alla har blodbrist

jag var på hälsosamtal för några dagar sedan. jag trodde väl kanske att det skulle ge mig mer men jag har å andra sidan en förmåga att förminska mina problem rätt mycket.

jag är i en period nu när jag försöker att erkänna saker. dels för mig själv och dels för andra. jag har nu erkänt för mig själv att jag har ett slags... matproblem. närmare än så tänker jag inte beskriva det. jag trodde väl kanske att personen jag pratade med skulle reagera starkare på det än vad den gjorde men å andra sidan kanske den uteblivna reaktionen är något positivt också - att det inte är farligt.

de senaste månaderna har jag haft väldigt yrsel. jag har alltid varit trött men aldrig haft såhär mycket yrsel. och såklart, efter 10 år som vegetarian borde jag ju ha koll på vad jag bör äta och så men ja, å andra sidan finns det här problemet.

jag har alltså ganska kraftig järnbrist. inget livsfarligt osv osv men ändå, det ställer ju till problem. för att å andra sidan så mår jag inte bra (så oändligt trött) men å andra sidan måste jag verkligen försöka skärpa mina matvanor nu och börja tänka och liksom engagera mig. det är svårt.

vitaminpiller och så är ju bra men jag tycker att det är jobbigt också eftersom jag verkligen avskyr att ta tabletter (har väldigt svårt att svälja dem).

så läsare, jag undrar, har ni några supertips på hur jag ska få i mig så mycket järn som möjligt? era mest järnrika maträtter osv? så att jag blir bra SNART! (tålamod är inget för mig)
eller för all del, hur man övervinner, eh, "matproblem"?


och förresten, hur ligger det till med träning och sånt när man har olika brister i kroppen? hänger det bara på att man äter ordentligt och kompletterar träningen med det? eller ska man skippa träningen?

gnäll

nej. det är inte så bra just nu.
jag är otroligt ledsen och nere, stressad, har feber, migrän och kissar blod.

slippa livet. vore skönt.

Diagnos: hypokondriker

Nåt fel måste det ju vara på en.

För några veckor sedan läste jag om diabetes och insåg att jag uppvisade många symptom - törst, torra slemhinnor, hög fettförbränning, trötthet m.m. Eftersom jag samtidigt äter ganska idealiskt för en diabetiker - mycket fiberrika grönsaker, lite socker - och cyklar en massa, tänkte jag att en lindrig form av diabetes inte skulle märkas så mycket. Så jag gick till doktorn. Där tappades jag på 6 liter blod (nåja, 6 små rör, men det låter ju grymmare med 6 liter) och fick lämna urinprov. Jag insisterade på att doktorn även skulle kolla zinknivån, eftersom jag hade läst att zinkbrist kunde leda till låg insulinproduktion. Igår var jag då hos doktorn igen. Av alla prover var det bara ett som var aningen under det acceptabla - zink. Någon diabetes var det inte fråga om. Jag fick zinktabletter utskrivna och så nämnde doktorn ett syndrom jag eventuellt kunde ha, Sjögrens Syndrom. När hon beskrev det tyckte jag inte det lät som det jag hade, men hon sa att jag skulle läsa om det på internet och det gjorde jag. Jag läste och läste och blev mer och mer övertygad om att det var Sjögrens Syndrom jag hade. Torra slemhinnor var ju själva kärnan i det hela, trötthet en viktig del. Och så kom jag plötsligt på att jag har extremt torra ögon ibland när jag vaknar. Sådär att jag måste blinka hårt flera gånger för att alls få någon tårvätska i dem.

I morse ringde jag alltså till doktorn och beskrev mina symptom. Trots att det faktiskt var hon som hade föreslagit Sjögrens Syndrom, var det uppenbarligen en annan diagnos hon ville ge mig nu. "Alltså, jag tror inte att du har Sjögrens Syndrom. Du läste om diabetes och trodde att du hade det, nu har du läst om Sjögrens Syndrom och tror att du har det." Tydligare kan det väl inte bli. Jag är hypokondriker (trots att jag bara fick 20% på hypokondrikertestet). Och det dröjer nog innan jag vågar höra av mig till doktorn igen.

Här kan man läsa om Sjögrens Syndrom:http://www.sjogrensyndrom.se/s_vad.html
Och här är en härlig sida jag har hittat som inte vänder sig till vanliga dödliga, utan endast till läkare och hypokondriker:http://www.praktiskmedicin.com/

pest eller kolera?

en av mina favoritlekar är pest eller kolera. ni vet, den leken när man måste välja mellan två asdåliga alternativ. tex, skulle du helst leva ihop med bert karlsson i hela ditt liv eller inte ha några armar?
ivarjefall började jag fundera på vad jag skulle välja mellan just pest eller kolera och beslutade mig därför att ta reda på lite mer om sjukdomarna.

pest är en infektion som från början finns hos gnagare. det kan sedan överföras till människor. det finns tre olika sorters pest: lungpest (symptom: lunginflammation), böldpest (symptom: smärtsamma bölder, hög feber, diarréer) samt blodpest (symptom: drabbar blodbanan).
jag har länge trott att pest är utdött men det finns fortfarande kvar på vissa ställen i asien och centralamerika. idag går det dock att bota med antibiotika och det finns ett vaccin mot det.

kolera är en magtarmssjukdom. den ger kraftiga diarréer och uppkastningar som leder till att man blir enormt uttorkad. vätskebristen i sig leder till att man blir förvirrad, muskelkramper och störningar i saltbalansen. kolera smittar genom vatten och mat, och även genom olika kroppsvätskor. koleran är ratt vanlig på vissa platser i afrika, nu senast utbröt en stor koleraepidemi i kongo, men går att bota med vätska.

så, vad skulle jag välja? ganska svår fråga eftersom pesten är mer mångfacetterad än koleran. tex skulle jag hellre ha kolera än böldpest men hellre lungpest än kolera. men eftersom jag har spyfobi så skulle jag ändå välja pest. det känns lite orginellt att ha pest liksom.

vad skulle ni välja?

Dagen då döden knackade på dörren

En dag då solen stod som högst på ens glänsande levnadshimmel kom ett enkelt läkarbesök att krossa allt. En sjukdom, ett syndrom, obotlig och ärftlig.

Det var ett besök hos en vanlig läkare som tog spinn, hon sa att allt inte stod riktigt rätt till med mina provsvar, jag får skicka till till en specialist helt enkelt. Några dagar senare satt jag i Dr. Ugglas fina rum och han förklarade pedagogiskt för mig:
- Du har Von Wilenbrands syndrom unga man, en blödarsjukdom, en ärftlig blödarsjukdom som gör att ditt blod inte koagulerar som det ska.
- Kommer jag dö?
- Hohoho skrockade han som jultomten själv, ne
j då men om du måste genomgå en operation måste du berätta om ditt syndrom eller om du råkar ut för en olycka. Om du vill kan du få en bricka att bära runt halsen, från karolinska sjukhuset, vill du det?
- Åh tänkte jag i alla denna hemskhet finns det iaf ett ljus, en present, gratis! Åh jag sa jag men någon bricka har jag inte fått. Någon bekräftelse på mitt handikapp har ännu inte kommit.

Så här skriver de på blödarsjukas riksförbund om min sjukdom:
Det finns tre huvudtyper av von Willebrands sjukdom och en rad undervarianter till dessa:

Typ 1, den milda formen, orsakas av sänkt koncentration av von Willebrandfaktorn. Typ 1 finns sannolikt hos cirka en procent av befolkningen. Endast ett par tusen fall har dock diagnostiserats.

Typ 2, orsakas av fel på von Willebrandfaktorn. Denna typ är mer ovanlig

Typ 3, innebär en total avsaknad av von Willebrandfaktorn och en kraftigt sänkt faktor VIII-halt.

Typ 2 leder ibland, och typ 3 leder alltid, till en svår form av sjukdomen. Svår form av von Willebrands sjukdom förekommer endast hos ett 50-tal personer i Sverige.

vidare:

Vid mild hemofili är risken liten för bestående rörelsehandikapp. Benämningen mild samt avsaknad av spontana blödningsbesvär gör att allvaret med mild hemofili kan underskattas både av de blödarsjuka själva och av vården. Därför saknas ibland beredskap att hantera de allvarliga blödningar som kan uppkomma även efter måttliga trauma eller ingrepp. Trauma mot skalle eller buk liksom operationer av alla slag kan leda till blödning med dödlig utgång även hos personer med mild hemofili, om inte behandling ges.

Vid von Willebrands sjukdom är slemhinneblödningar, t ex från näsa, tandkött, magtarmkanal, rikliga menstruationer samt blåmärken typiska. Blödningskomplikationer kan inträffa vid operationer och andra ingrepp om inte behandling ges. Personer med svår form av von Willebrand har dessutom samma symtom som vid svår hemofili med led- och muskelblödningar.

Det var länge sedan jag läste om min sjukdom men nu känner jag mig aningens sjukare än innan, kanske ska gå med i blödarsjukas riksförbund vem vet man kanske får fika....

Lev väl