Gästbloggar-Hanna fortsätter storstilat och agerar nu utrikeskorrespondent i sitt inlägg här nedan om Sydafrika och hiv/aids.

SYDAFRIKAS AIDS-SYNDROM

Jag är nyligen hemkommen från sydafrikanska aktivistkvarter, där gatorna har burit kampen för demokrati och jämlikhet. Men dagens kamp sker nu i tysthet. Apartheid har ersatts av aids, en sjukdom vars prevention hyschas ner av stigmatisering och diskriminering. I landets största kåkstad, Soweto, har begravningar trängt sig in i helgaktiviteterna. Tidningarnas dödsannonser domineras av unga ansikten, men bokstäverna A, I, D och S är inte tryckta. Då bokstäverna anknyts med synd och skam. Men det finns ändå de som pratar, antagligen för att tystnaden är så svår och isolerande.

Jag mötte en kvinna på en kåkstadsgata, som vänligt stannade till och började prata. Några av de första ord hon sa var: Jag är hiv-positiv. Jag blev rörd. Först för det förtroende hon gav mig, sen över det mod hon visade. Likt många andra invånare som lever med hiv och aids, så höll hon det hemligt för sin omgivning. I Soweto bildas kvarter av ihopparade hus, där tegelvillor och skjul bor grannar. Men det intima grannskapet är bräckligt när det gäller hiv och aids. Visst pratas det om pandemin, övergripligt och ibland sakligt, men sällan personligt. Förutom kvinnan som jag mötte på gatan.

Där möts jag även en mängd budskap. Enorma reklamplatser har täckts av hiv och aids-organisationers ord. De riktar sig till unga och förespråkar avhållsamhet, trohet och säkrare sex. Längre ner i kvarteret finns mindre synliga budskap. Småföretagare utan någon marknadsföringsbudget klistrar istället upp sin reklam på husfasaden. Deras hem blir även en butik där Aloe vera-produkter säljs, en av åkommorna som naturprodukten hävdas bota är hiv
och aids. Det står så på husfasaden. Egenhändigt uppklistrade affischer fungerar istället som religösa budskap. En färgglad affisch presenterar pastorn James Mukisa och hans påstådda mirakel i en kommande healing-konferans mot hiv och aids.

Enligt FN är information botemedlet mot pandemin, eller åtminstånde en förebyggande profylax. Och Sydafrika är sannerligen informationsrikt, men det saknas likriktning. För icke-statliga organisationer är beteendeförändring vaccinet, för religösa grupper är tro vägen till friskhet och för regeringens företrädare är rödbetor och olivolja mediciner. En stor del av kampen mot pandemin försvinner i konflikter och motarbetas av missledande information. Samordning, samstämmighet och samförstånd saknas i Sydafrikas nya kamp. Där var tredje invånare befaras leva med hiv och aids.

Här nedan debuterar Hanna som gästbloggare när hon skriver om sin erfarenhet av den tropiska sjukdomen denguefeber. Jag har googlat mig till att denguefeber är en anmälningspliktigsjukdom (precis som sorkfeber!) och här kan ni läsa lite hårda fakta om den.

DEN DÖDLIGA DENGUE

Jag trodde först att det var jet-lag. Hela min kropp kände obehag där jag satt och vred mig med febern i en flygstol. Jag hade gått på planet i Thailand, landet där jag blev smittad av dengue-feber.

Smärtan tycktes utgå från skelettet, en smärta som har gett sjukdomen öknamnet benknäckar-feber. Roten till det onda, som förökade sig i min kropp under plastpaketerade måltider och mellanlandningar, var myggorna. Dengue-febern smittas på samma sätt som malaria, skillnaden är att det sker på dagtid. Klimatet för bägge sjukdomar är tropiska. Och jag hade slutligen landat i Sverige.

Där kom feberyrorna och en termometer intygade att jag inte led av jet-lag. Vid ett senare besök på infektionskliniken fick jag min diagnos, en sjukdomsom saknade vaccin, profylax eller medicinering. Denguefebern var även dödlig. Antingen leder sjukdomsförloppet till slutet eller tillfrisknande. Avakta och observera, det var det enda som kunde göras. Blodprov med löpande blodplätts-kontroll pågick dagligen och efter några dagar sjönk lyckligtvis febern istället för mina blodvärden. Hettan, som tidigare kom inifrån, satte sig istället på min hud. Och utslag täckte hela min kropp. Röda prickar som drev mig rasande. Jag var på väg att klia mig självtill vansinne.

Jag bibehöll en känsla av odödlighet genom processen. Förutom för en stund. Då tänkte jag på döden, alla dem i min närhet. Då var oron omkring mig det som gjorde ont, min familjs farhågor och mina vänners frågor. Den stund då jag insåg det potentiella allvaret i min sjukdom, tog jag endel hälsobeslut. Sen kom slutligenförbättringen. Under några veckor gick jag från svaghet, till stabilitet och styrka. Och jag var frisk. Därefter följde jag succesivt mina beslut för att leva sunt på andra sidan av den dödliga dengue.

populära sjukdomar: mul- och klövsjukan

det finns ju en del sjukdomar som har fått mycket plats i media för att de har ansetts vara farliga. tänkte ta upp några av dessa mediebevakade sjukdomar som blivit som begrepp för oss utan att kanske folk egentligen vet vad det handlar om. jag tänkte kalla den populära sjukdomar eftersom det är dem som folk pratar om, tänker på och hetsar om.

nu vet jag inte om mul- och klövsjukan fick sådär jättemycket uppmärksamhet men jag minns att det var en del prat om den när jag var barn i alla fall. fast jag fick liksom aldrig riktigt reda på vad det var för någonting. (hörde någon annan om denna sjukdom också? eller var det kanske något regionalt?).

sjukdomen började hos klövdjur men kan även smitta till människor. dock så är det ovanligt. hos människor så upptäder symptom som feber och blåsor på slemhinnor. det är inte så mycket mer än så, det är djuren som lider mest. om man märker att ett djur har mul- och klövsjukan så måste en anmälan göras till OIE (world organisation for animal health) inom 24 timmar.

mer spännande än så är det tydligen inte. men desto fler spännande sjukdomar finns det ju att skriva om senare!

förändrad smak och cellgifter

har tänkt att skriva en längre text om cancer någon gång när jag känner mig manad. läste dock en intressant sak idag som kanske egentligen inte är så intressant för någon annan. men men.

närjag var fyra diagnostiserades jag i alla fall med leukemi. leukemi behandlar man med hjälp av cytostatika som alltså bara är ett annat namn för cellgifter. jag tror att det finns någora fakta på att cytostatika kan ge bestående men psykiskt och fysiskt efter avslutad behandling men "absolut inte" i lika hög utsträckning som strålbehandling.

när jag var sjuk så var det några saker jag absolut inte kunde äta eller dricka fast jag hade gjort det innan jag började med cellgifterna. de saker jag minns är att jag kunde inte dricka mjölk, äta glass, popcorn eller chips. inte för att det var jättestort omlopp på tex popcorn eller chips på sjukhuset jag låg på men jag minns i alla fall att efter nästan till varje måltid ville de att jag skulle dricka mjölk och efteråt äta glass. glassen vet jag inte riktigt varför de försökte truga i mig, kanske för att det var mjölkprodukter i?

en bieffekt av cellgifterna är att smaken och lukten förändras, de antingen försvagas eller förstärks. under behandlingen är det bra att undvika favoriträtter eftersom de kan förknippas med den här förändringen. om man inte gör det är risken ganska stor att man känner motvilja mot maten även efter behandlingen är slut.

idag kan jag äta både glass, popcorn och chips.
men jag kan absolut inte dricka ren mjölk. blir illamående bara jag luktar på det. det är ganska konstigt faktiskt. att motviljan mot mjölken stannat kvar men inte mot något annat. tyder det på att de TVINGADE i mig mjölk till varje måltid? det verkar ju inte så snällt.

ehm.

rättelse

i min text om sömnproblem skrev jag att man inte ska äta socker innan man går och lägger sig. tydligen så är det lite fel! man ska äta något sockerrikt så att man får en kick för då sätts insulinet igång och sedan blir man snabbare trött. ungefär som efter en stor middag!

det ger ju mig ett skäl till att alltid ha choklad hemma. heh.

lägger förresten in en ny länk om en sida som handlar om sömnproblem.


(och nej jag kunde inte sova inatt heller, vilket i sin tur ledde till att jag vaknade toksent idag vilket kommer göra att jag inte kommer kunna sova inatt etc etc i all framtid)

hiv/aids, patent och allmän dumihuvudetskap.

Jag tänkte spinna vidare lite på det Anna skrev om igår vad gäller problem för u-länderna i kampen mot hiv/aids. Som läget ser ut idag är det värst drabbade området länder söder om Sahara (även om både Ryssland, Indien och Kina kommer starkt!) och detta går ju givetvis hand i hand med fattigdom. Länderna är helt enkelt till stor del beroende av biståndspengar för att kunna arbeta med frågorna.

Tyvärr så har USA, Vatikanen och vissa länder med konservativa regeringar ställt krav på att deras biståndspengar inte används till sexualupplysning eller att förespråka kondomer utan istället proklamerar man avhållsamhet. Inte nog med att detta på sina ställen lett till en brist på kondomer utan det ger ju givetvis väldigt märkliga dubbla signaler som inte alls gynnar det informationsarbete där öppenhet är det viktigaste ledordet. Ibland blir man bara så... trött.

Vidare så har det såkallade TRIPS-avtalet gjort att reglerna kring patenterade mediciner blivit så krångliga att de billigare, ofta Indientillverkade, bromsmedicinerna som utvecklingsländerna är beroende av inte når fram till dem som behöver det mest. Ni kan läsa mer ingående om problemen kring detta här och skriv gärna på Afrikagruppernas krav till regeringen när ni ändå är igång!

På samma tema såg jag att Afrikagrupperna länkade till ett annat upprop som Läkare utan gränser håller i. Jag kopierar rätt av vad som står:

"Miljoner människor runt om i världen förlitar sig på billiga, indisktillverkade mediciner för att överleva. Läkemedelsföretaget Novartis har dragit den indiska regeringen inför rätta för att försöka tvinga fram en ändring av landets patentlagstiftning. Om Novartis vinner riskerar världen att förlora en viktig källa för i pris överkomliga mediciner."

Läkare utan gränser uppmanar Novartis att lägga ner målet och om ni vill skriva på uppropet eller bara läsa mer om det så kan ni göra det här.

sömnproblem

ja jag har ju obviously sömnproblem. nu är klockan tre på morgonen och jag kan inte alls sova, och så har det varit de senaste veckorna, månaden, månaderna, jag minns inte.

så vad beror då detta på?
läkare tror ofta att det är stress som ligger bakom. stressen gör att det inte finns en chans för kroppen att koppla av.

vad kan man göra åt det?
man ska inte lägga sig förren man känner sig trött. man ska varva ner två timmar innan man går och lägger sig för att kroppen ska kunna hinna bli tillräckligt avslappnad. man ska älta INNAN man går och lägger sig (tack för det tipset liksom). man ska undvika koffeinhaltiga drycker samt socker sex (!) timmar innan man går och lägger sig.

sömnproblem kan vara skadligt för hälsan. risken för diabetes och fetma ökar. tydligen så är det så att vid sömnrubbningar så aktiveras stresshormoner som i sin tur stör sockeromsättningen i kroppen. tex så finns det ett ämne i kroppen som heter leptin som har stor betydelse för aptiten. när den störs så blir suget efter fet och sockerrik mat större.

jag har faktiskt börja tänka på de här sakerna. jag försöker ta promenader, jag undviker socker på kvällarna och jag lägger mig inte förren jag är trött. men ändå hjälper det inte. jag känner mig uppsvullen och konstig och jag antar att det är stressen. men hur fan ska man älta allt innan man går och lägger sig? jag vill inte älta alls. nä, det är väl bara att vänta ut det.

tack och godnatt (as if...).

hiv/aids

jag ska snart åka till sydafrika och tänkte då passa på att eventuellt besöka botswana. har surfat vaccinationssidor och annat kul för att kolla vilka sjukdomar som kan tänkas finnas men det som ändå stannar kvar i mitt huvud är att nästan 40% av botswanas befolkning är hivpositiva.

botswana är ett litet land med enbart 1,6 miljoner invånare. det är det land som har flest hivpositiva invånare näst efter swaziland som också ligger i södra afrika.

dock så har botswana lyckats bra med kampen mot hiv/aids. det var det första landet i afrika som började med bromsmediciner. dock så måste man uppfylla ett av två krav för att få bromsmedicin: det första är att uppfylla ett cd4-tal under 200 (tror att det är antalet t-celler, kan läsas mer om här) eller att man ska ha drabbats av en av följdsjukdomarna till aids (tex långvarig feber, hosta, svullna lymfkörtlar).
det finns 300 000 smittade i landet och 110 000 kvalificerar sig till att få bromsmedicinerna.

botswana är ett av de rikaste länderna i afrika, i och med att de har en stor diamantindustri, och därför är kostnaden för att föra kampen mot hiv/aids inget egentligt problem. det som saknas är personal. över 10 000 personer skulle behöva anställas till vårdsektorn.

botswana jobbar mycket med att avstigmatisera sjukdomen. de är relativt öppna om sexualitet tex, till skillnad mot de flesta andra afrikanska länder där sexualitet anses vara något skamfullt att prata om (och syssla med).
tex har vissa kyrkor tagit på sig ansvaret att informera om hiv/aids och vara öppna om sexualitet. de har inställningen att sexualiteten är en gåva från gud.

pastor mpo moruakgmo sa:
”We are a HIV-positive nation.
That means everybody is positive.”

godartad prostataförstoring vs prostatacancer

fick en fråga av en läsare om prostatacancer. han undrade om det finns något som heter godartad prostataförstoring och vad som isåfall är skillnaden mellan det och prostatacancer.

jag har letat lite på nätet och funnit några svar.

det FINNS något som heter godartad prostataförstoring (benign prostatahyperplasi, benign prostatahypertrofi). det är vanligt hos män över 50 år. det innebär att ny prostatavävnad sker mitt i prostatan, där urinröret passerar. det blir en blockerande känsla, mannen kan få svårt att urinera normalt. detta går att bota med hyvling, då skär läkaren bort den nya vävnaden undan för undan.

prostatacancer är i form av celler som växer i prostatan, och man behöver inte märka av några symtom på jättelänge. man kan även blanda ihop prostatacancer med den godartade varianten eftersom båda gör att det blir svårt att urinera normalt. det man då ska göra är att gå till läkaren som kan fastställa diagnosen. om cancern däremot har hunnit sprida sig innan man upptäckt den/uppsökt läkare så finns andra symptom som smärtor från ryggkotor och bäckenben.

det är den vanligaste sjukdomen bland män i sverige. 9000 män om året blir diagnostiserade med prostatacancer och ca 2300 män dör av det.

så, hoppas du har fått svar på din fråga och tveka inte att uppsöka läkare om du märker av dessa symtom!


ps. kändes lite konstigt att skriva om det här ämnet faktiskt...

Alla har SARS presenterar med glädje vår fjärde gästbloggare Malin som skriver om skabb.

Skabb

Såhär i juletider vill jag gärna dela med mej av en egen sjukdomsupplevelse. Att ha skabb anses ju som jäkligt äckligt, skabbigt rent av utsagt. Det jag minns är att jag på en semester i danmark började klia mig över hela kroppen så otroligt mycket att mina föräldrar blev irriterade på mig, men när de märkte att jag inte kunde sluta så tog de med mig till farbror doktorn som i sin tur grävde fram ett litet kvalster ur min hand. Jag minns att vi fick en kräm som hela familjen skulle smörja in sig med och alla sängkläder och kläder skulle tvättas och vädras. Alla mina gosedjur fick bo på altanen ett tag (förutom en liten brun nalle som numera är min skabbnalle). Smärtan som uppstod av krämen på min sönderkliade hud var enorm och jag sprang runt som en naken galning överallt i huset. Men den gjorde mig skabbfri iaf! Tills jag återigen började leka med min kompis/granne som inte lyckats med samma sak, så allt återupprepade sig, dock var jag ordentligare och kliade inte lika mycket, vilket gjorde att krämen inte gjorde lika ont.


Skabbdjuren är små brun-vita kvalster med åtta ben som gräver ned sig i huden och lägger ägg. De lever i ungefär 30 dagar, på den tiden kan tjejerna lägga två till tre ägg om dagen, de kläcks snabbt och de nya skabben blir könsmogna efter ca 10 dagar. 300 miljoner fall av skabb förekommer runt om i världen, de som har störts risk att smittas är barn under 2 år. Kvalstret rör sig i gångar i huden och kan ta sig fram 2,5 cm per sekund. Sprids genom (långvarig)kroppskontakt. Klådan som man får av skabben är oftast värre på natten och vid bad. Symptomen är utslag och knottror på armbågar, knän, handlederna, mellan fingrarna, skinkorna, ljumsken, runt naveln, bröstvårtorna och externa genitalier. Det kan dröja 2-10 veckor innan det börjar klia från att man blivit smittat, men man kan smitta andra innan det börjat klia. För att bota det, uppsök doktor och få en rejäl kräm med go i! (obs, skabb från djur kan ej få fäste på människan)

Alla har SORKFEBER

Jag har hela julen funderat på någon julrelaterad sjukdom att skriva om här men jag kom inte på någon, utom möjligtvis nån form av övergödning, eh. Men så hörde jag på typ Landet runt eller något att det utbrutit en epidemi av sorkfeber i Västerbotten. Jag kände att då måste jag ju givetvis ta mitt samhällsansvar och varna allmänheten.

Sorkfeber går även under namnen sorkpest, nephropathia epidemica eller norrlandsnefrit. Viruset sprids via inandning av damm som förorenats av sorkars urin och avföring. Sjukdomen smittar inte direkt från människa till människa. Watch out om ni märker att ni har feber, en allmän sjukdomskänsla och/eller svåra buk- och ryggsmärtor. Ibland kan man även få minskade urinmängder på grund av njurpåverkan och viss minskad förmåga till blodkoagulation kan märkas.

Nu har jag en dålig och en bra nyhet till er som tror er vara drabbade. Den dåliga är att att det inte finns något botemedel!!! Den bra nyheten är att dödligheten bara är 1% (sjukdomen läker vanligtvis ut av sig själv och man behandlar bara symtomen) och att sjukdomen i princip bara finns norr om Dalälven (och söder om Skåne).

Så om ni känner att ni nog är drabbade av Sorkfeber föreslår jag att ni först beger er till en doktor och sedan anmäler er till Smittskyddsinstitutet eftersom Sorkfeber enligt smittskyddslagen är en anmälningspliktig sjukdom. Smittskyddsinstitutet föreslår även att ni anmäler er till länsveterinären. Vidare kan ni även anmäla er som gästbloggare hos mig eller Anna så kan ni få skriva om det här.
Lycka till!

boktips

läste frihetens pris av barbara ewing förra julen och om man gillar att läsa om ett kolerahärjat london så rekommenderar jag den varmt.

beskrivning från adlibris:
London 1849 och koleran härjar. Sir Charles Cooper är änkling med sina två döttrar - Mary och den 17-åriga Harriet, faderns ögonsten. Sir Charles anser att staden är alltför riskabel för Harriet och skickar henne till släktingar på landet. Harriet finner sig väl tillrätta, det är en helt annan värld, öppnare, friare. Men när systern Mary drabbas av koleran och dör tvingas Harriet tillbaka till London. Familjen som tyckts leva ett privilegierat liv, har alltid haft mörka hemligheter under ytan. Plötsligt finns ingen där som kan skydda Harriet från en far som hellre vill se henne som sin hustru än som sin dotter.

Flykten till Nya Zeeland är hennes enda räddning.

Frihetens pris är en dramatisk underhållningsroman om de mörka sidorna i det viktorianska London, tidens sociala orättvisor och kvinnoförtryck och optimismen hos immigranterna på Nya Zeeland, landet som var det första att 1893 ge kvinnor rösträtt.

frågan alla undrar men som ingen vet svaret på

... förren nu.

fick en jättebra bok av emma där svaren på alla konstiga frågor angående hälsa och hygien finns. skitbra som uppslagsbok! (fast som sjukdomsjunkie så har jag ju typ sträckläst den, haha)

ivarjefall, ett av mina första inlägg handlade ju om tinnitus och allmän öronhygien. emma undrade om man skulle rensa öronen med pinnar.

citerar från boken:

Fråga: Varför är det inte bra att stoppa bomullspinnar i öronen?

Svar: [...] Öronen behöver för det mesta inte rengöras. Öronen är som en självrenande ugn. Med hjälp av tyngdkraften och kroppsvärmen letar vaxet sig ut på egen hand. Om vaxet visar sig i ytterörat kan man använda en bomullspinne. Men om man inye kan anvhålla sig från att gå längre in riskerar man att få en vaxpropp eller en skada på trumhinnan. Om man drabbas av en vaxpropp så kommer det att göra ont och man blir halvdöv. Det finns receptfria medel som löser upp vaxproppen, men ljummer vatten i en gummituta fungerar vanligtvis lika bra. Om inget annat hjälper får man vända sig till en öronläkare eller söka akut för att få örat spolat.



någon som har någon annan fråga? jag kanske kan hitta svaret.