botswana är ett litet land med enbart 1,6 miljoner invånare. det är det land som har flest hivpositiva invånare näst efter swaziland som också ligger i södra afrika.
dock så har botswana lyckats bra med kampen mot hiv/aids. det var det första landet i afrika som började med bromsmediciner. dock så måste man uppfylla ett av två krav för att få bromsmedicin: det första är att uppfylla ett cd4-tal under 200 (tror att det är antalet t-celler, kan läsas mer om här) eller att man ska ha drabbats av en av följdsjukdomarna till aids (tex långvarig feber, hosta, svullna lymfkörtlar).
det finns 300 000 smittade i landet och 110 000 kvalificerar sig till att få bromsmedicinerna.
botswana är ett av de rikaste länderna i afrika, i och med att de har en stor diamantindustri, och därför är kostnaden för att föra kampen mot hiv/aids inget egentligt problem. det som saknas är personal. över 10 000 personer skulle behöva anställas till vårdsektorn.
botswana jobbar mycket med att avstigmatisera sjukdomen. de är relativt öppna om sexualitet tex, till skillnad mot de flesta andra afrikanska länder där sexualitet anses vara något skamfullt att prata om (och syssla med).
tex har vissa kyrkor tagit på sig ansvaret att informera om hiv/aids och vara öppna om sexualitet. de har inställningen att sexualiteten är en gåva från gud.
pastor mpo moruakgmo sa:
”We are a HIV-positive nation.
That means everybody is positive.”
12 kommentarer:
vilken annorlunda situation att det för en gångs skull inte är den höga kostnaden för medicinerna som är problemet utan tillgången till sjukvårdspersonal!
men jag undrar, är det verkligen 40% som är hiv-positiva i botswana? jag har fått intrycket av att läget förbättrats där. fast det kanske bara innebär att det liksom nått toppen och sen inte blivit mer iofs.
jo förresten. det är ju asbra att regeringen avdramatiserar och avstigmatiserar sex och hiv. men enligt min botswanakontakt (haha!) så är det ingen i botswana som dör i aids utan alla dör av cancer. men om det arbetas både uppifrån och nerifrån så borde det ju lyckas tillslut. måste lyckas.
nja, det är väl strax under 40%. 37,4% i åldrarna 15-49 år läste jag på UNDP.
såklart vet din botswanakontakt mer än jag :)
men jag har fått intrycket av att det iaf är relativt öppet där, med tanke på liksom hur många som är smittade osv. sydafrikas president har ju typ skyllt på homosexuella att det finns hiv i landet och så känns ju inte botswana riktigt.
alltså, att det är lite som sydafrika i öppenhet fast kanske ännu bättre! äh jag vet inte. kan ge rapport senare :)
det e dyrt i botswana
malin, ville du bara visa att du varit i botswana eller? ;)men nu vet vi iaf! :)
lite konstig kommentar malin! men tack för... upplysningen.
Oj, vad ni skriver mycket här hela tiden..
Om det finns pengar men inte tillräckligt med personal, då borde det väl vara rätt lätt att utbilda och anställa.. Måste finnas massor av människor i södra afrika som behöver jobb.. Kan man tycka. Men det är väl som det är överallt.. det tar en massa tid att ta sig igenom all byråkrati och politik innan det blir beslut.
som jag har fått lära mig så vill de flesta som utbildar sig inom sjuk/hälsovård tex lämna afrika för europa. det är ett jättestort problem i afrika eftersom alla riktigt bra läkare har åkt till europa för att utöva praktiker.
visst reagerar man som tolroth! men jag tror att det anna skriver stämmer. plus att man inte får glömma att en stor del av den arbetsföra delen av befolkningen a, har dött b, är sjuka eller c, vårdar anhöriga som är sjuka. en fin liten ond cirkel.
Jo, det är väl väldigt mycket mer komplicerat än vad man kan tänka sig här utan verkligen sätta sig i ämnet.
Dessutom verkar sjukvården i Europa och USA var aktiva när det gäller att rekrytera läkare och sjuksköterskor i Afrika. Vilket utarmar vården i syd och ger billig arbetskraft i nord minus utbildningskostnader. Ett riktigt rån.
Skicka en kommentar