Quasimodo fast sidledes

Då våra gästbloggare skrivit så bra om sina sjukdomstrauman så tänkte jag att det var dags för mig att dela med mig av min enda defekt som orsakat sjukhhusövernattning. Dock är den inte så dramatisk som varken von willebrandt eller denguefeber, men ändå!

Iallafall när jag var tretton så upptäcktes det att jag hade skolios. Ni minns kanske när man var på kontroll hos skolsyster så fick man böja sig framåt så de kunde titta på ens ryggrad? Ja, syster Marta upptäckte iaf att min ryggrad inte var som den skulle och efter några turer så blev jag remitterad till ortopeden på Ryhov i Jönköping.

Skolios innebär helt enkelt att ryggen är krokig sidledes. Man kan ha en eller flera böjar som mäts enligt en gradskala och utifrån det bestäms det vad och om det ska göras något åt det. Det finns förstås massa olika sorters skolios men det vanligaste är att det upptäcks hos tjejer i perioder av snabb tillväxt, typ början av puberteten.

Hur som helst, efter några kontroller så konstaterades det att min skolios blev värre och det var tvunget att göras något åt det. Undersökningar har visat att av de barn som varje år föds i Sverige är det 3 på 1000 som senare får en skolios som kräver behandling. Iallafall så beslutades det att jag skulle få en såkallad Bostonkorsett. Den är främst till för att kröken inte ska öka medan man växer (även om min mamma hävdar att på mig så blev kröken mindre, men det är jag lite skeptisk till).

(bilderna har jag snott någonstans ifrån, men det var ungefär så min korsett såg ut iaf)

På de sidor jag läst så beskrivs korsetten som "smidig". Det är inte riktigt mitt minne av det hela. Men om man med smidig menar att ha en beklädnad av hårdplast på överkroppen som spänns åt hårt som satan och gör att man har ont och inte kan böja sig så kan jag väl gå med på det. Bitterheten! Haha. Hur som helst, när korsetten sattes in så fick jag tillbringa jag tror det var två nätter på sjukhus. Jag minns att jag grät i smyg för att det gjorde så ont och vi fick övertala nattsköterskorna att lossa lite på spännena för att jag skulle stå ut. I början skulle korsetten användas 23 timmar om dygnet och det var ju jävligt jobbigt och dendär "fria" timmen var en lyckans timme som gick alldeles för snabbt. Men tro det eller ej men efter ett tag vande man sig faktiskt.

Sen blev det ju även som så att efter ett tag så fuskade jag mer och mer med korsetten och det var ett ständigt dåligt samvete. Å ena sidan att vilja typ vara vanlig normal tonåring och å andra sidan "tänk om min rygg krashar forever and ever nu". Men tillslut tror jag bara jag hade den på nätterna faktiskt.

När jag efter tre år var på sista återbesöket (när jag slutat växa typ) och de konstaterade att behandlingen varit effektiv och jag visste med mig att jag knappt använt den något under det senaste året kände jag bara "Mohahahaha, so long - suckers!" och var rätt nöjd med att jag inte använt den så mycket. Nu när jag surfat runt lite om fakta så har jag även sett att på senare år så har korsettanvändning ifrågasatts och någon skrev att man tror att den bara är effektiv 1 gång av 10 och att kröken för det mesta ändå inte hade blivit större även om korsett inte satts in. Det känns ju lite bittert.

Positiva saker med min skolios: Jag tyckte det var mysigt att åka till Jönköping och handla med mamma var tredje månad. Eh. Jag slapp bli opererad.

Negativa saker med min skolios: Det gjorde hemskt ont och man kände sig ännu mer som en misfit på högstadiet.

Såhär i efterhand så kan jag konstatera att jag blir väldigt lätt trött i ryggen men att jag i övrigt inte har några särskilda men. Å att tröttheten blir mindre om jag tränar duktigt, men det gör jag ju så sällan. Hm, denna text blev mycket mindre informativ än jag tänkt mig.

Men här är en väldigt informativ sida om skolios detta är en bra blogg av en tjej som snart ska opereras för sin skolios.