jag undrar om det är jättedåligt att självmedicinera sig själv?
särskilt med tabletter som man är allergisk mot?
det här är tredje gången på 5-6 veckor som jag har urinvägsinfektion. sist jag var hos läkaren (en ny) så började vi bråka om just medicineringen. och nu har jag typ... gett upp. helt.
jag hittade gamla piller hemma som jag slutade ta just pga överkänslighet. men jag orkar inte bry mig, jag är trött på att springa hos doktorn för jag blir ändå inte bra.
det är nästan så att jag hoppas att något allvarligt ska hända så att det får ett slut någon gång.
lördag, november 29, 2008
måndag, november 24, 2008
alla har blodbrist
jag var på hälsosamtal för några dagar sedan. jag trodde väl kanske att det skulle ge mig mer men jag har å andra sidan en förmåga att förminska mina problem rätt mycket.
jag är i en period nu när jag försöker att erkänna saker. dels för mig själv och dels för andra. jag har nu erkänt för mig själv att jag har ett slags... matproblem. närmare än så tänker jag inte beskriva det. jag trodde väl kanske att personen jag pratade med skulle reagera starkare på det än vad den gjorde men å andra sidan kanske den uteblivna reaktionen är något positivt också - att det inte är farligt.
de senaste månaderna har jag haft väldigt yrsel. jag har alltid varit trött men aldrig haft såhär mycket yrsel. och såklart, efter 10 år som vegetarian borde jag ju ha koll på vad jag bör äta och så men ja, å andra sidan finns det här problemet.
jag har alltså ganska kraftig järnbrist. inget livsfarligt osv osv men ändå, det ställer ju till problem. för att å andra sidan så mår jag inte bra (så oändligt trött) men å andra sidan måste jag verkligen försöka skärpa mina matvanor nu och börja tänka och liksom engagera mig. det är svårt.
vitaminpiller och så är ju bra men jag tycker att det är jobbigt också eftersom jag verkligen avskyr att ta tabletter (har väldigt svårt att svälja dem).
så läsare, jag undrar, har ni några supertips på hur jag ska få i mig så mycket järn som möjligt? era mest järnrika maträtter osv? så att jag blir bra SNART! (tålamod är inget för mig)
eller för all del, hur man övervinner, eh, "matproblem"?
och förresten, hur ligger det till med träning och sånt när man har olika brister i kroppen? hänger det bara på att man äter ordentligt och kompletterar träningen med det? eller ska man skippa träningen?
jag är i en period nu när jag försöker att erkänna saker. dels för mig själv och dels för andra. jag har nu erkänt för mig själv att jag har ett slags... matproblem. närmare än så tänker jag inte beskriva det. jag trodde väl kanske att personen jag pratade med skulle reagera starkare på det än vad den gjorde men å andra sidan kanske den uteblivna reaktionen är något positivt också - att det inte är farligt.
de senaste månaderna har jag haft väldigt yrsel. jag har alltid varit trött men aldrig haft såhär mycket yrsel. och såklart, efter 10 år som vegetarian borde jag ju ha koll på vad jag bör äta och så men ja, å andra sidan finns det här problemet.
jag har alltså ganska kraftig järnbrist. inget livsfarligt osv osv men ändå, det ställer ju till problem. för att å andra sidan så mår jag inte bra (så oändligt trött) men å andra sidan måste jag verkligen försöka skärpa mina matvanor nu och börja tänka och liksom engagera mig. det är svårt.
vitaminpiller och så är ju bra men jag tycker att det är jobbigt också eftersom jag verkligen avskyr att ta tabletter (har väldigt svårt att svälja dem).
så läsare, jag undrar, har ni några supertips på hur jag ska få i mig så mycket järn som möjligt? era mest järnrika maträtter osv? så att jag blir bra SNART! (tålamod är inget för mig)
eller för all del, hur man övervinner, eh, "matproblem"?
och förresten, hur ligger det till med träning och sånt när man har olika brister i kroppen? hänger det bara på att man äter ordentligt och kompletterar träningen med det? eller ska man skippa träningen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)