lyssna till ditt hjärta

förra veckan var jag övertygad om att jag höll på att få en hjärtinfarkt. jag vet jag vet, inte jättemånga tjugotreåringar som får det men eftersom jag har hjärtproblem i familjen/släkten så jag kunde inte tänka så logiskt. det gick till och med så långt att jag fick be en kompis följa med mig och göra någonting (minns inte vad) för att jag trodde att jag skulle få infarkten på någon gata någonstans och det skulle bli så jobbigt om ingen hämtade hjälp.

det var en stickande känsla utav dess like i hjärtat samt en brännande känsla i bröstkorgen. stickandet var inte direkt ihållande utan mer att den överraskade mig då och då. särskilt när jag skrattade eller skulle lyfta på någonting.

efter en snabb diagnos (ställd av mig själv, såklart) så insåg jag nog att det inte var hjärtinfarkt eftersom smärtan höll sig runt bröstkorgen och spred sig inte ut i armarna tex.
men istället hittade jag andra möjliga orsaker till mitt problem: hjärtsäcks- eller hjärtmuskelinflammation (komplikation av infektioner) eller eventuell lungsäcksinflammation (komplikation av lunginflammation eller uppkommen av allergi).

lungsäcksinflammationen tog jag bort ganska snabbt. jag har inte haft lunginflammation och inte ens feber på tusen år. däremot är jag konfunderad över den andra. även trots att stickandet i hjärtat är borta så den brännandende känslan bakom bröstkorgen kvar. fast egentligen mest bara när jag tänker på jobbiga saker och blir stressad över någonting. alltså antagligen ett rent stressyndrom men som börjar gå överstyr. är det någon annan som känner igen detta? bör jag kolla upp det iaf trots att jag inte visar några andra tecken på infektioner (säg helst nej)? är jag bara hypokondrisk?

såhär står det på vårdguiden om hjärtsäcks- och hjärtmuskelinflammation:
Inflammationen kan vara ett allvarligt och livshotande tillstånd, men i de flesta fall är det en ofarlig sjukdom med lindriga symtom. Kontakta akutmotagning på sjukhus om du känner en skarp, skärande smärta bakom bröstbenet, speciellt om du samtidigt har tecken som tyder på en infektion.


ska förtränga detta lite och lägga mig och läsa agneta pleijels "drottningens chirurg" (som säkert är jättebra att läsa just i detta stadiet av hypokondri...) (kanske recenserar jag den sedan). god natt.

pest eller kolera?

en av mina favoritlekar är pest eller kolera. ni vet, den leken när man måste välja mellan två asdåliga alternativ. tex, skulle du helst leva ihop med bert karlsson i hela ditt liv eller inte ha några armar?
ivarjefall började jag fundera på vad jag skulle välja mellan just pest eller kolera och beslutade mig därför att ta reda på lite mer om sjukdomarna.

pest är en infektion som från början finns hos gnagare. det kan sedan överföras till människor. det finns tre olika sorters pest: lungpest (symptom: lunginflammation), böldpest (symptom: smärtsamma bölder, hög feber, diarréer) samt blodpest (symptom: drabbar blodbanan).
jag har länge trott att pest är utdött men det finns fortfarande kvar på vissa ställen i asien och centralamerika. idag går det dock att bota med antibiotika och det finns ett vaccin mot det.

kolera är en magtarmssjukdom. den ger kraftiga diarréer och uppkastningar som leder till att man blir enormt uttorkad. vätskebristen i sig leder till att man blir förvirrad, muskelkramper och störningar i saltbalansen. kolera smittar genom vatten och mat, och även genom olika kroppsvätskor. koleran är ratt vanlig på vissa platser i afrika, nu senast utbröt en stor koleraepidemi i kongo, men går att bota med vätska.

så, vad skulle jag välja? ganska svår fråga eftersom pesten är mer mångfacetterad än koleran. tex skulle jag hellre ha kolera än böldpest men hellre lungpest än kolera. men eftersom jag har spyfobi så skulle jag ändå välja pest. det känns lite orginellt att ha pest liksom.

vad skulle ni välja?

lungdöden

på tal om att emma är sjuk.
vid den här tiden förra året var jag sjuk JÄMT (minns förra året med sorg, faktiskt den här lördagen som kommer fast för ett år sedan. emma och oscar på besök under filmfestivalen och jag däckade i 39,5 graders feber och oscar fick sitta brevid mig en hel kväll och övertyga mig om att jag inte skulle dö. emma åkte hem tidigare. kändes som att deras besök var rätt värdelöst för dem, haha). jag som aldrig blir sjuk annars var sjuk varannan, var tredje vecka ungefär. jag fick hög feber, lungorna gjorde ont och en blandad slem- och torrhosta. min mamma var övertygad om att jag var döende i lunginflammation och lyckades övertala mig ett tag om att så var fallet. fast så var det såklart inte visade det sig när jag sen släpade mig till doktorn. jag hade nån slags infektion i lungorna som vägrade att försvinna. jag fick ett recept på en halvstark hostmedicin (mollipect, vad ska det till egentligen för att få något innehållandes morfin?) som skulle smaka blodapelsin men som egentligen aldrig gjortde mig riktigt fri från hostan.

jag funderar på skillnader från förra året och detta år. kanske var det så att jag var mer stressad förra året, hade högre krav på mig själv, mer att göra i skolan, mer psykisk stress. och även trots att det inte är fastställt av forskare så undrar jag ändå inte om kylan faktiskt hade något med det att göra. det var svinkallt ute, svinkallt i min lägenhet, svinkallt i skolan. det MÅSTE ju påverka på något sätt. det kan inte vara nyttigt att andas in så mycket kall luft, det kan inte vara nyttigt att leva i ett sånt här kallt klimat.

ivarjefall var jag rätt dålig fram tills februari då jag åkte till sydafrika. jag tror inte att det var en slump. i år har jag laddat upp med filtar, ljus, en värmefläkt till lägenheten (!) och varma tröjor samt massa skolk från skolan. i brist på ett varmt afrika liksom. och än så länge funkar det.