alla mår så kasst som jag

Jag är sjuk och uttråkad så tänkte att jag kan lika gärna uppdatera SARS även om jag knappt har något att skriva. Jag lider nämligen av något så ospännande som mild feber och halsont. Utanför är det just nu 23 grader och mina kombos tassar omkring i korta shorts och linnen medan jag hasar runt i duntofflor och tjocka luvtröjor. Med tillhörande fett hår, fnasiga läppar och konstiga rosslande ljud ur min strupe. Ja ni vet hur det är.

var är alla mina tjänare i tider som dessa?

Men något som kan få mig lite lättare till sinnet i min sjukdomsgnällighet är att tänka på alla ni andra som också är sjuka. Till exempel ni som har googlat er till Alla har SARS genom att söka på saker som låter oförskämt konstigt eller jobbigt. Några av mina favoriter, eller hur man nu ska uttrycka det, den senaste veckan:
"vita fläckar på fötter könssjukdom"
"urin luktar tonfisk doktor"
"böld i munnen"
"mögelost förstoppning"
Jag menar alltså inte att göra narr av er stackare som sökt på detta, och hoppas att vår sida kunde hjälpa er på något vis, men det känns faktiskt alltid lite bättre att se att man inte är den enda som har konstiga kroppsliga defekter här i världen!

Andra saker som får mig att sätta min svåra sjukdom i perspektiv är att tänka på (och läsa om, såklart) sjukdomar som folk runt omkring mig har just nu; vattkoppor, tarmvred och lungcancer. Jag önskar er snabb bättring!

uvi

hej! det var länge sedan. det är väldigt dålig aktivitet på den här bloggen så därför har jag ett glädjande besked: jag är sjuk!

eller, ja, om urinvägsinfektion räknas som att vara sjuk. eller, ja, nästan urinvägsinfektion.

det var väl en sisådär 6-7 år sedan jag hade urinvägsinfektion senast. det hela började med otroliga kramper i den nedre magtrakten, nära underlivet. jag tänkte att jaja, det är nog ingen fara men mamma tvingade mig att gå till skolsköterskan. skolsköterskan var förfärad och tvingade mig samma dag som jag gick dig att åka 3 mil till en läkare som hon kände. efter det var det massa turer fram och tillbaka för urinvägsinfektinen försvann inte. när det hade gått runt ett halvår eller ett år av magvärk sa min mamma att det säkert var en tumör (hon är så diskret...) och tvingade mig att gå till en gynekolog. gynekologen var en hemsk kvinna som tyckte att jag sjåpade mig. "unga flickor som du får inte urinvägsinfektioner", sa hon. jag förstod ingenting, det är väl snarare jättevanligt? i varjefall var det ingen tumör utan bara en KRAFTIG förstoppning. jag blev hemskickad med laxoberal och med tankar på att jag aldrig mer skulle uppsöka en gynekolog igen (har jag heller inte gjort sen dess, heh).
magvärken släppte i och med att förstoppningen försvann men kom tillbaka efter några år. dock inte lika tydlig som förr. jag har alltid tänkt på att försöka sköta magen efter det (har dock inget avföringsschema som man kan se på ålderdomshem!). hursomhelst kom magontet tillbaka KRAFTIGT den senaste veckan och trots idogt bruk av laxoberal har den inte gett med sig. köpte ett urinvägsinfektionsprov på apoteket som visade att inte allt stod rätt till trots allt, funderade på att dricka mängder med tranbärsjuice eller rosta några umeboshiplommon som jag sedan maler ner till te men gick till doktorn ändå.

det första doktorn sa till mig "jaha så du väntar barn" och jag stirrade chockartat på henne och sa "eh nej! det hoppas jag inte". "nähä, jag bara undrade", sa hon. vadå, vad betyder det? att hon tycker att jag är tjock eller att "problem med att kasta vatten" (VEM använder fortfarande det uttrycket?! KISSA heter det!) tyder på en graviditet (tydligen har gravida lätt för att få uvi)? skulle jag inte SAGT att jag var gravid när jag sökte hjälp? eller kommit dit för att få reda på om jag var gravid?
nitriten (det speciella testet för uvi) visade inga bakterier men däremot en högre halt av vita blodkroppar i urinen. "vi antar att det är en liten infektion", sa hon. "men det betyder alltså att det kan vara något annat?", frågade jag och fick till svar "ja en flytning, men det spelar ingen roll för antibiotikan fungerar mot det också". vadå, VAD betyder det? vadå EN flytning? jag fattar ingenting. hur kan vita blodkroppar men inga bakterier visa på infektion? och vadå ANTA? och varför får jag de där konstiga magkramperna när normala symtom är tex sveda vid kissning? äh jag fattar ingenting, men det blev ju i alla fall ett ointressant inlägg av det!

På semester med objudna gäster

Mat är essentiellt. Resa är passion. Men kombinationen av den essentiella passionen är risken för objudna gäster. Indiska parasiter, guatemalanska amöbor, nepalesisk dysenteri och eritreanska bakterier. Dessa mikroskopiska organismer har tidigare bosatt sig i en svensk homo sapiens. Mig.

Det är ytterst olyckligt i sin självklarhet att de tropiska sjukdomar som attackerar magtrakterna, just finns i tropikerna. Där bristande tillgänglighet, bekvämlighet, tillfällighet och sanitet existerar. Komponenter som bildar både orsak och förvärring. Med parasiter i magen förvärrades tillståndet av en två dagar lång bussresa i Indien utan toalettillgång på en trängd bänk. Amöban som flyttade in i mig i Guatemala störde inte bara mig utan även de som bodde runt toaletten där ett skynke vikarierade som dörr utan ljudisolering. Dysenterin som drabbade mig i Nepal återkom under trevliga tillfällen som bergsvandring i Himalaya och försvagade mig ytterligare i den tunna luften. Och bakterierna som följde med de alger som hade börjat gro i min vattenflaska i Eritrea, kompletterades med samtidiga ökenlöss och sängloppor.

Fördelar med att vara tropiskt sjuk på upptäckarresan finns dock. Medresenärer är troligen härdade av att själva ha burit mikroskopiska husdjur över gränserna utan att sitta i karantän. Därmed kan detaljerade avföringsdiskussioner resenärer emellan vara helt legitima. Tillsammans med guideböckernas hälsokapitel kan man även roa sig med att sätta egna diagnoser. Det erbjuder också en chans att uppleva platser som inte ingår i den sedvanliga guideturen. För man har inte upplevt ett land till fullo förrän man har besökt dess sjukhus. Och även om alla dessa magmonster förpestar tiden mellan måltid och badrum, så vägs det upp av alla icke-mikroskopiska organismer man möter under resan. Som förstås är supersympatiska då det hör talas om den exotiska åkomman. På hemmaplan får man slutligen möjlighet att begära lite tillbaka av all reseförsäkring, som går åt för att kunna resa passionerat och äta essentiellt i bland annat Indien, Guatemala, Nepal och Eritrea.

Hanna Jakobson

poo in the refrigerator

idag har jag, äntligen, varit hos doktorn pga magen. hon frågade tusen saker men var inte så jätteintresserad av att jag varit i afrika tre gånger. när hon klämde och tryckte på mig gjorde det oväntat ont och hon sa att det var precis över levern. de tog blodprover på mig till tre olika saker (lever, b12 och blodvärde) men det roligaste kommer - fyra avföringsprov under tre dagar att åtnjuta i mitt eget hem! haha.

så jag har ingen aning om vad det kan vara och jag kommer säkert få vänta i tusen år tills jag får en diagnos. det skönaste var att läkaren tog det på allvar så jag kommer nog inte dö i min ensamhet, trots allt (ty det har blivit värre de senaste veckorna).

obs, inget för känsliga

hej alla läsare,
jag mår inte bra.

för några dagar sedan skrev jag om mina magproblem som härjat i en månad och inatt nådde det kulmen. jag vaknade runt tre med magkramperna från hell och efter en stund började jag må illa. var halvt vaken, halvt i sömn och drömde om mat som fick illamåendet att bli ännu värre (det värsta av allt var halvvakendrömmen om en vän som inte kunde sluta prata om olika sorters mat trots att jag sa till honom att SLUTA PRATA OM MAT FÖR FAN ANNARS SPYR JAG PÅ DIG). till slut fick jag släpa mig dubbelvikt till badrummet för att magen gjorde så jävla ont och trodde verkligen att jag hade fått maginfluensa. men nej, jag kunde inte kräkas, däremot fick jag diarré, men inte alls så mycket som jag trodde i och med hur jävla ont magen gjorde.

nu har jag fått några timmars sömn men känner fortfarande att magen är orolig. kanske är det en släng av pesudo-magsjuka (har ju ingen feber) eller så är något väldigt knasigt i min kropp. funderar på att försöka boka en läkartid för ett amöbadysentritest trots allt. men jag vet inte.

hjälp mig!

jag har haft så jävla ont i magen i över en månad nu!

okej, min mage har alrig blivit riktigt normal sedan jag var i eritrea för några år sedan. oscar tog med sig amöbadysentri därifrån (som han också skrivit om på alla har sars) så ni kan ju förstå att klimatet för magen där kanske inte var det bästa.

hur som helst så har jag alltid tagit det som stressymptom (magkatarr) och försökt behandla mig själv med losec (receptfria). och ja, det har väl fungerat ibland men just nu känner jag inte riktigt för att försöka ge mig på något sånt eftersom symptomen för magkatarr (förutom magkramper: sura uppstötningar och halsbränna) inte riktigt stämmer in. det skulle vara konstigt om det var amöba också (symptom: magkramp, smärtor vid avföring, blodiga diaréer) eftersom det inte känns helt allvarligt.

det är alltså inget ihållande magont jag pratar om, utan snarare några gånger om dagen får jag liknande magknip som sitter i ungefär en halv minut. ibland kommer de med snabba mellanrum men håller sig sedan borta resten av dagen. i don't know what to do. jag KÄNNER mig inte stressad, jag har ätit BRA när jag varit borta (bättre än hemma) och jag känner mig inte sjuk i övrigt liksom.

så kära läsare, har någon något tips på vad det kan vara eller vad jag ska göra åt det? jag är inget stort fan av att ta piller, enbart flytande form går ner (och samarin känns inte som det ideala. köpte förresten syadafrikanskt samarin med äpplesmak, så jävla äckligt. två av biverningarna var att man kunde få magkramper och hamna i koma).

Amöba från Afrika

Jag har egentligen ingen gedigen sjukdomshistoria, jag fick von willenbrantssyndrom vid 18 års ålder, halsfluss när jag var 17 och sen har det egentligen inte varit speciellt mycket mer. Kanske var det på grund av detta som ansåg mig vara odödlig när jag under en resa till Eritrea 2004 som jag åt och drack i stort sett allt. Varken jag eller min vän Hanna verkade bli sjuka så vi åt det mesta, borstade tänderna i kranvatten och jag åt till och med mjukglass som experter brukar varna för är det värsta man kan äta. Hanna, tror jag, blev lite krasslig men med mig tyckte jag inte riktigt hände något. Jo jag kanske blev lite dålig i magen men så var jag mitt ute i en öken och åt bara linser och pasta så det var väll egentligen inte så konstigt? När jag sedan kom hem tog det vanliga livet vid, jag slutade skolan flyttade till Linköping och sedan vidare till Göteborg. Först i februari 2005 började jag fundera på om något var allvarligt fel, jag hade gått ner lite i vikt och jag fick rejäla magkramper så ofta som en gång om dagen ibland. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som beordrade mig att genast uppsöka en läkare vilket jag gjorde. När han fick höra att jag vart i Afrika fick läkaren spel och gjorde vad som kändes som alla test som någonsin funnits och efter en vecka kom beskedet. Jag hade fått amöba. Närmarebestämt en amöbainfektion som berodde på parasiten Entamoeba histolytica som ofta finns i mat eller vatten, den kan orsaka diarréer, ibland blodiga, och ont i magen. Man kan även vara smittad utan att märka det alls. I mycket sällsynta fall kan infektionen spridas till andra organ, vanligtvis levern. Smittskyddsinstitutet skriver vidare: E. histolytica är en encellig mikroskopisk parasit (protozo), i ljusmikroskop inte skiljbar från E. dispar. I tarmen förekommer amöborna i en vegetativ form, trofozoiter. De lämnar dock kroppen som cystor (en viloform). Trofozoiterna är känsliga för intorkning och omgivningstemperatur och är inte smittsamma i sig. Cystorna tål större temperaturvariation, men ej kokning, och kan leva och bibehålla sin förmåga att infektera – t.ex. via förorenat vatten – under en längre tid. De kan dock inte föröka sig utanför människokroppen. Smittan utsöndras via avföringen. Infektionsdosen är låg, endast några få cystor behövs för att man ska bli sjuk. Smittspridning sker främst via vatten och/eller födoämnen men också direkt via händer och avföringsförorenade föremål. Sexuell smitta har rapporterats. Oj tänkte jag detta hade ju min kompis Henrik under flera månader och inga mediciner bet på det, kände en viss skräck och såg framför mig hur jag blivit fullständigt förtärd inifrån av några ondsinta urdjur. Som tur var bet medicinen på mig och efter en två veckors kur mådde jag finfint igen. Innan jag gick från det sista läkarbesöket gav mig läkaren några goda råd som jag tänkte att jag kunde dela med mig av: God vatten- och livsmedelshygien samt god handhygien förebygger smitta. Turister bör uppmanas att inte förtära okokt vatten eller råa grönsaker samt att hålla noggrann handhygien – särskilt i Östeuropa och utomeuropeiska länder. Amöborna är liksom andra protozoer mycket motståndskraftiga mot vattenklorering. Vaccin finns ej mot sjukdomen. Så om man helt enkelt försöker stå över storhetsvansinne och tron på att man är odödlig så är detta inte helt svårt att slippa!

Alla har SORKFEBER

Jag har hela julen funderat på någon julrelaterad sjukdom att skriva om här men jag kom inte på någon, utom möjligtvis nån form av övergödning, eh. Men så hörde jag på typ Landet runt eller något att det utbrutit en epidemi av sorkfeber i Västerbotten. Jag kände att då måste jag ju givetvis ta mitt samhällsansvar och varna allmänheten.

Sorkfeber går även under namnen sorkpest, nephropathia epidemica eller norrlandsnefrit. Viruset sprids via inandning av damm som förorenats av sorkars urin och avföring. Sjukdomen smittar inte direkt från människa till människa. Watch out om ni märker att ni har feber, en allmän sjukdomskänsla och/eller svåra buk- och ryggsmärtor. Ibland kan man även få minskade urinmängder på grund av njurpåverkan och viss minskad förmåga till blodkoagulation kan märkas.

Nu har jag en dålig och en bra nyhet till er som tror er vara drabbade. Den dåliga är att att det inte finns något botemedel!!! Den bra nyheten är att dödligheten bara är 1% (sjukdomen läker vanligtvis ut av sig själv och man behandlar bara symtomen) och att sjukdomen i princip bara finns norr om Dalälven (och söder om Skåne).

Så om ni känner att ni nog är drabbade av Sorkfeber föreslår jag att ni först beger er till en doktor och sedan anmäler er till Smittskyddsinstitutet eftersom Sorkfeber enligt smittskyddslagen är en anmälningspliktig sjukdom. Smittskyddsinstitutet föreslår även att ni anmäler er till länsveterinären. Vidare kan ni även anmäla er som gästbloggare hos mig eller Anna så kan ni få skriva om det här.
Lycka till!

pest eller kolera?

en av mina favoritlekar är pest eller kolera. ni vet, den leken när man måste välja mellan två asdåliga alternativ. tex, skulle du helst leva ihop med bert karlsson i hela ditt liv eller inte ha några armar?
ivarjefall började jag fundera på vad jag skulle välja mellan just pest eller kolera och beslutade mig därför att ta reda på lite mer om sjukdomarna.

pest är en infektion som från början finns hos gnagare. det kan sedan överföras till människor. det finns tre olika sorters pest: lungpest (symptom: lunginflammation), böldpest (symptom: smärtsamma bölder, hög feber, diarréer) samt blodpest (symptom: drabbar blodbanan).
jag har länge trott att pest är utdött men det finns fortfarande kvar på vissa ställen i asien och centralamerika. idag går det dock att bota med antibiotika och det finns ett vaccin mot det.

kolera är en magtarmssjukdom. den ger kraftiga diarréer och uppkastningar som leder till att man blir enormt uttorkad. vätskebristen i sig leder till att man blir förvirrad, muskelkramper och störningar i saltbalansen. kolera smittar genom vatten och mat, och även genom olika kroppsvätskor. koleran är ratt vanlig på vissa platser i afrika, nu senast utbröt en stor koleraepidemi i kongo, men går att bota med vätska.

så, vad skulle jag välja? ganska svår fråga eftersom pesten är mer mångfacetterad än koleran. tex skulle jag hellre ha kolera än böldpest men hellre lungpest än kolera. men eftersom jag har spyfobi så skulle jag ändå välja pest. det känns lite orginellt att ha pest liksom.

vad skulle ni välja?