Lupus

Jag hörde talas om sjukdomen lupus första gången när jag såg American Top Model säsong 2 och deltagaren och finalisten Mercedes Scelba-Shorte outade att hon led av lupus. Sen dess har jag hört talas om det lite titt som tätt och jag blir alltid lite glad när jag hör något om den för den verkar så mystiskt märklig. Så nu tänkte jag ta reda på lite mer lupus och förmedla det till er, vår trogna läsarskara.

Systemisk lupus erythematosus, är en kronisk reumatisk sjukdom som i princip kan drabba alla organ i kroppen genom inflammation/förstörelse (!). Lupus erythematosus betyder ”rött vargbett” och syftar på det röda, fjärilsformade utslaget över näsan och kinderna som är ett klassiskt kännetecken för sjukdomen. Vid SLE blir immunförsvaret av okänd orsak hyperaktivt och attackerar då den egna vävnaden. Det finns en mängd olika sätt som den kan drabba de olika organen på och jag tycker symptomen verkar vara lite slumpmässiga (dvs jag orkar inte redovisa allt här).


Sjukdomsorsaken är okänd och den kommer ofta i skov, och man känner sig relativt frisk mellan skoven. Man tror att sjukdomen till viss del är ärftlig och den drabbar till 80-90 % kvinnor i alla åldrar, även om det är vanligast att den bryter ut i relativt unga år.

Ett av de vanligaste symptomen är en onormal trötthet som inte försvinner hur mycket man än sover. (Oj vad jag kände igen mig lite märkligt mycket här.. Gah!) Feber är också vanligt, liksom minskad aptit och viktnedgång. Det är vanligt att lupussjuka är solöverkänsliga.

Trots att SLE låter som en hemsk sjukdom ser prognosen god ut för patienterna. Idag ställs diagnosen relativt tidigt och i och med dagens medicinering kan sjukdomen hållas i schack på ett effektivt sätt. Det vanligaste är också att man får en mild form av SLE. De mer aggressiva formerna är turligt nog ovanliga. 90 % av patienterna lever 10 år efter diagnosen.

Populärkulturell bonus: Jag har googlat mig till att man tror att sångaren Seals ärr i ansiktet beror på lupus.

Världslepradagen

Idag den fjärde februari är det Världslepradagen! Hipp hipp hurra! Lepramissionen föreslår att vi idag tänker extra mycket på de lepradrabbade världen över genom vår förbön. Om man är lite mindre kristlig än så så föreslår jag att man kan vidta andra åtgärder, t.ex. lära sig lite mer om lepra, äta några kakor och helt ge sig hän åt den kalasyra som uppstår en dag som denna!

Det som är lite märkligt är att Världslepradagen verkar gått av stapeln förra söndagen i resten av världen. Å då är det ju lätt att tycka att själva grejen med att ha just en Världslepradag, går lite förlorad. Men det skadar väl kanske inte att uppmärksamma det mer än en dag per år förvisso.

pest eller kolera?

en av mina favoritlekar är pest eller kolera. ni vet, den leken när man måste välja mellan två asdåliga alternativ. tex, skulle du helst leva ihop med bert karlsson i hela ditt liv eller inte ha några armar?
ivarjefall började jag fundera på vad jag skulle välja mellan just pest eller kolera och beslutade mig därför att ta reda på lite mer om sjukdomarna.

pest är en infektion som från början finns hos gnagare. det kan sedan överföras till människor. det finns tre olika sorters pest: lungpest (symptom: lunginflammation), böldpest (symptom: smärtsamma bölder, hög feber, diarréer) samt blodpest (symptom: drabbar blodbanan).
jag har länge trott att pest är utdött men det finns fortfarande kvar på vissa ställen i asien och centralamerika. idag går det dock att bota med antibiotika och det finns ett vaccin mot det.

kolera är en magtarmssjukdom. den ger kraftiga diarréer och uppkastningar som leder till att man blir enormt uttorkad. vätskebristen i sig leder till att man blir förvirrad, muskelkramper och störningar i saltbalansen. kolera smittar genom vatten och mat, och även genom olika kroppsvätskor. koleran är ratt vanlig på vissa platser i afrika, nu senast utbröt en stor koleraepidemi i kongo, men går att bota med vätska.

så, vad skulle jag välja? ganska svår fråga eftersom pesten är mer mångfacetterad än koleran. tex skulle jag hellre ha kolera än böldpest men hellre lungpest än kolera. men eftersom jag har spyfobi så skulle jag ändå välja pest. det känns lite orginellt att ha pest liksom.

vad skulle ni välja?

Lepra

Bloggen ser lite konstig ut men vi ska styra upp det så snart vi orkar. Håll ut.

Iallafall, idag tänkte jag skriva om en av mina favoritsjukdomar nämligen lepra. Lepra eller spetälska har länge varit ett internt skämt i min umgängskrets men jag kan spåra mitt intresse mycket längre bak än så! Jag minns nämligen att nån lite otydlig lärare berättade för mig när jag var liten att man tappade sina kroppsdelar lite hipp som happ om man hade spetälska. Klart sånt impar på ett barn och jag vet att jag tänkte rätt mycket på det och på olika situationer som det skulle vara jobbigt att tappa kroppsdelar i.


Nu är det ju förstås inte så at man bara går och tappar sina kroppsdelar utan lepra finns i två olika former, den ena kännetecknas av bölder, den andra av perifera nervskador. Nervskadorna medför dålig cirkulation i fingrar och tår, den drabbade får känselbortfall etc och kan i värsta fall riskera att "tappa" de drabbade kroppsdelarna.

Iallafall förr i tiden trodde man att lepra var obotligt och man tvingade de leprasjuka att isolera sig i leprakolonier (känns igen från ett Simpsons-avsnitt, right?). Men nu för tiden vet man att det är relativt lätt att bota med antibiotika. Inkubationstiden är extremt lång och många blir smittade redan som barn, men sjukdomen bryter inte ut förrän i vuxen ålder. Det är en mycket liten andel av de smittade som utvecklar sjukdomssymptom dock. Är inte det fascinerade? Att man kan bli smittad som barn men först upptäcka det i vuxenålder! Fast så kanske det är med många sjukdomar, vad vet jag.

Det finns faktiskt några få fall av leprasjuka i Sverige, men de drabbade har i så fall ursprung i tropikerna. Ända in på 1930-talet insjuknade människor i Dalarna och Hälsingland i spetälska och Sveriges sista leprasjuka kvinna, Kristina Asplund, levde ända till 1976. Tänka sig!

Om du, liksom jag, är intresserad av Lepra kan jag rekommendera er att gå med i Lepramissionen. En (tämligen kristlig) förening som jobbar för leprasjuka. Den är helt gratis och då och då får man deras tidning Lepra Nytt och nu till jul så fick man ett handgjort jättefint vykort. Gratis i tell you!

Om man googlar får man fram sjukt äckliga bilder men jag ger er istället en bild på några nunnor.

Def Lepra 4-ever!

Jag tänkte inte vara sämre än Anna utan tänker kicka igång bloggandet direkt.
Därför får ni här en liten lista på tre fina sjukdomsminnen jag har.

Vinterkräksjukan -05
Jag underskattade min sjukdom och trodde att jag nog bara var lite allmänt hängig. Väl i skolan insåg jag att så var inte fallet. För att inte skrämma iväg Alla har sars läsare på en gång ska jag bespara er detaljerna, men alla som någon gång haft vinterkräksjukan (som förövrigt är ett ypperligt namn på en sjukdom) förstår att det var inte så hett när den slog till med fullkraft mitt på en föreläsning med minst 30 minuters väg hem till min säng/toa.

Influensa -04
Jag var i Eritrea och blev sjuk tre gånger på två veckor och blev ivägskickad till sjukhus med orden. "Du kan ju ha lunginflammation. Eller malaria!" Spännande exotiskt. Iallafall så låg jag och min minst lika sjuka kompanjon i ett kalt rum, utan fungerande lyse och kände oss förskjuta av samhället medan alla andra var ute i solen och levde livet. Vi sa saker som "Undrar om det är såhär det känns när man är döende i aids?" och tyckte oändligt synd om oss. Och jag trodde givetvis att jag hade cancer, malaria, denguefeber, aids och allt på en gång.

Körtelfeber -00
Eftersom jag fortfarande bodde hos mina föräldrar på den tiden så blev jag ordentligt ompysslad, men jag var så himla SJUK! Det var en kamp att få i sig en brustablett om dagen eftersom halsen var igensvullen, samtidigt som jag hade så hög feber att jag var tvungen att äta febernedsättande. Det hela slutade med att det en natt kom upp blod och vidrigheter ur min hals samtidigt som min mamma ringde 112. Sen somnade jag och dagen efter mådde jag bättre än någonsin. Märkligt sjukdomsförlopp.


Ack, denna sjukdomsnostalgi!