.

Negativa saker med min skolios: Det gjorde hemskt ont och man kände sig ännu mer som en misfit på högstadiet.

Såhär i efterhand så kan jag konstatera att jag blir väldigt lätt trött i ryggen men att jag i övrigt inte har några särskilda men. Å att tröttheten blir mindre om jag tränar duktigt, men det gör jag ju så sällan. Hm, denna text blev mycket mindre informativ än jag tänkt mig.

Men här är en väldigt informativ sida om skolios detta är en bra blogg av en tjej som snart ska opereras för sin skolios.