sjukdomssamtal mellan mor och dotter

förlåt, jag måste verkligen få gnälla för jag tycker så otroligt synd om mig själv: jag ser ut som att jag har lepra. jag kanske har det?
eller eventuellt en konstig form av vattkoppor (har f.ö inte haft det, kan detta vara det?).

ringde till mamma för att få råd:
a: hej, minns du om jag haft nässelfeber någon gång som barn?
m: nej det tror jag inte att du har haft
a: jamen en gång hade jag ju utslag och du gick till doktorn med mig, minns du inte det?
m: nej, det tror jag inte att jag har gjort
a: men jag minns ju det
m: ja men det måste varit vääldigt länge sedan
a: mm... men ok, vattkoppor då, kan det vara det?
m: men det är du ju vaccinerad mot
a: eh... vattkoppor, inte mässlingen. jag tror inte man får vaccin mot vattkoppor
m: du fick det, du hade inga antikroppar mot det
a: mhm, tror inte riktigt det stämmer... men ok tror du att det kan vara från antibiotikan då som jag nyss ätit?
m: varför har du ätit det?
a: jag har haft urinvägsinfektion
m: varför då?
a: eh, jag vet inte, jag har det ibland
m: nej det minns jag aldrig att du har haft
a: alltså jag har haft det tusen gånger, både som barn och som tonåring
m: jaha, ja vissa får ju det om och om igen men inte alla!
a: nej men... tror du att det kan vara allergi mot det?
m: nej du har ju inte fått det förut...
a: nähä... ska jag smörja in mig helt i hydrokortison eller?
m: men nej! förresten finns det inte receptfritt
a: jo nu för tiden finns det det.
m: anna, jag vet inte, vänta tills imorgon och ring sjukvårdsupplysningen om det är likadant. men gå inte ut, det kan ju vara smittsamt!
a: mhm (här berättar jag inte att jag varit ute bland miljoner människor och särskilt barn)

min mamma är ju definivt inte en sjukdomsjunkie i alla fall.

fy fan jag ska aldrig mer gå ut, jag ska stanna hemma och klia ihjäl mig och bli den galna nässeltanten.