visdom är överskattat

Tänk vad livet är spännande. Ja, ena dagen vaknar man upp och tycker det är lite jobbigt att man är trött för att nästa vakna upp och tycka att det är lite jobbigt att man har en stor, svullen och superöm böld i munnen som det kommer blod och var ur. Det hände mig idag nämligen. Efter att ha petat lite på bölden med tungan så sprack den och sjönk ihop och det kom massor av blod och var. Ja, så fräscht var det. Starten på en underbar dag alltså.

Jag misstänker ju starkt att det kommer sig av att jag börjat få en visdomstand. Det faktum att jag faktiskt får min första visdomstand vid 25-års ålder stör mig nästan (men bara nästan) mer än själva smärtan. Vafan liksom, jag trodde att jag hade klarat mig undan att få de små djävulsgaddarna! Tänkte att förutsättningarna var bra eftersom min far aldrig fått några.. Dessutom irriterar det mig att det ska hända saker med kroppen i denhär åldern. Puberteten är ju liksom tiden för kroppslig förändring annars. Nu är tiden för... förfall. Nåväl.

Min syster skrämde upp mig imorse och sa att jag genast skulle gå till doktorn för att få antibiotika för inflammationer i munnen sätter sig jättelätt i halsen eller i tungan (! ja det har hänt henne!) och det kändes ju inte så hett att tänka på. Å andra sidan känns det sällan så hett att tänka på att gå till doktorn, särskilt inte eftersom jag för närvarande inte bor i Sverige och inte riktigt vet vad saker som "var" och "böld" heter på engelska. Men efter att ha uppdaterat mitt ordförråd knatade jag iväg till studenthälsan här och fick prata med en sjuksyster som hette Donna och som sa åt mig att skölja med saltvatten i några dagar och om jag fick feber skulle jag genast komma tillbaka för att få antibiotika av doktorn. Sen fick jag lite smärtstillande Advil som låg i paket som var förvillande lika kondompaket. Givetvis hade min svullnad lagt sig lagom till att hon skulle titta mig i munnen, men det är väl en oskriven lag att man känner sig bättre i samma sekund som man går innanför dörrarna till sin doktor?

Nu har jag läst massa massa skräckhistorier om visdomständer och inflammationer och operationer och känner mig mer eller mindre skräckslagen. Vill inte! Ska nog vid närmare eftertanke genast gå och gurgla lite saltlösning igen... Det kan ju inte skada liksom. Har ni haft problem med era visdomständer? Hur gick det?

Liten faktaruta om visdomständer:

De fyra visdomständerna, som ligger längst bak i munnen, växer fram när du är mellan 18 och 26 år. Alla får inte sina visdomständer, cirka 25 procent saknar en eller flera av tänderna. Visdomständerna kan växa fel på grund av platsbrist, vilket kan ge problem. Sök upp din tandläkare om du får ont i tänderna. Visdomständerna ställer ibland till besvär på grund av sitt läge längst bak i munnen. De är svåra att komma åt med tandborsten, får hål som är svåra att laga och tandköttet infekteras lätt. Tänderna växer ibland långsamt och fel på grund av platsbrist och kan skada andra tänder. Visdomständer som ger eller kommer att ge problem tas bort. Däremot behöver du inte göra någonting om du har tillräckligt med plats så att tänderna kan växa ordentligt. Faktum är att visdomständerna inte längre behövs, eftersom maten nuförtiden är mycket mer lättuggad än den var förr.

alla har sars behöver hjälp!

fjärde dagen av feber och hosta och det enda jag kan konstatera är att hostmedicinen mollipect är fan det sämsta som någonsin funnits på denna jord. har ni tips på någon bra stark hostmedicin som är receptfri? slemlösande, antar jag.

Is death a lauging matter? Of corpse not.

Såhär i bokrea-tider tänkte jag att det kan vara på sin plats att rekommendera lite allaharsars-relaterade böcker. Jag fastnade för fyra stycken om farliga sjukdomar/hypokondri som verkar rätt lattjo. Tyvärr lär de ju inte finnas på bokrean, men smakar det så kostar det! Ehe.

The Hypochondriac's Guide to Life. And Death av Gene Weingarten och David Berry.

Kapitel 2 har titeln "Relax, Hypochondria Never Killed Anyone. Oh, Wait. Yes It Did." Hehe. Ett annat handlar om "How your doctor can kill you" och "Hiccups Can Mean Cancer" och även "Tumor. Rhymes with Humor". Verkar helt klart lovande!


The Hypochondriac's Pocket Guide to Horrible Diseases You Probably Already Have av Dennis DiClaudio

Med citat på baksidan som "Are you botherd by a persisent fewer and swelling? Beware... maggots are likely crawling under you skin. (see myiasis page 150)" är det klart man blir sugen!




I Told You I Was Ill: Adventures in Hypochondria av John O'Connell

Jag vet inte så mycket om denna bok mer än att den har en käck framsida och att de konstaterar att "From Darwin to Tolstoy, many of history's greatest writers and thinkers have been incorrigible hypochondriacs. They understood what too many of us have forgotten—you can only get better by imagining the worst." och det räcker gott för mig!

Hypochondriac's Handbook: An Illness For Every Occasion, A Disease For Every Symptom av John. M. Naish Eller om den heter Hypochondria Can Kill, den verkar finnas med båda titlarna.

Text på baksidan "Being short can cause early death. But being tall can kill, too. Blowing your nose could fracture your skull or simply make you deaf. And forget about romantic dinners - you might get lead poisoning from those crystal wineglasses."

De genomgående ömdömena för dehär böckerna är att de är jättebra och roliga men att om man inte var hypokondriker innan och oroade sig för saker så lär man sannerligen vara det efter att ha läst dem! Men det ska väl inte kunna hindra en riktig sjukdomsintresserad?