Världslepradagen

Idag den fjärde februari är det Världslepradagen! Hipp hipp hurra! Lepramissionen föreslår att vi idag tänker extra mycket på de lepradrabbade världen över genom vår förbön. Om man är lite mindre kristlig än så så föreslår jag att man kan vidta andra åtgärder, t.ex. lära sig lite mer om lepra, äta några kakor och helt ge sig hän åt den kalasyra som uppstår en dag som denna!

Det som är lite märkligt är att Världslepradagen verkar gått av stapeln förra söndagen i resten av världen. Å då är det ju lätt att tycka att själva grejen med att ha just en Världslepradag, går lite förlorad. Men det skadar väl kanske inte att uppmärksamma det mer än en dag per år förvisso.

Lepra

Bloggen ser lite konstig ut men vi ska styra upp det så snart vi orkar. Håll ut.

Iallafall, idag tänkte jag skriva om en av mina favoritsjukdomar nämligen lepra. Lepra eller spetälska har länge varit ett internt skämt i min umgängskrets men jag kan spåra mitt intresse mycket längre bak än så! Jag minns nämligen att nån lite otydlig lärare berättade för mig när jag var liten att man tappade sina kroppsdelar lite hipp som happ om man hade spetälska. Klart sånt impar på ett barn och jag vet att jag tänkte rätt mycket på det och på olika situationer som det skulle vara jobbigt att tappa kroppsdelar i.


Nu är det ju förstås inte så at man bara går och tappar sina kroppsdelar utan lepra finns i två olika former, den ena kännetecknas av bölder, den andra av perifera nervskador. Nervskadorna medför dålig cirkulation i fingrar och tår, den drabbade får känselbortfall etc och kan i värsta fall riskera att "tappa" de drabbade kroppsdelarna.

Iallafall förr i tiden trodde man att lepra var obotligt och man tvingade de leprasjuka att isolera sig i leprakolonier (känns igen från ett Simpsons-avsnitt, right?). Men nu för tiden vet man att det är relativt lätt att bota med antibiotika. Inkubationstiden är extremt lång och många blir smittade redan som barn, men sjukdomen bryter inte ut förrän i vuxen ålder. Det är en mycket liten andel av de smittade som utvecklar sjukdomssymptom dock. Är inte det fascinerade? Att man kan bli smittad som barn men först upptäcka det i vuxenålder! Fast så kanske det är med många sjukdomar, vad vet jag.

Det finns faktiskt några få fall av leprasjuka i Sverige, men de drabbade har i så fall ursprung i tropikerna. Ända in på 1930-talet insjuknade människor i Dalarna och Hälsingland i spetälska och Sveriges sista leprasjuka kvinna, Kristina Asplund, levde ända till 1976. Tänka sig!

Om du, liksom jag, är intresserad av Lepra kan jag rekommendera er att gå med i Lepramissionen. En (tämligen kristlig) förening som jobbar för leprasjuka. Den är helt gratis och då och då får man deras tidning Lepra Nytt och nu till jul så fick man ett handgjort jättefint vykort. Gratis i tell you!

Om man googlar får man fram sjukt äckliga bilder men jag ger er istället en bild på några nunnor.

Def Lepra 4-ever!