torsdag, april 26, 2007

hypokondritest!

You Are 40% Hypochondriac

You can deal well with being sick - even if your symptoms are a little scary.
You're occasionally prone to worry about your health, but only when you have pretty strange symptoms.


lite förvånande, trodde faktiskt jag skulle vara över 50% i alla fall. hur står det till med hypokondrin för er andra?

onsdag, april 25, 2007

attjo attjo attjo prosit

Jag går i väntans tider!
Men nej jag är inte preggo utan jag väntar på den årliga pollenchocken som jag märker ligger och lurar i faggorna. Och jag är inte den enda, enligt uppgifter så är cirka en femtedel av Sveriges befolkning drabbade av någon form av pollenallergi (det samma som hösnuva) och tydligen är 40% av allergikerna i Sverige allergiska mot pollen.. I år är det till exempel Peder Lamm som gråter ut i tidningarna om det. (Någon gång ska jag skriva en text om alla kändisar som talar ut om sitt "hemliga handikapp" som alltid visar sig vara nått töntigt som pollenallergi, tinnitus eller svårighet att hantera sommartiden(!))

Jag är i första hand överkänslig mot björkpollen men är även drabbad av så kallad korsallergi. Korsallergi innebär att jag även får en allergisk reaktion när jag äter de flesta frukter och vissa grönsaker. Mycket glädjande för en vegetarian som jag. Mina sämsta grejer är att äta äpple och persika eller nektarin.. brr. Jag drabbades av både pollen- och korsallergin någon gång i 12års-åldern första gången. Efter att ha ätit ett äpple en dag så blev jag så vansinigt hes och kliig i halsen att jag inte kunde prata normalt på en hel kväll. Pollenallergin var lite mer dramatisk minns jag, för jag var på utflykt i en bokskog med min familj och jag nös och nös och nös tills det svartnade totalt för ögonen jag nästan svimmade och mamma fick valla mig till bilen och vi fick åka hem igen. Drama!

Hur som helst, att jag reagerade mot äpplet t.ex. beror på att de har samma strukturer som björkpollen har och en sån reaktion kan inträffa när som helst under året, inte bara när björkpollen blommar. Tydligen är det så att mellan 50 och 70% av björkpollenallergikerna även lider av korsallergi.

Symptomen för pollenallergi orsakas av fritt svävande pollen som fastnar på nässlemhinnan och där startar den allergiska snabbreaktionen. Dessa orsakar klåda, nysningar, rinnsnuva och nästäppa. Oftast, men inte alltid, är även ögonen drabbade med klåda och svullnad av bindehinnan som täcker ögonvitan och ögonlockens insidor. Klåda i gommen och hörselgångarna liksom hosta och trötthet är också vanliga symtom. Astmatiska besvär med hosta, andnöd, pipande andning, trötthet och nedsatt ork är vanligt vid svårare pollenallergi.

Korsallergin har symptom där klåda i gom och svalg är vanligast. Men också läppsvullnad och små blåsor i munslemhinnan är vanligt. Andra kan få symtom från mag- tarmkanalen såsom illamående, kräkningar och diarré. I vissa fall kan även nässelutslag och allmänpåverkan uppstå.

Inte så skoj. Men om vi ska se på det hela positivt så kan man ju ta medicin - tabletter, nässpray och ögondroppar t.ex. - mot pollenallergin som brukar funka rätt fint, förutom mot tröttheten. Korsallergin är lite svårare att göra något åt förutom att avstå från de grejer jag får reaktioner mot. Dock så ser jag ljust på framtiden då min lika allergiske storebror, som är tio år äldre än jag, blivit av med en stor del av sin allergi med tiden. Yey. Tydligen så ligger både arv och miljö bakom varför man drabbas av pollenallergi så jag väljer att skylla hela skiten på mina föräldrar. Det brukar kännas lite bättre då.

Nedan en jämförelse mellan pollen-peder och pollen-emmas krämpor. Tycker nämligen att han ser oförskämt kry ut medan jag å min sida har ögon som skiftar i alla nyanser från ljusrosa och illrött .

impetigo schimpetigo

En vän till mig har drabbats av svinkoppor och eftersom jag ungefär trodde att det var en utdöd sjukdom så är det väl på sin plats att läsa lite om den!
Förutom att det tydligen är en väldigt sjukdom så är det inte heller en parasit av något slag, som jag tycker namnet antyder, som är boven i dramat utan bakterierna streptokocker och stafolykocker.

Svinkoppor kallas även impetigo och är en ytlig hudinfektion. Det är en vanlig sjukdom hos barn men förekommer också hos vuxna. Det visar sig som röda kliande och så småningom vätske- och varfyllda utslag i framför allt ansiktet. Vid lindriga utslag så kan man behandla det själv genom att tvätta ihärdigt och på så sätt torka ut utslagen samt att smörja in med kräm från apoteket. Om utslagen inte ger med sig efter att par dagar ska man söka vård och kan då få antibiotika mot svinkopporna.

Svinkopporna är inte farliga men smittar mycket lätt genom hudkontakt. Det vanligaste felet folk gör när de har svinkoppor är att låta utslagen vara och tror att de då ska läka ut av sig själva. Istället ska man som tidigare nämnts rengöra dem ihärdigt och peta bort sårskorporna tills de försvinner.

Efter att ha grupparbetat med min svinkoppevän i en vecka känner jag mig nu rätt skeptisk när jag plötsligt fått stort utslag på pekfingret.. hoho.

torsdag, april 19, 2007


titta så trevliga och pedagogiska papper man får med sig från vårdcentralen! att ta avföringsprov har aldrig känts... roligare. eller lättare! heh.

onsdag, april 18, 2007

poo in the refrigerator

idag har jag, äntligen, varit hos doktorn pga magen. hon frågade tusen saker men var inte så jätteintresserad av att jag varit i afrika tre gånger. när hon klämde och tryckte på mig gjorde det oväntat ont och hon sa att det var precis över levern. de tog blodprover på mig till tre olika saker (lever, b12 och blodvärde) men det roligaste kommer - fyra avföringsprov under tre dagar att åtnjuta i mitt eget hem! haha.

så jag har ingen aning om vad det kan vara och jag kommer säkert få vänta i tusen år tills jag får en diagnos. det skönaste var att läkaren tog det på allvar så jag kommer nog inte dö i min ensamhet, trots allt (ty det har blivit värre de senaste veckorna).

fredag, april 13, 2007

SARS-fest!

Alla har SARS-redaktionen har fest för att fira att vi nu har haft över 3000 sidvisningar och över 2000 unika besökare! (Jo det tyder ju iofs lite på att folk inte återvänder hit i så stor utsträckning, menmen.) Så ta en partyhatt och festa lite med oss ni med! Grattis oss! Tjoho!

torsdag, april 12, 2007

you say symtom i say symptom

Dagens lärdom:
Symptom kan stavas både med och utan p.
Jag har under en längre tid stört mig på alla googlingar á la "valfrisjukdom +symtom" som lett till oss eftersom jag i ett inlägg tappat bort ett p när jag skrev. Jag har till och med (störigt nog) haft tankar på att skriva ett tipsande inlägg om att de kommer få bättre sökresultat om de stavar rätt!! Men idag har jag alltså lärt mig att man kan stava både symptom och symtom. Fast det kanske alla redan visste. Men inte jag, som sagt.

Tänka sig.

tisdag, april 10, 2007

www.vardguiden.se

jag måste verkligen få hypa vårdguiden, det är en jättebra sida! om man skaffar sig ett konto där kan man beställa tid till sin vårdcentral samt maila sjukrådsupplysningen (som jag f.ö mailade idag och fick ett stort rungande JA om att jag borde uppsöka läkare pga min mage, moahahaha) om sina problem. jättebra för sånna som mig som hatar att prata i telefon.

det som dock är mindre bra är det ännu inte går att skicka en bokningsförfrågan till alla vårdcentraler i landet, men det kostar ju inget att registrera sig så det är helt klart värt ändå tycker jag.

tisdag, april 03, 2007

och högsta modet var magtröja

Det kanske blir lite mycket om skolios nu, men i och med min första text om det så har jag plötsligt börjat intressera mig för och läsa om det för första gången på tio år. Efter att jag och mamma lämnade ortopeden på Ryhov för sista gången 1998, eller om det var 1999, så var lättnaden och glädjen så stor över att slippa korsettskiten så jag har väl mer eller mindre förträngt hela grejen sedan dess.

Efter att ha läst på skoliosforum om hiskeliga steloperationer som gått snett och rent förfärligt bemötande på sjukhus i samband med behandling så fattar jag ju att jag haft en väldig tur. Jag läser om duktiga tjejer som verkar vara mycket starkare än vad jag någonsin varit och jag läser om oroliga mammor och pappor som inte vill utsätta sina döttrar för korsetten och jag läser om andra som precis som jag i mer eller mindre utsträckning fuskat sig igenom sin korsettid.

Läste en kommentar på en blogg som jag tar mig friheten att citera (hoppas det är okej, om du ser detta!)

” Under hela högstadiet tvingades jag bära ett av dessa plastfängelser, vilket var ett helvete under de första månaderna. du vet ju hur det känns att lära sig andas igen, uppåt istället för åt sidorna, att lära sig klä på sig, plocka upp saker från golvet, byta om efter skolidrotten på toaletten, att ha stora blåmärken runt höfterna, missformade revben efter skarvarna och lös hud runt svanken för att allt pressats samman 23 timmar om dygnet i två år. Men man vande sig, anpassade sig, blev starkare. Min största plåga av korsetten var att jag fick lägga av med truppgymnastiken eftersom jag vart så stel i rygraden, och att modet med långa, täckande tröjor och toppar kom först fem år senare. Död åt kombinationen midjekort och bostonkorsett!”


Precis detdär… att andas uppåt istället för åt sidorna minns jag så väl plötsligt. Å gömma korsetten i plastpåse i omklädningsrummet på gympan. Flaskan med M-sprit för rengöring hemma i badrummet. Korsetten välpaketerad i flera plåstpåsar under sängen på det månadslånga konfirmationslägret i Värmland. Den ständiga nojjan för att lukta svett. Spännena på korsetten som skaver sönder alla tröjor på ryggen. Desperat försöka hålla axlarna i samma höjd på skolfotot så det inte ska se konstigt ut. Inte längre kunna krypa upp i soffan i mysställning. Alltid raklång. Raklång, raklång 23 timmar om dygnet. Bläckpennemärkena på remmarna på korsetten som visade hur mycket jag skulle spänna åt. Spänna, spänna, alltid spänna huden röd och alltid försöka låtsas vara ”normal”.
Alla de där små små sakerna som spelade roll i världens känsligaste ålder.

Jag kommer mest ihåg små fragment från besöken hos ortopeden. Men en sak minns jag kristallklart från när det bestämdes att de skulle sätta in korsett på mig. Läkaren pratade och pratade och det kröp i kroppen på mig och jag ville inte höra på riktigt och tillslut sa han ”Har ni några frågor? Ja, du ser så ledsen ut så det verkar som att du förstår precis vad det handlar om”

Penny Lane skriver om bristen på forskning kring skolios. Bostonkorsetten alltså.. vafan det MÅSTE finnas något bättre sätt. Men hey, är man drabbad av en kvinnosjukdom (ja till största del iaf) som läkemedelsföretagen inte kan håva in pengar på så är det bara att tacka och ta emot de medeltida hjälpmedel som står till buds. Fyfan vad jag är less på hur samhället fungerar.

Alltså det var inte meningen att detta skulle bli en åh-vad-det-var-synd-om-mig-text. Men faktum är att jag alltid haft en känsla av att man inte FÅR tycka synd om sig själv pga skolios. Man ska vara glad och tacksam att man inte blivit drabbad av något värre utan att man faktiskt har något som går att "bota". Och det är ju klart att jag är! Samtidigt gör det väl heller ingen nytta att förringa det hela och istället känna sig som en dålig och bortskämd person för att man är ledsen över att man har en dålig rygg och genomlevt en inte så angenäm erfarenhet.

måndag, april 02, 2007

the origin of aids



en sak som jag tycker är jätteintressant är en teori om hur hiv uppkom. det finns en bok som heter the river, skriven av edward hooper. för några år sedan var jag på ett seminarium med honom och folk som argumenterade mot hans teorier och det var första gången jag hörde om den teorin som han har lagt fram. jag gillar ju konspirationsteorier och tror inte att det kan vara helt omöjligt, trots att det är en otroligt kontroversiell teori.

det vanligaste synsättet på hur hiv/aids har uppkommit är att det har spridits från apor till människor. människor jagade apor för köttet och vid slaktandet så överfördes sjukdomen via blodet. det som hooper menar är att människor har genom alla tider dödat apor men hiv är en relativt ny sjukdom (1959) och därför kan inte den teorin stämma.

1992 fick en berättelse publicitet: att genom poliovaccinationer så uppkom hiv/aids. man genomförde massvaccinationer i afrika (kongo, rwanda och burundi) mellan 1957-1960. vaccinet var då gjort av apnjurar och i apkropparna fanns det olika slags virus som då har överförts till vaccinet. tex kan det ha funnits SIV-virus (simian immunodeficiency virus) i kropparna, som är hiv. på den tiden visste kunde man inte se viruset i kropparna och därför så testade de inte medicinen innan de började massvaccinera. hooper menar att forskarna som lade fram vaccinet hade sin testgrupp på den afrikanska befolkningen som fick ta del av medicinen.

det har även gjorts en dokumentär om det här som heter "the origin of aids" som är jättebra. om ni får chansen att se den så gör det absolut.
här kan ni läsa mer om de olika teorierna som finns om uppkomsten av hiv/aids och här kan ni läsa om the river.

populära sjukdomar: galna kosjukan



ja, alla minns vi väl när det blev jättemycket skriverier om galna kosjukan i medierna. folk slutade äta kött och det kändes som att så fort någon fick ett mystiskt symtom så trodde man att det var den hemska kreaturssjukdomen.

när den drabbar människor heter den creutzfeldt-jakobs sjukdom och det är en obotlig hjärnsjukdom. tydligen så innebär det att proteiner får en felaktig form när de delar på sig som sedan sprider sig till andra proteiner runtomkring. efter ett tag dör nervsystemet.

det som är intressant, och som jag inte visste innan, är att det finns tre olika varianter av den här sjukdomen.
den ena är ärftlig, den andra överförs via medicinska ingrepp och den tredje får man genom att äta smittat nötkött.

när det inte är den ärftliga formen så insjuknar man oftast runt 60-årsåldern, man dör efter 6 till 12 månader. patienten får en demenssjukdom som sedan utvecklar sig till muskelförlamningar, svårigheter att svälja och hallucinationer.

tydligen så är överföringen av sjukdomen vanligast när man opererar hjärnan (vilket ändå känns rätt logiskt på något sätt liksom), men något oväntat är att det kan spridas genom tillväxthormon! såhär skriver sos om det:

"Fallen har huvudsakligen förekommit i Frankrike, Storbritannien och USA. I dessa tre länder tillverkades hormonet av statliga/halvstatliga laboratorier. I Sverige känner man inte till något fall av sjukdomen som orsakats av tillförsel av kommersiellt tillverkat humant tillväxthormon. Inte heller i Japan, där 5 000 personer med kortväxthet behandlats med humant tillväxthormon under lång tid, känner man till något fall av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, som orsakats av injektioner av hGH. Förklaringen anses vara att de kommersiella företagen, bl a det svenska, använt sig av annorlunda separationstekniker än de man använde i Frankrike, Storbritannien och USA."

"Problemet är emellertid inte ur världen eftersom tillväxthormon av humant ursprung och t o m tillväxthormon tillverkat av hypofyser från nötkreatur säljs i vissa länder och kan köpas via Internet. Det finns alltså risk för att sådana preparat kommer in i landet på illegal väg och används av t ex kroppsbyggare."