fyi

jag vet inte varför alla länkar har blivit så fula och konstiga efter mitt senaste inlägg. dessutom verkar mina försök att åtgärda det inte riktigt hjälpa. sorri.

var bor du lilla råtta? i din kropp!

ida efterlyste ett inlägg om vilka sjukdomar som gnagare, framförallt råttor, kan sprida och eftersom jag tycker råttor är väldigt väldigt obehagliga står jag gärna till tjänst med att baktala detta förkastliga djur.

när man googlar lite på råttor och sjukdomar så får man mest fram hur man skyddar sin tamråtta från olika sjukdomar samt råttforum där folk ihärdigt hävdar att "visst kan råttor sprida sjukdomar - men det kan människor med!!!" och "att råttor sprider sjukdomar är lögn och förtal och hets mot djurgrupp!"
råttor fick sitt rätt taskiga rykte under 1300-talet när de anklagades för att sprida böldpest över världen. men i själva verket verkar det ha varit lopporna som satt i råttornas päls som spred sjukdomen.

precis som ida skriver så har ökningen av råttor i städerna ökat något väldigt de senaste åren. i både stockholm och sundsvall har anticimex råttsanering ökat med 50% under två år! brr. who har tydligen kritiserat de europeiska länderna för att det inte finns någon handlingsplan mot det växande råttproblemet.

tydligen så sände kalla fakta ett program om just detta ämne förra veckan vilket jag tyvärr missade. men de hade analyserat vilka sjukdomar som två infångade stockholmsråttor bar på och kommit fram till att just dessa två bar på tre sjukdomar som kan föras vidare till människor. gula stafylokocker, dvärgbandmask samt vanlig hederlig lunginflammation. de kan föras över dels via direkt eller indirekt kontakt med råttan, dels via vatten och livsmedel och dels via råttbett. råttors avföring är också en vanlig sjukdsomsspridare.

råttor kan sprida kring 40 olika sjukdomar till människor. De allvarligaste är tyfus, salmonella, sorkfeber (som vi ju skrivit om tidigare här) och råttbensfeber. Om ni vill bli riktigt nojjiga kan ni läsa en lång lista här på exakt vilka smittor som människor kan få av råttor.

en expert från smittskyddsinstitutet säger att de är "ganska säkra på att många gnagarburna sjukdomar är underdiagnostiserade. Det är diffusa symptom som man inte riktigt vet vad det kan röra sig om".

här kan ni se kalla faktas program om råttor som smittspridare i städerna. i programmet berättar de härliga grejer som att från en given människa var som helst till en given råtta var som helst så är det i genomsnitt bara en dryg meter. brrr, brrr indeed.

råttor sprider ej böldpest. tur.

2009 års första trendsjukdom: denguefeber

Nyheten att fallen av denguefeber ökar i Sverige nådde mig idag och eftersom vi här på Alla har SARS har fått förstahandsinformation om sjukdomen via Hannas ypperliga gästbloggsinlägg tänkte jag påminna er om det. DEN DÖDLIGA DENGUE. Läs det!

Men eftersom vi lever i så bistra denguetider tänkte jag fylla på med lite information om sjukdomen. Denguefeber liknar influensa och smittar genom ett virus som sprids av myggor. Symptom av denguefeber är huvudvärk, ryggsmärtor och blodsprängda ögon. Små hudblödningar kan ske från armhålor och händer. Symptomen brukar vara i 6-7 dagar och det finns varken behandling eller vaccin mot sjukdomen.

Dengueviruset som tillhör gruppen flavivirus är inte smittsamt människor emellan men kan smitta vid blodtransfusion från smittad person.

I januari noterades 17 fall i Sverige och av dessa har 13 smittats i Thailand under jul- och nyårshelgerna. Samma ställe som vår gäst-Hanna blev smittad på alltså. I fjol låg januarisiffrorna kring ett tiotal smittade. Sjukdomen beräknades 2007 ha smittat cirka 50 miljoner människor i världen, varav cirka 22.000 dog.

Det kluriga med dengue är att personer som en gång varit smittade och sedan återinfekteras kan drabbas av ett mycket svårare sjukdomstillstånd, kallat hemorragisk dengue. Än har dock inget fall av hemorragisk dengue noterats bland svenska resenärer. Obs obs denguefeber är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen!

Antalet anmälda fall i Sverige brukar ligga mellan 30 och 60 per år. Över 75 procent av fallen i Sverige har drabbats under resor i Sydostasien. Denguefeber förekommer främst i ett bälte som innefattar Afrika, Asien och Latinamerika. Smittskyddsinstitutet uppmanar personer som ska resa till drabbade områden uppmanas använda myggmedel, samt myggnät och luftkonditionering eller fläktar nattetid.

En lite spännande är att klimatförändringarna anses ha bidragit till spridningen av Aédesmyggan, som sprider viruset som orsakar denguefeber.

husmorstips, del 2.

anna skrev ett användbart inlägg om husmorstips för något år sedan. här kommer en liten uppföljning eftersom jag idag hittade en sida som enbart handlar om husmorstips. det bästa av allt är att den har kategorier som ägnar sig åt både kroppen och åt sjukdomar! bästa ämnena! så spana in husmorstips.nu, de tar upp allt från medel mot skallighet till hur man botar halsbränna, slipper maginfluensa och skyddar sig mot fästingar. toppen om man är lite skeptisk mot "riktiga" mediciner men ändå känner att man nog vill göra något åt den där tandvärken man gått med ett tag nu.

happy world aids day!

Idag är det 1a december vilket innebär World AIDS Day. Hipp hurra!

Här kan ni läsa om olika evenamng som kommer ske idag runt om i hela Sverige. Det är verkligen mycket på gång, så ta er en titt.

En sida som jag tycker är toppenbra när det kommer till lättillgänglig och vettig information om HIV/AIDS är Avert. De har även en särskild sida för World AIDS Day där de bland annat skriver följande:

"According to UNAIDS estimates, there are now 33.2 million people living with HIV, including 2.5 million children. During 2007 some 2.5 million people became newly infected with the virus. Around half of all people who become infected with HIV do so before they are 25 and are killed by AIDS before they are 35.

Around 95% of people with HIV/AIDS live in developing nations. But HIV today is a threat to men, women and children on all continents around the world.

Started on 1st December 1988, World AIDS Day is about raising money, increasing awareness, fighting prejudice and improving education. World AIDS Day is important in reminding people that HIV has not gone away, and that there are many things still to be done."

Hittade en gammal amerikansk poster från andra världskriget som varnar för könssjukdomar. De var sannerligen lite annorlunda på den tiden, fast samtidigt inte. Budskapet är ju fortfarande att "vem som helst kan vara drabbad".


Här en mer modern poster:

Nåväl, glad WAD 2008, vad ni nu än hittar på!

landstingsfråga

Hej alla ni allvetande SARS-läsare.
Jag tänkte för en gångs skull gå till doktorn och kolla upp en grej med min kropp. Icke-akut alltså. Det jag klurar på är om man då måste gå till doktorn i det landsting där man är skriven eller om man kan gå var som helst? Å om man får det, blir det dyrare att gå till doktorn i annat landsting än där man är skriven? Vet ni? För att vara så sjukdomsintresserad som jag är så vetjag nämligen skrämmande lite om hur sjukvården faktiskt funkar.
Tacksam för svar
/Eventuellt sjuk stenbock

eksem - the story of my life. eh.

Det känns som att jag börjar få slut på egenupplevda sjukdomar eller defekter att skriva om men nu ska jag banne mig ta tjuren vid hornen och skriva om nått jag haft så länge jag kan minnas. Eksem på händerna är nog nämligen den sjukdom, eller vad man nu ska kalla det, som vid sidan av skolios har påverkat mig mest genom livet. Ja, jag inser att det låter lite töntigt för det är ju inte direkt någon nära-döden-upplevelse vi pratar om, men så är det. Jag skulle nämligen vilja påstå att eksem, eller hudsjukdomar överlag, är tämligen stigmatiserande eftersom det syns så väl utåt, ser äckligt ut och får en att framstå som en ohygienisk människa eller nått. Det är skämmigt helt enkelt! Detta trots att 20% av alla barn och var 12:e vuxen har någon form av eksem.

Jag minns på dagis när man skulle gå två och två i led någonstans så var det alltid ett visst ståhej om att jag skulle gå på högersidan om mig så min kamrat slapp hålla i min eksemhand. Första dagen i första klass bondade jag med hon som kom att bli min mest långvariga kompis under skoltiden genom att vi båda hade eksemhänder. Å anledningen till att jag skriver om det just nu är att jag faktiskt sedan några månader är helt eksemfri, vilket är värsta grejen då jag inte varit det på många många år!

(Förlåt att jag låter lite väl överdramatisk och lätt martyraktig i min eksemskildring, jag fnissar lite åt det själv... bara så ni vet, hehe.)

Hur som helst lite fakta är att det finns fem olika typer av eksem:
Kontakteksem - som kan vara både allergiskt och icke-allergiskt
Atopiskt eksem (böjveckseksem)
Seborroiskt eksem (mjälleksem)
Nummulärt eksem (myntformat välavgränsat eksem)
Hypostatiskt eksem (underbenseksem)

Jag skulle vilja klassa mitt eget eksem som atopiskt eksem fast kanske också kontakteksem, jag vet inte riktigt. Faktum är att bakgrunden till varför eksem uppstår är oklar men kyla utomhus och låg luftfuktighet inne försämrar samt alltför mycket duschande vilket torkar ut huden. Så fort jag vet att jag inte har tillgång till hudkräm så brukar jag undvika att tvätta händerna trots att det är ohygieniskt (eller, eh, eller det finns ju gränser såklart.. hehe) för jag vet att det är fan inte värt det då eksemet blir så mycket sämre direkt. Om man är utsatt för stress kan eksemet också bli värre.


Mikroorganismer (svampar och bakterier) kan spela en viktig roll både vid uppkomsten och försämringen av många eksem. Om man har en svampinfektion i huden kan detta ge upphov till ett allergiskt eksem vilket ofta drabbar händerna. En svamp som normalt finns på huden och kallas Pityrosporum ovale, kan ibland uppträda som ett allergen (allergiframkallande ämne) vid atopiskt eksem/böjveckseksem.

Eksemet yttrar sig oftast som rodnande, ibland vätskande, områden på huden. Det vanligaste är att huden kliar och är mycket torr. Jag brukar kunna se små blåsor under huden som kliar och sedan spricker och så blir det så småningom torrt och inte så trevligt.

Man behandlar eksemet genom en aldrig sinande mängd salvor och krämer för att hålla huden mjuk. Dessutom kan man få ett par heta bomullsvantar, eller hela outfits om man inte bara har handeksem, av vårdcentralen som man ska ha på sig för att inte klia när man sover. Salvor med varierande grad av hydrocortison är väl det vanligaste dock. För min del kan jag dock inte påstå att det har hjälpt så himla mycket. Det verkar snarare vara slumpen som avgör när det ska läka ut och när det ska komma tillbaka. Dock kan jag ju absolut se när det blir värre och bättre, men aldrig riktigt på egen hand få det att försvinna helt.

Ett tips som man ofta får är att "undvika det som man vet ger besvär". Bah! Hur lätt är det när precis allt allt allt verkar ge besvär? För mig kan jag dock konstatera att jobba inom vården med allt vad spritning av händerna det innebär är inte helt att rekommendera. Inte heller att hänga för mycket i solen. Eller lattja med smutsiga djur. Eller andra smutsiga saker. Å andra sidan så är det ju inte helt hett att tvätta händerna för mycket heller, så det där är ju ett litet dilemma.
Har ett minne från när jag var liten och min familj hade varit på semester vid västkusten och jag hade lekt med massa snäckor i solen på stranden. Dagen efter såg mina händer jättekonstiga ut och jag visade för mamma som blev lätt chockad då de mer eller mindre var täckta med var. Brrr. Så vi fick fara till vårdcentralen där jag fick bandage om ena handen har jag för mig.. Fast det låter ju lite konstigt när jag tänker på det.. Hm jaja.

Även om eksem inte är värsta farliga sjukdomen så kan jag ändå försäkra er om att det inte är kul med kliande, svidande sår som folk tittar på med lite lätt avsmak i blicken och som aldrig riktigt försvinner! I promise! Men å andra sidan kunde det ju kunna vara så mycket mycket mycket värre.

Om ni inte känner att ni fått nog av ekseminfo från denna mastodonttext (uppsats nästan) så kan jag rekommendera huden.nu (trots att den verkar väldigt uppenbart sponsrad från ett läkemedelsföretag) samt Allergi24 som jag inte kollat så mycket på än, men som verkar bra. Ingen av händerna på bilderna tillhör mig, men jag har ju sett ut på båda sätten.
Tjipp!

alla mår så kasst som jag

Jag är sjuk och uttråkad så tänkte att jag kan lika gärna uppdatera SARS även om jag knappt har något att skriva. Jag lider nämligen av något så ospännande som mild feber och halsont. Utanför är det just nu 23 grader och mina kombos tassar omkring i korta shorts och linnen medan jag hasar runt i duntofflor och tjocka luvtröjor. Med tillhörande fett hår, fnasiga läppar och konstiga rosslande ljud ur min strupe. Ja ni vet hur det är.

var är alla mina tjänare i tider som dessa?

Men något som kan få mig lite lättare till sinnet i min sjukdomsgnällighet är att tänka på alla ni andra som också är sjuka. Till exempel ni som har googlat er till Alla har SARS genom att söka på saker som låter oförskämt konstigt eller jobbigt. Några av mina favoriter, eller hur man nu ska uttrycka det, den senaste veckan:
"vita fläckar på fötter könssjukdom"
"urin luktar tonfisk doktor"
"böld i munnen"
"mögelost förstoppning"
Jag menar alltså inte att göra narr av er stackare som sökt på detta, och hoppas att vår sida kunde hjälpa er på något vis, men det känns faktiskt alltid lite bättre att se att man inte är den enda som har konstiga kroppsliga defekter här i världen!

Andra saker som får mig att sätta min svåra sjukdom i perspektiv är att tänka på (och läsa om, såklart) sjukdomar som folk runt omkring mig har just nu; vattkoppor, tarmvred och lungcancer. Jag önskar er snabb bättring!

visdom är överskattat

Tänk vad livet är spännande. Ja, ena dagen vaknar man upp och tycker det är lite jobbigt att man är trött för att nästa vakna upp och tycka att det är lite jobbigt att man har en stor, svullen och superöm böld i munnen som det kommer blod och var ur. Det hände mig idag nämligen. Efter att ha petat lite på bölden med tungan så sprack den och sjönk ihop och det kom massor av blod och var. Ja, så fräscht var det. Starten på en underbar dag alltså.

Jag misstänker ju starkt att det kommer sig av att jag börjat få en visdomstand. Det faktum att jag faktiskt får min första visdomstand vid 25-års ålder stör mig nästan (men bara nästan) mer än själva smärtan. Vafan liksom, jag trodde att jag hade klarat mig undan att få de små djävulsgaddarna! Tänkte att förutsättningarna var bra eftersom min far aldrig fått några.. Dessutom irriterar det mig att det ska hända saker med kroppen i denhär åldern. Puberteten är ju liksom tiden för kroppslig förändring annars. Nu är tiden för... förfall. Nåväl.

Min syster skrämde upp mig imorse och sa att jag genast skulle gå till doktorn för att få antibiotika för inflammationer i munnen sätter sig jättelätt i halsen eller i tungan (! ja det har hänt henne!) och det kändes ju inte så hett att tänka på. Å andra sidan känns det sällan så hett att tänka på att gå till doktorn, särskilt inte eftersom jag för närvarande inte bor i Sverige och inte riktigt vet vad saker som "var" och "böld" heter på engelska. Men efter att ha uppdaterat mitt ordförråd knatade jag iväg till studenthälsan här och fick prata med en sjuksyster som hette Donna och som sa åt mig att skölja med saltvatten i några dagar och om jag fick feber skulle jag genast komma tillbaka för att få antibiotika av doktorn. Sen fick jag lite smärtstillande Advil som låg i paket som var förvillande lika kondompaket. Givetvis hade min svullnad lagt sig lagom till att hon skulle titta mig i munnen, men det är väl en oskriven lag att man känner sig bättre i samma sekund som man går innanför dörrarna till sin doktor?

Nu har jag läst massa massa skräckhistorier om visdomständer och inflammationer och operationer och känner mig mer eller mindre skräckslagen. Vill inte! Ska nog vid närmare eftertanke genast gå och gurgla lite saltlösning igen... Det kan ju inte skada liksom. Har ni haft problem med era visdomständer? Hur gick det?

Liten faktaruta om visdomständer:

De fyra visdomständerna, som ligger längst bak i munnen, växer fram när du är mellan 18 och 26 år. Alla får inte sina visdomständer, cirka 25 procent saknar en eller flera av tänderna. Visdomständerna kan växa fel på grund av platsbrist, vilket kan ge problem. Sök upp din tandläkare om du får ont i tänderna. Visdomständerna ställer ibland till besvär på grund av sitt läge längst bak i munnen. De är svåra att komma åt med tandborsten, får hål som är svåra att laga och tandköttet infekteras lätt. Tänderna växer ibland långsamt och fel på grund av platsbrist och kan skada andra tänder. Visdomständer som ger eller kommer att ge problem tas bort. Däremot behöver du inte göra någonting om du har tillräckligt med plats så att tänderna kan växa ordentligt. Faktum är att visdomständerna inte längre behövs, eftersom maten nuförtiden är mycket mer lättuggad än den var förr.

Is death a lauging matter? Of corpse not.

Såhär i bokrea-tider tänkte jag att det kan vara på sin plats att rekommendera lite allaharsars-relaterade böcker. Jag fastnade för fyra stycken om farliga sjukdomar/hypokondri som verkar rätt lattjo. Tyvärr lär de ju inte finnas på bokrean, men smakar det så kostar det! Ehe.

The Hypochondriac's Guide to Life. And Death av Gene Weingarten och David Berry.

Kapitel 2 har titeln "Relax, Hypochondria Never Killed Anyone. Oh, Wait. Yes It Did." Hehe. Ett annat handlar om "How your doctor can kill you" och "Hiccups Can Mean Cancer" och även "Tumor. Rhymes with Humor". Verkar helt klart lovande!


The Hypochondriac's Pocket Guide to Horrible Diseases You Probably Already Have av Dennis DiClaudio

Med citat på baksidan som "Are you botherd by a persisent fewer and swelling? Beware... maggots are likely crawling under you skin. (see myiasis page 150)" är det klart man blir sugen!




I Told You I Was Ill: Adventures in Hypochondria av John O'Connell

Jag vet inte så mycket om denna bok mer än att den har en käck framsida och att de konstaterar att "From Darwin to Tolstoy, many of history's greatest writers and thinkers have been incorrigible hypochondriacs. They understood what too many of us have forgotten—you can only get better by imagining the worst." och det räcker gott för mig!

Hypochondriac's Handbook: An Illness For Every Occasion, A Disease For Every Symptom av John. M. Naish Eller om den heter Hypochondria Can Kill, den verkar finnas med båda titlarna.

Text på baksidan "Being short can cause early death. But being tall can kill, too. Blowing your nose could fracture your skull or simply make you deaf. And forget about romantic dinners - you might get lead poisoning from those crystal wineglasses."

De genomgående ömdömena för dehär böckerna är att de är jättebra och roliga men att om man inte var hypokondriker innan och oroade sig för saker så lär man sannerligen vara det efter att ha läst dem! Men det ska väl inte kunna hindra en riktig sjukdomsintresserad?

Kvällspress-sjukdom

Det kanske är sånt här som ska till för att SARS-Emma ska vakna till liv igen. Det eller hemtentaperiod.

Amöban äter upp din hjärna.

Mycket nöje!

Får jag lov att fresta med lite spontan självamputation?

(eftersom anna varnade om diabetesbilden känner jag mig nödgad att varna om att man kan tycka bilderna här nedanför är äckliga.)

Det är natt och jag surfar spännande sjukdomar och tänkte delge er en liten lustig åkomma som heter Ainhum. Det innebär att en tå, oftast den femte, under en tio-årsperiod amputerar bort sig själv. Det sker genom att en ärrbildning, eller annan förändring i huden, i form av ett band drar ihop sig själv, tills tån lossnar. Det inträffar även bland fingrar men tår är vanligast och det förkommer främst på landsbygden i Afrika. Wikipedia menar att det är för att folk går barfota där, vilket jag tycker låter lite konstigt. Ainhum är för det mesta inte smärtsamt och det uppträder oftast symmetriskt på båda fötterna.

Man är osäker på bakgrunden till att folk drabbas av ainhum men det finns teorier om att det hela triggas igång genom att tån utsätts för ett trauma av något slag. Det finns i dagsläget inget botemedel för att förhindra sjukdomsförloppet.

Okej, all denna information är lite med reservation för att jag översätter medicinsk engelska lite för bokstavligt, felaktigt eller konstigt. Men här och här kan ni läsa mer och seriösare om ni är intresserade eller börjar ana varför era lilltår hänger och dinglar så konstigt.

Fler test: Blir du 100 år gammal?

Lite dålig aktivitet på bloggen nu, vi vet. Men tills vi kommer tillbaka med full kraft så kan ni ju ägna er åt att göra det här testet som enligt uppgift "räknar ut hur gammal du statistiskt sett har chans att bli med de kunskaper läkarvetenskapen har idag.".

Jag har enligt testet 56 år kvar att leva och kommer alltså bli 80 år. Ett helt normalt resultat enligt mannen på bilden som skapat testet. Å honom litar man ju på.

Här har han gjort fler tester där man kan testa om man är stressad eller om man solar för mycket eller om man riskerar astma, diabetes och hjärtinfarkt och många andra spännande grejer.

attjo attjo attjo prosit

Jag går i väntans tider!
Men nej jag är inte preggo utan jag väntar på den årliga pollenchocken som jag märker ligger och lurar i faggorna. Och jag är inte den enda, enligt uppgifter så är cirka en femtedel av Sveriges befolkning drabbade av någon form av pollenallergi (det samma som hösnuva) och tydligen är 40% av allergikerna i Sverige allergiska mot pollen.. I år är det till exempel Peder Lamm som gråter ut i tidningarna om det. (Någon gång ska jag skriva en text om alla kändisar som talar ut om sitt "hemliga handikapp" som alltid visar sig vara nått töntigt som pollenallergi, tinnitus eller svårighet att hantera sommartiden(!))

Jag är i första hand överkänslig mot björkpollen men är även drabbad av så kallad korsallergi. Korsallergi innebär att jag även får en allergisk reaktion när jag äter de flesta frukter och vissa grönsaker. Mycket glädjande för en vegetarian som jag. Mina sämsta grejer är att äta äpple och persika eller nektarin.. brr. Jag drabbades av både pollen- och korsallergin någon gång i 12års-åldern första gången. Efter att ha ätit ett äpple en dag så blev jag så vansinigt hes och kliig i halsen att jag inte kunde prata normalt på en hel kväll. Pollenallergin var lite mer dramatisk minns jag, för jag var på utflykt i en bokskog med min familj och jag nös och nös och nös tills det svartnade totalt för ögonen jag nästan svimmade och mamma fick valla mig till bilen och vi fick åka hem igen. Drama!

Hur som helst, att jag reagerade mot äpplet t.ex. beror på att de har samma strukturer som björkpollen har och en sån reaktion kan inträffa när som helst under året, inte bara när björkpollen blommar. Tydligen är det så att mellan 50 och 70% av björkpollenallergikerna även lider av korsallergi.

Symptomen för pollenallergi orsakas av fritt svävande pollen som fastnar på nässlemhinnan och där startar den allergiska snabbreaktionen. Dessa orsakar klåda, nysningar, rinnsnuva och nästäppa. Oftast, men inte alltid, är även ögonen drabbade med klåda och svullnad av bindehinnan som täcker ögonvitan och ögonlockens insidor. Klåda i gommen och hörselgångarna liksom hosta och trötthet är också vanliga symtom. Astmatiska besvär med hosta, andnöd, pipande andning, trötthet och nedsatt ork är vanligt vid svårare pollenallergi.

Korsallergin har symptom där klåda i gom och svalg är vanligast. Men också läppsvullnad och små blåsor i munslemhinnan är vanligt. Andra kan få symtom från mag- tarmkanalen såsom illamående, kräkningar och diarré. I vissa fall kan även nässelutslag och allmänpåverkan uppstå.

Inte så skoj. Men om vi ska se på det hela positivt så kan man ju ta medicin - tabletter, nässpray och ögondroppar t.ex. - mot pollenallergin som brukar funka rätt fint, förutom mot tröttheten. Korsallergin är lite svårare att göra något åt förutom att avstå från de grejer jag får reaktioner mot. Dock så ser jag ljust på framtiden då min lika allergiske storebror, som är tio år äldre än jag, blivit av med en stor del av sin allergi med tiden. Yey. Tydligen så ligger både arv och miljö bakom varför man drabbas av pollenallergi så jag väljer att skylla hela skiten på mina föräldrar. Det brukar kännas lite bättre då.

Nedan en jämförelse mellan pollen-peder och pollen-emmas krämpor. Tycker nämligen att han ser oförskämt kry ut medan jag å min sida har ögon som skiftar i alla nyanser från ljusrosa och illrött .

impetigo schimpetigo

En vän till mig har drabbats av svinkoppor och eftersom jag ungefär trodde att det var en utdöd sjukdom så är det väl på sin plats att läsa lite om den!
Förutom att det tydligen är en väldigt sjukdom så är det inte heller en parasit av något slag, som jag tycker namnet antyder, som är boven i dramat utan bakterierna streptokocker och stafolykocker.

Svinkoppor kallas även impetigo och är en ytlig hudinfektion. Det är en vanlig sjukdom hos barn men förekommer också hos vuxna. Det visar sig som röda kliande och så småningom vätske- och varfyllda utslag i framför allt ansiktet. Vid lindriga utslag så kan man behandla det själv genom att tvätta ihärdigt och på så sätt torka ut utslagen samt att smörja in med kräm från apoteket. Om utslagen inte ger med sig efter att par dagar ska man söka vård och kan då få antibiotika mot svinkopporna.

Svinkopporna är inte farliga men smittar mycket lätt genom hudkontakt. Det vanligaste felet folk gör när de har svinkoppor är att låta utslagen vara och tror att de då ska läka ut av sig själva. Istället ska man som tidigare nämnts rengöra dem ihärdigt och peta bort sårskorporna tills de försvinner.

Efter att ha grupparbetat med min svinkoppevän i en vecka känner jag mig nu rätt skeptisk när jag plötsligt fått stort utslag på pekfingret.. hoho.

SARS-fest!

Alla har SARS-redaktionen har fest för att fira att vi nu har haft över 3000 sidvisningar och över 2000 unika besökare! (Jo det tyder ju iofs lite på att folk inte återvänder hit i så stor utsträckning, menmen.) Så ta en partyhatt och festa lite med oss ni med! Grattis oss! Tjoho!

you say symtom i say symptom

Dagens lärdom:
Symptom kan stavas både med och utan p.
Jag har under en längre tid stört mig på alla googlingar á la "valfrisjukdom +symtom" som lett till oss eftersom jag i ett inlägg tappat bort ett p när jag skrev. Jag har till och med (störigt nog) haft tankar på att skriva ett tipsande inlägg om att de kommer få bättre sökresultat om de stavar rätt!! Men idag har jag alltså lärt mig att man kan stava både symptom och symtom. Fast det kanske alla redan visste. Men inte jag, som sagt.

Tänka sig.

och högsta modet var magtröja

Det kanske blir lite mycket om skolios nu, men i och med min första text om det så har jag plötsligt börjat intressera mig för och läsa om det för första gången på tio år. Efter att jag och mamma lämnade ortopeden på Ryhov för sista gången 1998, eller om det var 1999, så var lättnaden och glädjen så stor över att slippa korsettskiten så jag har väl mer eller mindre förträngt hela grejen sedan dess.

Efter att ha läst på skoliosforum om hiskeliga steloperationer som gått snett och rent förfärligt bemötande på sjukhus i samband med behandling så fattar jag ju att jag haft en väldig tur. Jag läser om duktiga tjejer som verkar vara mycket starkare än vad jag någonsin varit och jag läser om oroliga mammor och pappor som inte vill utsätta sina döttrar för korsetten och jag läser om andra som precis som jag i mer eller mindre utsträckning fuskat sig igenom sin korsettid.

Läste en kommentar på en blogg som jag tar mig friheten att citera (hoppas det är okej, om du ser detta!)

” Under hela högstadiet tvingades jag bära ett av dessa plastfängelser, vilket var ett helvete under de första månaderna. du vet ju hur det känns att lära sig andas igen, uppåt istället för åt sidorna, att lära sig klä på sig, plocka upp saker från golvet, byta om efter skolidrotten på toaletten, att ha stora blåmärken runt höfterna, missformade revben efter skarvarna och lös hud runt svanken för att allt pressats samman 23 timmar om dygnet i två år. Men man vande sig, anpassade sig, blev starkare. Min största plåga av korsetten var att jag fick lägga av med truppgymnastiken eftersom jag vart så stel i rygraden, och att modet med långa, täckande tröjor och toppar kom först fem år senare. Död åt kombinationen midjekort och bostonkorsett!”

Precis detdär… att andas uppåt istället för åt sidorna minns jag så väl plötsligt. Å gömma korsetten i plastpåse i omklädningsrummet på gympan. Flaskan med M-sprit för rengöring hemma i badrummet. Korsetten välpaketerad i flera plåstpåsar under sängen på det månadslånga konfirmationslägret i Värmland. Den ständiga nojjan för att lukta svett. Spännena på korsetten som skaver sönder alla tröjor på ryggen. Desperat försöka hålla axlarna i samma höjd på skolfotot så det inte ska se konstigt ut. Inte längre kunna krypa upp i soffan i mysställning. Alltid raklång. Raklång, raklång 23 timmar om dygnet. Bläckpennemärkena på remmarna på korsetten som visade hur mycket jag skulle spänna åt. Spänna, spänna, alltid spänna huden röd och alltid försöka låtsas vara ”normal”.
Alla de där små små sakerna som spelade roll i världens känsligaste ålder.

Jag kommer mest ihåg små fragment från besöken hos ortopeden. Men en sak minns jag kristallklart från när det bestämdes att de skulle sätta in korsett på mig. Läkaren pratade och pratade och det kröp i kroppen på mig och jag ville inte höra på riktigt och tillslut sa han ”Har ni några frågor? Ja, du ser så ledsen ut så det verkar som att du förstår precis vad det handlar om”

Penny Lane skriver om bristen på forskning kring skolios. Bostonkorsetten alltså.. vafan det MÅSTE finnas något bättre sätt. Men hey, är man drabbad av en kvinnosjukdom (ja till största del iaf) som läkemedelsföretagen inte kan håva in pengar på så är det bara att tacka och ta emot de medeltida hjälpmedel som står till buds. Fyfan vad jag är less på hur samhället fungerar.

Alltså det var inte meningen att detta skulle bli en åh-vad-det-var-synd-om-mig-text. Men faktum är att jag alltid haft en känsla av att man inte FÅR tycka synd om sig själv pga skolios. Man ska vara glad och tacksam att man inte blivit drabbad av något värre utan att man faktiskt har något som går att "bota". Och det är ju klart att jag är! Samtidigt gör det väl heller ingen nytta att förringa det hela och istället känna sig som en dålig och bortskämd person för att man är ledsen över att man har en dålig rygg och genomlevt en inte så angenäm erfarenhet.

"Tommy Nilsson gav mig kondylom"

Till följd av en förfärlig låt av Tommy Nilsson som jag lyssnade på igår kväll så drömde jag inatt en mardröm; jag hade kondylom!

Därför tänker jag nu ta tillfället i akt att uppmärksamma kondylom, eller könsvårtor som det också kallas, litegranna. Det jag vet om kondylom som jag minns sedan högstadiets sexualundervisning är att man får vårtor på könsorganet och att det är en rätt ovanlig könssjukdom. TRODDE JAG JA! Alltså vårtorna stämmer, men det är tydligen en av våra vanligaste könssjukdomar och risken att bli smittad vid oskyddat samlag är stor! Tänka sig!

Man kan dessutom vara smittad utan att man vet om det då de flesta som bär på sjukdomen inte besväras av symptomen. Oavsett var vårtorna sitter så finns viruset överallt i slemhinnorna genitalt, även i ändtarmen. Men alla får inte vårtor av viruset.
Vårtorna liknar små knottror: lätt upphöjda, rundade eller blomkålsliknande, rodnande eller hudfärgade. Men obs obs förväxla dem inte med de talgkörtlar som finns normalt i huden och vid könsorganen. Inkubationstiden är oftast flera månader. För de flesta försvinner vårtorna av sig själv men för vissa kan behandling krävas då man t.ex. fryser ner, skär eller tar bort vårtorna med laser. Låter rätt obehagligt må jag säga.

För att undvika kondylom så är det kondom som gäller, även om den inte skyddar helt då den ju inte täcker hela det virusinfekterade området. För att undvika kondylommardrömmar rekommenderar jag att inte lyssna på Tommy Nilssons låt "Jag vill ha sex med dig"

Bloggtips

Okej jag har ju tipsat om den innan men jag måste bara upprepa det: Skolios, ur min synvinkel är verkligen en jättebra blogg. Skribenten har just opererats för sin skolios och det är så himla INTRESSANT (okej jag fattar att jag kanske är lite subjektiv) att läsa om det och se före- och efterbilder. Fatta att operera i ryggen liksom... stommen!
Aaah, teknikens under.