söndag, november 04, 2007

gästbloggen är tillbaka!

här nedan kommer ett gästbloggsinlägg från oscar som handlar om könssjukdomarna klamydia och gonorré. mycket nöje!

STD i folkhemmet

Det var för snart tre år sedan, jag hade precis flyttat till Linköping och hade bestämt mig för att gå och testa mig för könssjukdomar. Jag hade tidigare under året haft oskyddat sex och hade egentligen inte tänkt mer på det men skulle börja jobba som informatör för RFSL och tyckte ändå att det kunde vara en bra ide. Väl på på STD-mottagningen (sexual transmitted diceases, sexuellt överförbara sjukdomar) gick allt ganska bra, jag hade tidigare testat mig på SÖS i Stockholm och visste ungefär vad som skulle hända. Att jag några gånger under samtalen fick rätta personalens "hon" till "han" hade jag nästan väntat mig och även den förlägenheten det tydligen förde med sig att jag inte var hetrosexuell. Jag fick prata lite med en sjuksköterska och diskutera riskbeteenden och ta några extra kondomer. Under hela besöket satt en ytterst förlägen läkarstudent med och när det var dags för mig att dra ner byxorna verkade han/hon helst vilja sjunka genom golvet. Men testerna var snart genomförda, jag skulle komma tillbaka en tid senare men jag kände mig inte direkt oroad. Det dröjde någon vecka, jag åkte till Stockholm när telefonen ringde:

- Ja det här är xxx från Universitetssjukhuset i Linköping, det gällde dina tester.

- Jaha ja svarade jag så glatt jag kunde

- De visar postiva på klamydia och gonorre.

Klamydia är den vanligaste könsjukdomen idag, Den smittar vid vaginalt , oralt och analt sex utan kondom . Sjukdomen orsakas av bakterier som finns i urinrör och slida, ibland även i ändtarm och i sällsynta fall svalg. Utan behandling kan infektionen leda till sterilitet hos framför allt kvinnor, eftersom den kan leda till äggledarinflammation. Ibland leder klamydia även till ökade flytningar, sved och klåda i underlivet.Hos män kan klamydia orsaka b itestikelinflammation , som innebär risk för sterilitet.

Gonorré är såklart även den en sexuellt överförbar sjukdom, Vanliga symptom är flytningar från urinröret hos mannen och i slidan hos kvinnan men även ändtarmen och svalget kan drabbas. Vid svårare fall kan även äggledare och stora leder infekteras

Vanligaste symptomen för såväl klamydia som gonorré är absolut inga alls, de flesta som blivit smittade får helt enkelt inga flytningar, det svider inte när de kissar eller några som helst utslag och precis så hade det varit för mig. Testet hade varit en ren rutin, jag hade gjort ett misstag och ville vara säker. Istället stod jag där med två sexuellt överförbara sjukdomar. Så jag åkte tillbaka till Linköping, tillbaka till läkaren och sjuksköterskan som tittade strängt på mig och bad mig om namn på de personerna jag hade haft sex med, enligt smittskyddslagen måste vissa sjukdomar däribland klamydia anmälas till smittskyddsinstitutet. Jag klämde ur mig något namn men lovade på heder och samvete att informera de som behövdes informeras. Jag fick medicin och gick tillbaka två gånger och visade inga spår av sjukdomarna någon gång, jag var frisk och skämdes. Och det är nog det som jag minns bäst när jag ser tillbaka på händelsen, hur förknippat med skamkänslor det är med stds's i Sverige idag. Alla könsjukdomar ökar och inte bara bland de klassiska riskgrupperna, män som har sex med män, narkomaner (främst HIV och hepatit) och kvinnor födda i utomeuropeiska länder, utan bland alla och hos allt yngre människor. Sexdebuten sker ofta tidigare idag och utan att kunna prata om sex utan pekpinnar och skam kommer det trenden vi ser idag inte kunna förändras. Vi behöver en öppen dialog, gratis kondomer och sjukvårdspersonal som bemöter människor såväl utan en påklistrad hetromall som har förmågan att prata om sex helt enkelt.

Självklart borde jag som +20-åring som anser mig ha relativt kunskap om säkert-sex inte satt mig i den situationen, följderna kunde blivit värre och istället för ett minne kunde jag suttit och knaprat en jävla massa medicin idag. Nu är det som tur var inte så, jag använder kondom och har ännu lite mer kunskap.

Lite länktips och andra tips för den som är ytterligare intresserad eller kanske t.o.m oroad:

www.rfsu.se

www.rfsl.se

www.sentry.nu

Venhälsan, Södersjukhuset, hiss D, plan 5

Sjukhus och vårdcentralen runt om i Sverige gör std-tester, ibland finns som i Malmö och Göteborg centrum för sexuell hälsa.

fredag, november 02, 2007

husmorstips


inte orkar man springa till doktorn/apoteket/poppa piller så fort man blir lite sjuk! här bjuder alla har sars på några enkla husmorstips vid lättare sjukdomar och åkommor:

huvudvärk
- dela en lime och massera pannan med den. dunkandet i huvudet ska försvinna.
- ett fotbad med senap är bra mot huvudvärk, 1 tsk senapspulver i en balja fylld med hett vatten är allt som behövs

tandvärk
lägg en hel nejlika mot tandköttet vid den värkande tanden så bedövas tandköttet och värken lindras.

feber
färsk gurksaft eller en hel rå gurka är febernedsättande

halsont
- lägg fyra till fem färska fikon i ca 5 dl vatten, låta koka upp, sila, låt svalna och drick sedan upp
- gurgling med avkock på bockhornsklöver lindrar halsont

sömnproblem
drick ett glas varm, utspädd äppelcidervinäger med honung en halvtimme före sängggående för att få en rofylld sömn

har ni några tips? och funkar dessa tror ni?

tisdag, oktober 30, 2007

hjärntumör


symtom på hjärntumör:
- huvudvärk. något som alla får då och då, men om det är en ny typ av huvudvärk eller en som inte går över på veckor bör man uppsöka läare. (check)
- illamående och kräkningar (check, ok inte så ofta men det händer)
- epileptiska anfall
- tal- och hörselproblem (hörselproblem check)
- försämrad rörelse- och känselförmåga
- balansproblem (check)
- synproblem

4 symtom av 7, jag lär ju ha någon slags tumör i alla fall.

måndag, oktober 01, 2007

Kvällspress-sjukdom

Det kanske är sånt här som ska till för att SARS-Emma ska vakna till liv igen. Det eller hemtentaperiod.

Amöban äter upp din hjärna.

Mycket nöje!

tisdag, juli 10, 2007

att jobba med människor

det är sommar och både jag och emma jobbar inom vården (som sig bör, man har ju inte sjukdomsblogg för inte liksom!). varje dag stöter jag på sjukdomar (heta sjukdomar på mitt äldreboende är hjärtfel, svamp och astma!), diverse kroppsvätskor och mediciner och annat spännande.

man får en liten annan syn på vad som är världsligt egentligen.

som idag när jag skulle byta om till mina arbetskläder. märkte att det var något som hade fastnat på mitt förklädes ficka. tänkte "jaha spillde jag mat nu igen" och försökte skrapa bort det med nageln. luktade på det oidentiferbara till slut. det var avföring. "jaha" tänkte jag och tog av mig förklädet, slängde det i tvättkorgen och tvättade/spritade händerna. vanliga människor skulle väl eventuellt mått dåligt över att veta att någon annans persons bajs satt på kläderna men nä, nästan inget avskräcker mig längre!



(erkänner också att detta inlägg var mest för att visa att bloggen inte är död. det har nog bara varit lite förmycket sjukdomar i våra liv på sistone att blogglusten avtagit. men snart så!)

onsdag, juni 06, 2007

hepatit a - ö

kan någon ha undgått att ha sett den nya reklamen för twinrix (vaccin mot hepatit a och b) på tv? jag får kalla kårar varje gång jag ser den versionen med de två killkompisarna och tjejen som äter, åker motorcykel, festar och sedan får ihop det. det är något läskigt över den ena killen som säger att HAHA NU SKA JAG SMITTA ER MED HEPATIT MOHAHAHAHAHA! han tittar på tjejen brevid sig med ett sug i blicken som får mig att sätta händerna för ögonen och förneka. det är verkligen som att han har planerat hela hepatitgrejen. urk.

läste just att det bokstavsordningen för hepatit går upp till g! g! helt sjukt.

hepatit är alltså en leversjukdom, rättare sagt en leverinflammation.

hepatit a = finns i avföring och smittas genom mat och vatten.

heptatit b = smittas via blod, sädesvätska och saliv. man får huvudvärk och ledvärk. symptomen kan sedan utvecklas till gulsot och öm lever.

hepatit c = smittas enbart genom blodkontakt. den här varianten är även kronisk men märks oftast inte förren levern redan är förstörd. det finns inget vaccin mot detta men man kan behandla både b och c och göra en människa totalt frisk.

hepatit d = för att få d-varianten måste man först vara smittad av b-varianten eller så får man båda vid samma smittotillfälle.

hepatit e = som hepatit a men tydligen mycket farligare för gravida.

hepatit g = det nyaste man upptäcks! smittas genom blod.

det gjorde mig inte så jättemycket klarare i huvudet måste jag säga förutom att jag känner att min twinrixvaccination känns lite "onödig" (självklart är den inte det på riktigt) eftersom jag ändå riskerar att bli smittade av tre andra hepatit-typer. :)

pamela anderson har för övrigt hepatit c efter att hon delade tatueringsspruta med sin fd (?) make tommy lee.

tisdag, juni 05, 2007

frisk och glad ät choklad

det är natt. jag är trött, lite halvledsen, lite konstig. sötsuget smyger på och såklart vill jag ha choklad. söt söt sockerbomb. livsfarligt tycker folk MEN som vi alla vet är ju choklad faktiskt bra. till exempel är det ju välkänt att man blir glad av den eftersom kakaon producerar fram samma ämne som kommer fram i hjärnan när man är kär till exempel.
men vad ni kanske inte visste är att choklad har fler användningsområden än att framkalla en diffus lyckokänsla, nämligen: risken för demens, hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer minskar. detta på grund utav ämnet flavonoid. nu håller man även på att ta fram choklad som innehåller med flavonoider så att vi blir friska och glada och lyckliga för evigt! bra va?



(är som sagt lite trött...)

måndag, maj 28, 2007

Får jag lov att fresta med lite spontan självamputation?

(eftersom anna varnade om diabetesbilden känner jag mig nödgad att varna om att man kan tycka bilderna här nedanför är äckliga.)

Det är natt och jag surfar spännande sjukdomar och tänkte delge er en liten lustig åkomma som heter Ainhum. Det innebär att en tå, oftast den femte, under en tio-årsperiod amputerar bort sig själv. Det sker genom att en ärrbildning, eller annan förändring i huden, i form av ett band drar ihop sig själv, tills tån lossnar. Det inträffar även bland fingrar men tår är vanligast och det förkommer främst på landsbygden i Afrika. Wikipedia menar att det är för att folk går barfota där, vilket jag tycker låter lite konstigt. Ainhum är för det mesta inte smärtsamt och det uppträder oftast symmetriskt på båda fötterna.

Man är osäker på bakgrunden till att folk drabbas av ainhum men det finns teorier om att det hela triggas igång genom att tån utsätts för ett trauma av något slag. Det finns i dagsläget inget botemedel för att förhindra sjukdomsförloppet.

Okej, all denna information är lite med reservation för att jag översätter medicinsk engelska lite för bokstavligt, felaktigt eller konstigt. Men här och här kan ni läsa mer och seriösare om ni är intresserade eller börjar ana varför era lilltår hänger och dinglar så konstigt.

fredag, maj 25, 2007

Fler test: Blir du 100 år gammal?

Lite dålig aktivitet på bloggen nu, vi vet. Men tills vi kommer tillbaka med full kraft så kan ni ju ägna er åt att göra det här testet som enligt uppgift "räknar ut hur gammal du statistiskt sett har chans att bli med de kunskaper läkarvetenskapen har idag.".

Jag har enligt testet 56 år kvar att leva och kommer alltså bli 80 år. Ett helt normalt resultat enligt mannen på bilden som skapat testet. Å honom litar man ju på.

Här har han gjort fler tester där man kan testa om man är stressad eller om man solar för mycket eller om man riskerar astma, diabetes och hjärtinfarkt och många andra spännande grejer.

torsdag, maj 17, 2007

which disease are you?




You Are Eczema!

You are an emotional, but kind-hearted individual. While you can be stressed fairly often, you know exactly what to do in most situations. People close to you call on you for help, and consider you experienced. At your worst, you are flaky, irritating and cause a rash that commonly occurs on the face, knees, hands, or feet, but may also affect other areas.
Take this quiz!

onsdag, maj 16, 2007

alla har sars tipsar

på söndag, 20/5, klockan 20.00 går en norsk dokumentär som heter hypokondrikerna på kanal 2:
Världens första och enda klinik för hypokondriker finns i Bergen. Vi träffar tre av dem som tror att de snart ska dö. Dr Wilhelmsen, som arbetar i denna värld av tänkta sjukdomar, sätter deras föreställningar på prov.


se den! det ska jag göra.

måndag, maj 14, 2007

diagnos: hypokondriker är skriven av vår gästbloggare annika. välkommen!

Diagnos: hypokondriker

Nåt fel måste det ju vara på en.

För några veckor sedan läste jag om diabetes och insåg att jag uppvisade många symptom - törst, torra slemhinnor, hög fettförbränning, trötthet m.m. Eftersom jag samtidigt äter ganska idealiskt för en diabetiker - mycket fiberrika grönsaker, lite socker - och cyklar en massa, tänkte jag att en lindrig form av diabetes inte skulle märkas så mycket. Så jag gick till doktorn. Där tappades jag på 6 liter blod (nåja, 6 små rör, men det låter ju grymmare med 6 liter) och fick lämna urinprov. Jag insisterade på att doktorn även skulle kolla zinknivån, eftersom jag hade läst att zinkbrist kunde leda till låg insulinproduktion. Igår var jag då hos doktorn igen. Av alla prover var det bara ett som var aningen under det acceptabla - zink. Någon diabetes var det inte fråga om. Jag fick zinktabletter utskrivna och så nämnde doktorn ett syndrom jag eventuellt kunde ha, Sjögrens Syndrom. När hon beskrev det tyckte jag inte det lät som det jag hade, men hon sa att jag skulle läsa om det på internet och det gjorde jag. Jag läste och läste och blev mer och mer övertygad om att det var Sjögrens Syndrom jag hade. Torra slemhinnor var ju själva kärnan i det hela, trötthet en viktig del. Och så kom jag plötsligt på att jag har extremt torra ögon ibland när jag vaknar. Sådär att jag måste blinka hårt flera gånger för att alls få någon tårvätska i dem.

I morse ringde jag alltså till doktorn och beskrev mina symptom. Trots att det faktiskt var hon som hade föreslagit Sjögrens Syndrom, var det uppenbarligen en annan diagnos hon ville ge mig nu. "Alltså, jag tror inte att du har Sjögrens Syndrom. Du läste om diabetes och trodde att du hade det, nu har du läst om Sjögrens Syndrom och tror att du har det." Tydligare kan det väl inte bli. Jag är hypokondriker (trots att jag bara fick 20% på hypokondrikertestet). Och det dröjer nog innan jag vågar höra av mig till doktorn igen.

Här kan man läsa om Sjögrens Syndrom:http://www.sjogrensyndrom.se/s_vad.html
Och här är en härlig sida jag har hittat som inte vänder sig till vanliga dödliga, utan endast till läkare och hypokondriker:http://www.praktiskmedicin.com/
Vi välkomnar vår trogna gästbloggare Hanna tillbaka! Hon skriver nedan om diverse parasiter som kalasat på henne under hennes resor.

På semester med objudna gäster

Mat är essentiellt. Resa är passion. Men kombinationen av den essentiella passionen är risken för objudna gäster. Indiska parasiter, guatemalanska amöbor, nepalesisk dysenteri och eritreanska bakterier. Dessa mikroskopiska organismer har tidigare bosatt sig i en svensk homo sapiens. Mig.

Det är ytterst olyckligt i sin självklarhet att de tropiska sjukdomar som attackerar magtrakterna, just finns i tropikerna. Där bristande tillgänglighet, bekvämlighet, tillfällighet och sanitet existerar. Komponenter som bildar både orsak och förvärring. Med parasiter i magen förvärrades tillståndet av en två dagar lång bussresa i Indien utan toalettillgång på en trängd bänk. Amöban som flyttade in i mig i Guatemala störde inte bara mig utan även de som bodde runt toaletten där ett skynke vikarierade som dörr utan ljudisolering. Dysenterin som drabbade mig i Nepal återkom under trevliga tillfällen som bergsvandring i Himalaya och försvagade mig ytterligare i den tunna luften. Och bakterierna som följde med de alger som hade börjat gro i min vattenflaska i Eritrea, kompletterades med samtidiga ökenlöss och sängloppor.

Fördelar med att vara tropiskt sjuk på upptäckarresan finns dock. Medresenärer är troligen härdade av att själva ha burit mikroskopiska husdjur över gränserna utan att sitta i karantän. Därmed kan detaljerade avföringsdiskussioner resenärer emellan vara helt legitima. Tillsammans med guideböckernas hälsokapitel kan man även roa sig med att sätta egna diagnoser. Det erbjuder också en chans att uppleva platser som inte ingår i den sedvanliga guideturen. För man har inte upplevt ett land till fullo förrän man har besökt dess sjukhus. Och även om alla dessa magmonster förpestar tiden mellan måltid och badrum, så vägs det upp av alla icke-mikroskopiska organismer man möter under resan. Som förstås är supersympatiska då det hör talas om den exotiska åkomman. På hemmaplan får man slutligen möjlighet att begära lite tillbaka av all reseförsäkring, som går åt för att kunna resa passionerat och äta essentiellt i bland annat Indien, Guatemala, Nepal och Eritrea.

Hanna Jakobson

onsdag, maj 09, 2007

alla har sars presenterar stolt gästbloggaren magnus som skriver om diabetes! (varnar också våra känsliga läsare för en bild som kan klassas som lite otäck bild längst ner i inlägget)

Diabetes

Diabetes. Jag fick det som en bonus bara sådär. Det är oklart varför man får diabetes, men det finns en viss genetisk faktor. Dock har ingen i min släkt diabetes så vitt jag vet. Det är lite sugigt när man inte röker, snusar, knarkar eller dricker, utan i allmänhet lever ganska bra. Grattis, du har diabetes, vi vet inte varför.

Det började kanske på hösten, jag tror det var 2002. Jag var ofta törstig, drack mycket och sprang på toaletten. Mot slutet av januari började jag förstå att något var fel, jag började bli matt och må dåligt. Jag hade verkligen de typiska diabetessymptomen. Törstig, toalettbesök hela tiden, kramp i vaderna och så vidare. Vad tror ni sjukvårdsupplysningen sa när jag ringde dem? Sa de: "Ojoj, åk genast till sjukhuset, det där låter inte bra!"? Knappast. Vad tror ni min vårdcentral sa? Jag fick en tid typ tre veckor senare. Vid det laget skulle jag ha varit död.

Efter ytterligare någon dag tog jag och min dåvarande flickvän bussen till akuten. Blodsockernivån hög som fan, uttorkad och så vidare. Jag låg på intensiven i ett dygn tror jag. När man har hämtat sig får man vara på sjukhuset i runt 14 dagar. Stabilisera blodsockret och lära sig om diabetes. Kostvanor, insulinsprutor och blodsockermätning.

Jag har då diabetes typ 1. Det innebär att min kropp har slutat producera eget insulin, eller producerar för lite. Detta beror på en autoimmun reaktion mot de celler som producerar insulin. Grattis, ditt eget immunförsvar dödar celler som är livsnödvändiga...

Typ 2 innebär att insulinet inte tas upp lika bra kan man väl säga. Det finns andra typer också, men 1 och 2 är de vanligaste.

Vad är då riskerna med diabetes? På kort sikt kan man få för lågt blodsocker, s.k . insulinkänning eller känning. Man blir matt, kallsvettas och blir ofta hungrig. Detta kan leda till att man förlorar medvetandet, och i värsta fall kan man dö. I praktiken känner man oftast av när det håller på att hända, och kan äta lite godis eller läsk eller något annat med socker i. Detta är jag personligen inte så orolig för, jag märker alltid när mitt blodsocker börjar bli för lågt.

Värre är det med för hög blodsocker nivå. Det är inte farligt på kort sikt, men väl på lång. Njurar och blodcirkulationen kan ta stryk. Blindhet, sämre känsel i fötter och händer, impotens och så vidare. Inget roligt scenario tyvärr. Det gäller alltså att hålla sin blodsockernivå på "lagom".

Hur har diabetesen påverkat mitt liv? Inte så mycket. Jag äter nog lite bättre än vad jag skulle göra annars. Men det är nog det enda. Jag tog inte diagnosen så hårt. Sånt som händer liksom. Jag har heller inga problem med att trycka kanyler i mig själv, och injiciera tillväxthormon (som insulin faktiskt är) fyra gånger om dagen, eller sticka mig i fingret och mäta mitt blodsocker.

Jag måste erkänna att jag nog inte sköter min diabetes så bra som jag kunde, och att jag faktiskt måste sköta den i alla fall lite bättre. Av någon anledning har jag svårt att komma mig för att mäta mitt blodsocker. Det och att jag gillar sötsaker sätter lite käppar i hjulen för mig. Men å andra sidan kan man ju alltid leva bättre, gymma mer, äta nyttigare, vara snällare, ge pengar till behövande och så vidare. Att sköta min diabetes är något jag siktar på att bli bättre på, men man vill ju ha ett liv också...

tisdag, maj 08, 2007

Äntligen lite aktivitet på SARS igen! Vi välkomnar Angelica som gästbloggare och hennes dramatiska berättelse om en urinvägsinfektion som blev en njurbäckeninflammation.

Urinvägsinfektion med nomadtendenser

Trots en intensiv huskur bestående av tranbärsjuice och minskat sockerintag började jag så smått acceptera att större delen av livet kretsade kring toaletten även om kissa var det jag minst av allt ville göra. Läkaren konstaterade urinvägsinfektion och erbjöd en ask penicillin. Köpte några paket tranbärsjuice på vägen hem också. Bara för att vara på den säkra sidan.

Någon vecka senare började livet bli normalt igen, även om smaklökarna förskrämt kröp ner mot halsmandlarna när jag råkade passera hyllan med Jokk bärdrycker på Ica.

De flesta som någon gång har haft urinvägsinfektion vet att det är en sjukdom som sällan nöjer sig med bara ett besök. Som novis på området var jag lyckligt ovetande om detta faktum när jag återigen upptäckte att livet blev så mycket enklare om det bedrevs inom en radie på max fem meter från närmsta toalett. En ny ask penicillin och mer tranbärsjuice.

När jag fick ont i magen blev det juicen som fick skulden. Tydligen hade smaklökarna emigrerat till njurtrakten och bedrev vilda protester därifrån. Till slut började upproret ta sig former som fick Göteborgskravallerna att lika söndagsskolan och kissnödigheten blev sekundär. Men det var säkert inget att oroa sig för. Så länge jag satt rak som en eldgaffel med ryggen i 90 graders vinkel eller framåtböjd som ett s var det i alla fall ganska okej. Det måste finnas en naturlig förklaring. Kanske gaser? Det har man ju läst om folk som får dunderont i magen och så är det bara gasbildning som trycker på tarmar och inälvor. Det vore ju pinsamt att gå till doktorn bara för att upptäcka lite fis på villovägar.

På nästa vända till sjukhuset tog man temp och nytt kissprov och petade och klämde så tårarna sprutade. Det var inte bara smaklökarna som flyttade runt, urinvägsinfektionen hade börjat vandra uppåt och sökte just nu uppehållstillstånd i mina njurar. Jag hade googlat på både blåskatarr och urinvägsinfektion och visste att njurbäckeninflammation var en allvarligare form där bakterierna kan sprida sig ut i blodet. Med feberfrossa och dödsångest satt jag med en nummerlapp i handen och väntade på den förlösande antibiotikan. Länsade lägenheten på filtar, täcken och tjocka tröjor men kunde inte stänga ute kylan. Per telefon fick min pojkvän råd av jourhavande sjukpersonal att stoppa i mig Alvedon och ta tempen minst en gång i timmen. En konformad plastbit som regelbundet stacks in i örat blev därmed min huvudsakliga fredagsunderhållning.

Akuten var tom på folk när vi kom dit. Sköterskans termometer visade på nästan 40 grader och jag var övertygad om att jag skulle dö. Mer kissprov och blodprover tills armarna kändes dränerade. Antibiotikan sprutades rätt in i venerna. Med dropp, fyra sjukhusfiltar och ett glas saft fick jag en egen plats på njurmottagningen. Orkade inte fråga om de hade tranbärsjuice.

Ultraljudet visade att njurarna var utom fara men febern ville inte ge med sig. Ökad dos antibiotika, massa Alvedon och en hel helg i sjukhusmiljö visade sig göra susen. Köpte tranbärsjuice på vägen hem. Bara för att vara på den säkra sidan.

Angelica Wilhelmsson