onsdag, mars 12, 2008

visdom är överskattat

Tänk vad livet är spännande. Ja, ena dagen vaknar man upp och tycker det är lite jobbigt att man är trött för att nästa vakna upp och tycka att det är lite jobbigt att man har en stor, svullen och superöm böld i munnen som det kommer blod och var ur. Det hände mig idag nämligen. Efter att ha petat lite på bölden med tungan så sprack den och sjönk ihop och det kom massor av blod och var. Ja, så fräscht var det. Starten på en underbar dag alltså.

Jag misstänker ju starkt att det kommer sig av att jag börjat få en visdomstand. Det faktum att jag faktiskt får min första visdomstand vid 25-års ålder stör mig nästan (men bara nästan) mer än själva smärtan. Vafan liksom, jag trodde att jag hade klarat mig undan att få de små djävulsgaddarna! Tänkte att förutsättningarna var bra eftersom min far aldrig fått några.. Dessutom irriterar det mig att det ska hända saker med kroppen i denhär åldern. Puberteten är ju liksom tiden för kroppslig förändring annars. Nu är tiden för... förfall. Nåväl.

Min syster skrämde upp mig imorse och sa att jag genast skulle gå till doktorn för att få antibiotika för inflammationer i munnen sätter sig jättelätt i halsen eller i tungan (! ja det har hänt henne!) och det kändes ju inte så hett att tänka på. Å andra sidan känns det sällan så hett att tänka på att gå till doktorn, särskilt inte eftersom jag för närvarande inte bor i Sverige och inte riktigt vet vad saker som "var" och "böld" heter på engelska. Men efter att ha uppdaterat mitt ordförråd knatade jag iväg till studenthälsan här och fick prata med en sjuksyster som hette Donna och som sa åt mig att skölja med saltvatten i några dagar och om jag fick feber skulle jag genast komma tillbaka för att få antibiotika av doktorn. Sen fick jag lite smärtstillande Advil som låg i paket som var förvillande lika kondompaket. Givetvis hade min svullnad lagt sig lagom till att hon skulle titta mig i munnen, men det är väl en oskriven lag att man känner sig bättre i samma sekund som man går innanför dörrarna till sin doktor?

Nu har jag läst massa massa skräckhistorier om visdomständer och inflammationer och operationer och känner mig mer eller mindre skräckslagen. Vill inte! Ska nog vid närmare eftertanke genast gå och gurgla lite saltlösning igen... Det kan ju inte skada liksom. Har ni haft problem med era visdomständer? Hur gick det?

Liten faktaruta om visdomständer:

De fyra visdomständerna, som ligger längst bak i munnen, växer fram när du är mellan 18 och 26 år. Alla får inte sina visdomständer, cirka 25 procent saknar en eller flera av tänderna. Visdomständerna kan växa fel på grund av platsbrist, vilket kan ge problem. Sök upp din tandläkare om du får ont i tänderna. Visdomständerna ställer ibland till besvär på grund av sitt läge längst bak i munnen. De är svåra att komma åt med tandborsten, får hål som är svåra att laga och tandköttet infekteras lätt. Tänderna växer ibland långsamt och fel på grund av platsbrist och kan skada andra tänder. Visdomständer som ger eller kommer att ge problem tas bort. Däremot behöver du inte göra någonting om du har tillräckligt med plats så att tänderna kan växa ordentligt. Faktum är att visdomständerna inte längre behövs, eftersom maten nuförtiden är mycket mer lättuggad än den var förr.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Visdomständer är grymt överskattade, ja. Hade trubbel med tre av mina i några år... det blev inflammerat och infekterat och satte sig i halsen och sådär. Och gjorde sjukt ont. Till slut visade det sig att de växte i SIDLED och inte uppåt. Vilket gjorde att de inte kunde ta vägen nånstans så de fick opereras ut. Väntetiden på operation var 1,5 år. Jag behöver väl inte säga hur roligt jag hade under tiden. :P Operationerna var helt okej... men veckan efter levde jag i ett helvete. Och så gjorde jag det gånger 3. Känns det bättre nu?

Anonym sa...

en av mina (den enda som synts till) växte också i sidled, men jag antar att de upptäckte det i tid, för jag hade aldrig ngn inflamation + att jag fick komma till en "vanlig" tandläkare, ej operation, för att ta ut den. dock tog det skitlång tid för de fick såga/borra den i småbitar och sen plocka ut och sen sy ihop. det var ok så länge jag låg där och gapade, men sen såg det ut som att jag fått en rejäl käftsmäll och var sjukt uppsvullen i en veckas tid. jag vägrade gå ut. jag fick äta bönmos med tesked för att inte hungra ihjäl.

emma sa...

åh jösses. ja det är exakt sånna historier jag ägnat mig åt att läsa. om det inte vore för att min (än så länge icke-existerande) tand faktiskt sköter sig nu och varken är svullen eller blodig så hade jag nog gråtit en skvätt över era historier. både för er och min skull! nu nöjer jag mig med att tycka synd om er. :)

Anonym sa...

För en vecka sen fick jag reda på (av tandläkaren, naturligtvis) att jag har tre visdomständer som ligger och lurar. Kan det alltså vara så att dom börjar växa så småningom? Dom är ju redan lika stora som mina andra tänder, borde dom inte stanna där dom är för alltid då?

Anonym sa...

Kan ju varit så att du samlat upp en massa visdom som kanske försvann när bölden sprack.