ALLA HADE SARS

Namnet på denna gröna sida får mig att minnas en tidunder 2002. En tid då ett främmande virus blev världsresenär. SARS passerade gränser, mötte lokalinvånare och nådde framgång på internationella löpsedlar. Pandemin etablerade sig likt en influensa och ledde i värsta fall till döden. Smitträdda ögon riktades mot ett tätbefolkat land där invånarna började bära munskydd och handskar. Deras regering nekade till att uppkomsten kunde spåras till landet, tills fasaden föll. I Kina fanns både skuld och skurkar. Och kanske kunde jag också vara en SARS-skurk.

Nu var jag förvisso inte sjuk. Ingen feber, ingen hosta och ingen huvudvärk. Men jag befann mig i Asien där jag passerade gränser och mötte lokalinvånare. Likt SARS så var jag en världsresenär och därmed en potentiell värd för att bära dess smitta. En sådan som borde bära munskydd och handskar. Oroliga mail nådde mig i takt med att Världshälsoorganisationens SARS-karta utökades över Asien. Ett fåtal utspridda sjukdomsfall mörklade enorma områden, och vår västerländska ovilja att urskilja länder från kontinenter, dömde ut hela Asien som en smittorisk.

SARS-rapporteringen dominerade även inom kontinenten. Indiska tidningar varnade om riskfyllda länder. Ett av dem var Thailand som var min nästa destination. Jag minns ett samtal med en postgubbe på en av Indiens trappor. Han sa att Thailand hade blivit en farlig plats och gav mig rådet att inte åka. Jag förbryllades av dessa varningar då jag befann mig i ett land som var ett frodande hem för de flesta av världens existerande sjukdomar.

Jag flög ändå till Thailand. Och bara några steg bortom flygplanet blev jag tilldelad ett munskydd med tecknade figurer, de som såg krassliga ut fick ta tvångs-tempen. Då jag vandrade genom flygplatsen med mitt munskydd på insåg jag att min rädsla inte låg i att bli smittad, utan i misstänksamheten. Jag oroades över avhållsamheten från människor. Någonstans mellan passkontrollen och bagagebandet tog jag av mig mitt munskydd. Därefter reste jag oskyddad och orädd genom Thailand. Medier fortsatte att varna om vistelse i landet samtidigt som turismen sjönk. När även virushotet minskade konstaterades det att ingen faktiskt hade blivit smittad i Thailand. Alla hade tydligen inte SARS.