ALLA HAR SARS

goodbye farewell

2009-03-22T22:35:00.006+01:00

ibland tar livet över och det är då det är dags.

tack för den här tiden bloggen, hypokondriker, sjuka och friska. förhoppningsvis ses vi igen och förhoppningsvis lever bloggen kvar på ett eller annat sätt tills dess om det blir aktuellt.

/anna

fyi

2009-03-03T14:01:00.003+01:00

jag vet inte varför alla länkar har blivit så fula och konstiga efter mitt senaste inlägg. dessutom verkar mina försök att åtgärda det inte riktigt hjälpa. sorri.

var bor du lilla råtta? i din kropp!

2009-02-27T15:30:00.005+01:00

ida efterlyste ett inlägg om vilka sjukdomar som gnagare, framförallt råttor, kan sprida och eftersom jag tycker råttor är väldigt väldigt obehagliga står jag gärna till tjänst med att baktala detta förkastliga djur.

när man googlar lite på råttor och sjukdomar så får man mest fram hur man skyddar sin tamråtta från olika sjukdomar samt råttforum där folk ihärdigt hävdar att "visst kan råttor sprida sjukdomar - men det kan människor med!!!" och "att råttor sprider sjukdomar är lögn och förtal och hets mot djurgrupp!"
råttor fick sitt rätt taskiga rykte under 1300-talet när de anklagades för att sprida böldpest över världen. men i själva verket verkar det ha varit lopporna som satt i råttornas päls som spred sjukdomen.

precis som ida skriver så har ökningen av råttor i städerna ökat något väldigt de senaste åren. i både stockholm och sundsvall har anticimex råttsanering ökat med 50% under två år! brr. who har tydligen kritiserat de europeiska länderna för att det inte finns någon handlingsplan mot det växande råttproblemet.

tydligen så sände kalla fakta ett program om just detta ämne förra veckan vilket jag tyvärr missade. men de hade analyserat vilka sjukdomar som två infångade stockholmsråttor bar på och kommit fram till att just dessa två bar på tre sjukdomar som kan föras vidare till människor. gula stafylokocker, dvärgbandmask samt vanlig hederlig lunginflammation. de kan föras över dels via direkt eller indirekt kontakt med råttan, dels via vatten och livsmedel och dels via råttbett. råttors avföring är också en vanlig sjukdsomsspridare.

råttor kan sprida kring 40 olika sjukdomar till människor. De allvarligaste är tyfus, salmonella, sorkfeber (som vi ju skrivit om tidigare här) och råttbensfeber. Om ni vill bli riktigt nojjiga kan ni läsa en lång lista här på exakt vilka smittor som människor kan få av råttor.

en expert från smittskyddsinstitutet säger att de är "ganska säkra på att många gnagarburna sjukdomar är underdiagnostiserade. Det är diffusa symptom som man inte riktigt vet vad det kan röra sig om".

här kan ni se kalla faktas program om råttor som smittspridare i städerna. i programmet berättar de härliga grejer som att från en given människa var som helst till en given råtta var som helst så är det i genomsnitt bara en dryg meter. brrr, brrr indeed.

råttor sprider ej böldpest. tur.

2009 års första trendsjukdom: denguefeber

2009-02-01T20:59:00.008+01:00

Nyheten att fallen av denguefeber ökar i Sverige nådde mig idag och eftersom vi här på Alla har SARS har fått förstahandsinformation om sjukdomen via Hannas ypperliga gästbloggsinlägg tänkte jag påminna er om det. DEN DÖDLIGA DENGUE. Läs det!

Men eftersom vi lever i så bistra denguetider tänkte jag fylla på med lite information om sjukdomen. Denguefeber liknar influensa och smittar genom ett virus som sprids av myggor. Symptom av denguefeber är huvudvärk, ryggsmärtor och blodsprängda ögon. Små hudblödningar kan ske från armhålor och händer. Symptomen brukar vara i 6-7 dagar och det finns varken behandling eller vaccin mot sjukdomen.

Dengueviruset som tillhör gruppen flavivirus är inte smittsamt människor emellan men kan smitta vid blodtransfusion från smittad person.

I januari noterades 17 fall i Sverige och av dessa har 13 smittats i Thailand under jul- och nyårshelgerna. Samma ställe som vår gäst-Hanna blev smittad på alltså. I fjol låg januarisiffrorna kring ett tiotal smittade. Sjukdomen beräknades 2007 ha smittat cirka 50 miljoner människor i världen, varav cirka 22.000 dog.

Det kluriga med dengue är att personer som en gång varit smittade och sedan återinfekteras kan drabbas av ett mycket svårare sjukdomstillstånd, kallat hemorragisk dengue. Än har dock inget fall av hemorragisk dengue noterats bland svenska resenärer. Obs obs denguefeber är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen!

Antalet anmälda fall i Sverige brukar ligga mellan 30 och 60 per år. Över 75 procent av fallen i Sverige har drabbats under resor i Sydostasien. Denguefeber förekommer främst i ett bälte som innefattar Afrika, Asien och Latinamerika. Smittskyddsinstitutet uppmanar personer som ska resa till drabbade områden uppmanas använda myggmedel, samt myggnät och luftkonditionering eller fläktar nattetid.

En lite spännande är att klimatförändringarna anses ha bidragit till spridningen av Aédesmyggan, som sprider viruset som orsakar denguefeber.

husmorstips, del 2.

2009-01-22T13:25:00.009+01:00

anna skrev ett användbart inlägg om husmorstips för något år sedan. här kommer en liten uppföljning eftersom jag idag hittade en sida som enbart handlar om husmorstips. det bästa av allt är att den har kategorier som ägnar sig åt både kroppen och åt sjukdomar! bästa ämnena! så spana in husmorstips.nu, de tar upp allt från medel mot skallighet till hur man botar halsbränna, slipper maginfluensa och skyddar sig mot fästingar. toppen om man är lite skeptisk mot "riktiga" mediciner men ändå känner att man nog vill göra något åt den där tandvärken man gått med ett tag nu.

här igen

2008-12-04T23:19:00.005+01:00

igår var jag hos doktorn igen. den här gången var jag hos en kvinna jag inte varit hos förr. när hon läste min journal och såg mina 7-8 antibiotika jag provat det här året så blev hon... inte förfärad, men något ungefärligt så.

eftersom det inte är riktiga urinvägsinfektioner jag haft så tyckte hon att det inte direkt var så smart att behandla mig med antibiotika eftersom man blir immun efter ett tag. hon ville inte skriva ut något till mig och jag förstår det. jag kände mig nästan lite som en drogberoende, som att hon såg på mig som någon som fejkar för att komma åt medicin.

vi pratade rätt länge men jag fick väl inga direkta hopp. det känns på ett sätt hemskt att bara ge upp och försöka leva med de här symtomen. att vissa dagar ha så ont i magen att jag inte kan stå på benen och vissa dagar kissa blod. det som är positivt med att det inte är någon riktig uvi är att det antagligen inte är farligt och inte kan gå upp i njurarna.

det läkaren skrev ut åt mig nu är ett inflammationsdämpande/smärtlindrande medel (typ voltaren). om det inte fungerar så får jag bli remitterad vidare. dock så skrev jag ett inlägg idag på ett forum där jag beskrev mina symptom och jag fick en hel del svar från andra som också har exakt samma symptom. och de har helt enkelt fått lära sig att leva med det.

några tips fick jag dock som till exempel tranbärsjuice (själv tror jag inte på det eftersom jag druckit MÄNGDER, men folk upprepar det ju så...), att sluta med socker (socker är bränsle för bakterier), ta hand om min psykiska hälsa och äta/dricka sura saker.

jag har funderat på om det kan vara i samband med mens som jag mår dåligt men eftersom jag har pinsamt dålig koll på min mens så vet jag inte riktigt. jag vet iof inte vad det skulle kunna göra för skillnad att veta heller. det går att ta antinflammatoriskt (typ ipren, voltaren) men samtidigt vågar jag inte göra det för mycket heller eftersom det nästan inte är något läkemedel som längre biter på min huvudvärk.

fan jag känner mig så jävla... skruttig. och det känns en smula patetiskt att gång på gång skriva om detta. men tyvärr så har det blivit en stor störande del av mitt liv och det är så många delar av mig som jag måste vårda. och det är svårt. jag är trött och ledsen.

så min plan är väl ungefär att försöka med det läkemedlet jag fått nu. om det inte fungerar så får jag ta det vidare. om det inte heller ger något så blir det nog, tyvärr, homeopati (någon som har någon erfarenhet av det?).

eller så åker jag till afrika och tar hjälp av sangoma. det är det mest lockande.

(eller ska man kanske anmäla sig till den nya dokusåpan "diagnos okänd" som kommer gå på tv3? heh)

happy world aids day!

2008-12-01T11:01:00.008+01:00

Idag är det 1a december vilket innebär World AIDS Day. Hipp hurra!

Här kan ni läsa om olika evenamng som kommer ske idag runt om i hela Sverige. Det är verkligen mycket på gång, så ta er en titt.

En sida som jag tycker är toppenbra när det kommer till lättillgänglig och vettig information om HIV/AIDS är Avert. De har även en särskild sida för World AIDS Day där de bland annat skriver följande:

"According to UNAIDS estimates, there are now 33.2 million people living with HIV, including 2.5 million children. During 2007 some 2.5 million people became newly infected with the virus. Around half of all people who become infected with HIV do so before they are 25 and are killed by AIDS before they are 35.

Around 95% of people with HIV/AIDS live in developing nations. But HIV today is a threat to men, women and children on all continents around the world.

Started on 1st December 1988, World AIDS Day is about raising money, increasing awareness, fighting prejudice and improving education. World AIDS Day is important in reminding people that HIV has not gone away, and that there are many things still to be done."

Hittade en gammal amerikansk poster från andra världskriget som varnar för könssjukdomar. De var sannerligen lite annorlunda på den tiden, fast samtidigt inte. Budskapet är ju fortfarande att "vem som helst kan vara drabbad".

Här en mer modern poster:

Nåväl, glad WAD 2008, vad ni nu än hittar på!

fuck you and all we been through

2008-11-29T23:57:00.003+01:00

jag undrar om det är jättedåligt att självmedicinera sig själv?
särskilt med tabletter som man är allergisk mot?

det här är tredje gången på 5-6 veckor som jag har urinvägsinfektion. sist jag var hos läkaren (en ny) så började vi bråka om just medicineringen. och nu har jag typ... gett upp. helt.

jag hittade gamla piller hemma som jag slutade ta just pga överkänslighet. men jag orkar inte bry mig, jag är trött på att springa hos doktorn för jag blir ändå inte bra.
det är nästan så att jag hoppas att något allvarligt ska hända så att det får ett slut någon gång.

alla har blodbrist

2008-11-24T22:21:00.005+01:00

jag var på hälsosamtal för några dagar sedan. jag trodde väl kanske att det skulle ge mig mer men jag har å andra sidan en förmåga att förminska mina problem rätt mycket.

jag är i en period nu när jag försöker att erkänna saker. dels för mig själv och dels för andra. jag har nu erkänt för mig själv att jag har ett slags... matproblem. närmare än så tänker jag inte beskriva det. jag trodde väl kanske att personen jag pratade med skulle reagera starkare på det än vad den gjorde men å andra sidan kanske den uteblivna reaktionen är något positivt också - att det inte är farligt.

de senaste månaderna har jag haft väldigt yrsel. jag har alltid varit trött men aldrig haft såhär mycket yrsel. och såklart, efter 10 år som vegetarian borde jag ju ha koll på vad jag bör äta och så men ja, å andra sidan finns det här problemet.

jag har alltså ganska kraftig järnbrist. inget livsfarligt osv osv men ändå, det ställer ju till problem. för att å andra sidan så mår jag inte bra (så oändligt trött) men å andra sidan måste jag verkligen försöka skärpa mina matvanor nu och börja tänka och liksom engagera mig. det är svårt.

vitaminpiller och så är ju bra men jag tycker att det är jobbigt också eftersom jag verkligen avskyr att ta tabletter (har väldigt svårt att svälja dem).

så läsare, jag undrar, har ni några supertips på hur jag ska få i mig så mycket järn som möjligt? era mest järnrika maträtter osv? så att jag blir bra SNART! (tålamod är inget för mig)
eller för all del, hur man övervinner, eh, "matproblem"?

och förresten, hur ligger det till med träning och sånt när man har olika brister i kroppen? hänger det bara på att man äter ordentligt och kompletterar träningen med det? eller ska man skippa träningen?

fan också

2008-10-23T10:48:00.004+02:00

bara för det började läsa om uretrit och skrämde upp mig själv. uhu uhu.

(jag läste att om man har urinvägsinfektioner mer än 3 ggr/år så ska man börja förebygga dem. jag har haft urinvägsinfektion ungefär 5-6 ggr på typ 8 mån. skoj skoj)

(kanske ska döpa om den här bloggen till alla har urinvägsinfektion istället. det är ju vad som dominerat de senaste 6 månaderna i alla fall. heh.)

provsvar och lite annat

2008-10-23T10:33:00.004+02:00

jag blev lite orolig när jag fick brev hem på posten från min läkare. det har jag nog aldrig fått förut, förutom kanske som barn när det var dags att gå på läkarbesök igen. fast det här brevet bekräftade egentligen bara det jag redan visste: jag har inte hepatit c!

fast å andra sidan hade jag nog inte blivit jätteförvånad om jag hade haft det heller. chanserna att ha det på grund utav blodtransfusionerna är mellan 0-5% men med min (o)tur så skulle jag ju kunnat ligga inom den procentandelen. det har jag ju typ gjort med andra saker i hela mitt liv.

jaja, hurra hurra osv. urinvägsinfektionen är borta också. selexid är nog den bästa medicinen jag fått mot det hittills. dock så ger jag det 1,5-2 månader innan det är tillbaka.

men gå och testa er alla ni som behöver!

gnäll

2008-10-15T20:17:00.003+02:00

nej. det är inte så bra just nu.
jag är otroligt ledsen och nere, stressad, har feber, migrän och kissar blod.

slippa livet. vore skönt.

SE HIT, viktig info!

2008-10-07T18:41:00.007+02:00

urinvägsinfektionsfri i alla fall nästan tre månader! nu är den tillbaka, tror jag. jag hoppas att det är det, det verkar jobbigt med något annat som ligger och lurar i de nedre regionerna.

men det var inte det jag skulle skriva. utan det här:

Fick du blod 1965–1991? Då bör du testa dig för hepatit C

på vårdguidens hemsida har det ett längre tag funnits en uppmaning att man ska gå och testa sig. tydligen så började man inte testa blodet förren 1992 så därför har det "slunkit" med hepatit. jag har innan skrivit om de olika hepatitsorterna men här kommer en uppdatering om just hepatit c.

det är ett virus som skapar leverinflammationer och om man går länge med denna infektion kan man få skrumplever. det finns även en risk för att få cancer i levern.
man bedömer att hepatit c främst smittas genom blod och att risken för smitta vid sexuella kontakter är mycket liten. läs mer om hepatit samt om hur man ska testa sig här.

så om ni har fått blod under denna tidsperiod. gå och testa er! jag fick rätt mycket blod i och med min leukemi som jag hade som barn men trots att jag vetat om den här informationen länge har jag inte testat mig. men nu jag försöka se till att det blir av (och hoppas på att jag är frisk)!

landstingsfråga

2008-06-30T11:55:00.003+02:00

Hej alla ni allvetande SARS-läsare.
Jag tänkte för en gångs skull gå till doktorn och kolla upp en grej med min kropp. Icke-akut alltså. Det jag klurar på är om man då måste gå till doktorn i det landsting där man är skriven eller om man kan gå var som helst? Å om man får det, blir det dyrare att gå till doktorn i annat landsting än där man är skriven? Vet ni? För att vara så sjukdomsintresserad som jag är så vetjag nämligen skrämmande lite om hur sjukvården faktiskt funkar.
Tacksam för svar
/Eventuellt sjuk stenbock

dilemma

2008-06-27T11:48:00.002+02:00

medicineringen bör avbrytas på grund utav överkänslighet. min husläkare är på semester och kan således inte skriva ut ny medicin åt mig. funderar på att stå ut med biverkningarna men vet inte vilket som är värst: att det gör ont av infektionen eller att jag får utslag och klåda. trött på det här, vill bli frisk en gång för alla.

tredje gången gillt

2008-06-23T22:12:00.002+02:00

mitt liv präglas av siffran tre just nu. det här blir till exempel mitt tredje inlägg på raken som handlar om urinvägsinfektion (tror jag). samt som det är tredje gången på kort tid som jag har det.

jag kan berätta för alla som undrar att tranbärsjuice och citronvatten är en MYT! det finns inga som helst vetenskapliga bevis på att det fungerar. eller visst, vissa kanske blir hjälpta för att de dricker absurda mängder och på så sätt lurar ur bakterierna ur blåsan. mig hjälper det då inte, och jag har druckit tills jag vill kräkas.

jag var väl bra i kanske en vecka och sedan kom besvären igen. nu har jag gått i två-tre veckor utan att göra något emot det. jag har rannsakat internet på information men jag får inte fram något jag inte redan vet. jag gör ju inga fel! jag torkar mig rätt, kissar rätt, dricker mycket, har inte sex. jag tror inte det kan vara en könssjukdom och jag tror heller inte att jag har ett defekt urinrör.

men ändå, trots alla mina ihärdiga försök så känner jag av den konstanta svedan, trängningarna och ryggvärken. det värsta är att ju mer jag tänker på det, desto mer orolig blir jag och desto mer känner jag av den.

egentligen borde jag skrivit det här inlägget igår när jag var jättelåg och jättetrött men jag vill ändå citera något så jävla äckligt som jag läste på alternativ.nu i jakt på botemedel:
Rädsla ligger till grund för att utveckla uvi, om man löser upp rädslan (kan ligga bortom dagsmedvetande) och sätter in rätt naturmedicin så drar eländet bort.
Kvinnor som är känsligare (generellt sett) än män känslomässigt och i sitt nervsystem blir därmed lättast drabbade av denna åkomma.

behöver jag säga att det är en man som skrivit inlägget?
behöver jag säga att det är så jävla frustrerande att det verkar vara så enkelt att avfärda urinvägsinfektioner och skriva ut medicin på måfå?

urinvägsinfektion med nomadtendenser

2008-05-28T10:49:00.003+02:00

för övrigt vill jag hänvisa till angelicas skitbra text om urinvägsinfektion. detta är ett bra exempel på att man ska ta det på allvar.

från sjukdomsbitterfittan

2008-05-28T10:24:00.007+02:00

fatta att mer än hälften av alla sveriges kvinnor någon gång får urinvägsinfektion. 20-40% får återkommande infektioner. jag tillhör de 20-40%. jag läste någonstans att om män får urinvägsinfektion så är det mycket plågsamma än för kvinnor och det gör mig så jävla förbannad. jag kan tro att om en man kommer till läkaren med blåskatarrsymptom så tas det på tusen allvar, starka mediciner skrivs ut och en uppföljning föreslås. om man är kvinna och kommer med urinvägsinfektion, kom ihåg att det är mer än hälften som får uvi någon gång, så inte fan tas det på allvar. en axelrycking, ett paket antibiotika och sedan hej då.

jag googlade lite snabbt och hittade detta i läkartidningen: "Urinvägsinfektion hos kvinnor är vanligt men ofarligt." det är INTE ofarligt! visst, vissa självläker och så men om man har otur så kan det gå upp i njurarna och förstöra dem helt. man SKA ta det på allvar, man ska INTE försöka låta det gå bort av sig självt. skulle man säga så till en man? att, nä men det där är ofarligt, vänta ut det?

och ok, jag har själv tänkt så. jag tänkte så den här gången vilket resulterade att jag väntade i en och en halv vecka innan jag släpade mig till doktorn. jag drack mängder av tranbärsjuice och citronvatten och tänkte att äh, det går nog över. sen en dag fick jag så ont i magen att jag inte kunde stå på benen längre och tänkte tanken att jag skulle ta mig till akuten, men så fortsatte jag att tänka att "nej men inte kan man gå till akuten för en urinvägsinfektion". och troligtvis så "kan" man inte det. troligtvis kommer man få sitta på akuten i något dygn innan man får träffa en läkare. troligtvis kommer man inte bli särskilt trevligt bemött, kanske kommer man få höra att man skulle gått till vårdcentralen istället. och nu pratar jag för mig själv, men jag, på grund utav mitt kön, är såklart rädd för att ta plats i det offentliga rummet. om nu man kan kalla en akut för det. jag är rädd att min "kvinnosjukdom" ska ta upp plats och vara jobbig, att andra ska tycka att jag är jobbig. jag tror att det skulle vara självklarare för en kille med blåskatarr att gå till akuten och känna att det är självklart. för mig är det absolut inte självklart, trots att det borde vara det. om uvin är ofarlig, skitsamma egentligen, om jag är rädd och har ont så borde platsen på akuten också vara min.

i alla fall. fortsättningsvis står det i samma webbtidning: "Om det samtidigt saknas genitala symtom, flanksmärta och feber behövs inte någon urinundersökning. Diagnosen kan då ställas enbart på symtomen, så kallad empirisk diagnos."
gissa varför kvinnor får återkommande infektioner? för att det blir felmedicinerat för att testerna inte är pålitliga. för att det inte tas på allvar. vafan, hur svårt är det att ge en person en mugg som den får kissa i? allt labbet antagligen gör är att stoppa ner en sticka i det för att se förhöjda nitrit-värden eller andra förhöjda värden som kan betyda något annat (typ cancer). jag kan inte tänka mig att det är särskilt dyrt eller jobbigt. provsvaren tar typ en sekund att få fram.

jag vet inte, jag känner mig så jävla sur och bitter. jag var hos läkaren häromdagen för att jag har uvi igen. eller "du kan ha uvi, vi vet inte riktigt". nähä, nej, men vad bra då. fick några starka piller som jag måste ta 4 ggr om dagen i 5 dagar som jag mår skit av. TROTS att de inte vet om det är en infektion eller inte. när doktorn klämde på min mage så klämde han på ställen där jag inte visst eom att jag hade ont. han tittade oroligt på mig och frågade om jag hade sökt hjälp för mina magproblem innan. ja, sa jag, men de hittade ju inget. men faktum är att jag har ONT, inte bara i blåsan utan överallt. och det får mig som är paranoid att troatt det är något mer fel på mig än "bara" uvi. men det spelar ju ingen roll, jag är kvinna och således underprioriterad. uvi är ofarligt, gå hem och drick din transbärsjuice och klaga inte. jag slår vad om att man inte ens kan sjukskriva sig pga uvi, trots att ryggen värker, man kan få feber, magkramper, omöjlighet att kissa, svidande underliv etc etc.

om nu 20-40% får återkommande urinvägsinfektioner, tyder inte det på något då? tyder inte det på att något inte står rätt till i kroppen? tyder inte det på att medicinerna är skit eller att för många felmedicineras eller får fel diagnos? är det verkligen normalt att drygt 1,1 miljoner i sverige kvinnor får leva med det här? är det rätt?
det är tydligen rätt, eftersom det är en kvinnosjukdom. ingen bryr sig. ingen tar det på allvar trots att 2,25 miljoner kvinnor mår piss.

bara för att jag är tjej, betyder det att min kropp alltid ska vara fylld av smärta?

World Malaria Day

2008-04-30T01:45:00.001+02:00

okej, det var fem dagar sen men grattis på världsmalariadagen i efterskott!

detta står som info vid videon på youtube: "Did you know that it would only take ONE DAY'S worth of Pentagon funding to provide protection against malaria for every man, woman, and child in Africa for five years? Don't take my word for it - economist Dr. Jeffrey Sachs (author of "The End of Poverty") did the math."

jag, en pillerjunkie?

2008-04-23T14:06:00.006+02:00

jag gör en snabb inventarie av alla mina piller och dylikt hemma och konstaterar att dessa finns:

eeze - jag har på senare tid börjat fundera på om det är migrän jag drabbas av då och då (mer om det en annan gång) och tänkte prova dessa. tog min första igår när jag hade kraftig huvudvärk. vet inte riktigt hur de fungerade, jag somnade innan.

treo - med citrussmak såklart. ett av de läkemedel jag använder mest.

voltaren - stark och bra. trodde kanske att den skulle vara lite mer effektiv mot det där som jag tror är migrän men nja... ett av de läkemedel jag använder mest.

betasleep - receptfria sömntabletter från sydafrika. ett av de läkemedel jag använder mest.

stilnoct - receptbelagda sömntabletter, fast jag har typ bara en kvar

relana - något naturläkemedel mot oro och ångest. kan inte säga att det är en hit.

fludent - mot karies. ett av de läkemedel jag använder mest.

minifom - mot gaser. har inte provat, tror inte jag kommer göra det.

sen ligger det lite gamla malariatabletter (paludrine tex), magtabletter och antidepressiva och trängs med diverse geler (eh, gel i plural?) mot muskel- och ledvärk, alcogel och revaxör. en fin blandning.

hur ser ert förråd ut? vad används flitigast? samlar ni också på er precis som jag?

obs obs att vi på alla har sars inte är sponsrade av något läkemedelsföretag, så detta är inte direkt någon reklam :P

eksem - the story of my life. eh.

2008-04-22T03:42:00.016+02:00

Det känns som att jag börjar få slut på egenupplevda sjukdomar eller defekter att skriva om men nu ska jag banne mig ta tjuren vid hornen och skriva om nått jag haft så länge jag kan minnas. Eksem på händerna är nog nämligen den sjukdom, eller vad man nu ska kalla det, som vid sidan av skolios har påverkat mig mest genom livet. Ja, jag inser att det låter lite töntigt för det är ju inte direkt någon nära-döden-upplevelse vi pratar om, men så är det. Jag skulle nämligen vilja påstå att eksem, eller hudsjukdomar överlag, är tämligen stigmatiserande eftersom det syns så väl utåt, ser äckligt ut och får en att framstå som en ohygienisk människa eller nått. Det är skämmigt helt enkelt! Detta trots att 20% av alla barn och var 12:e vuxen har någon form av eksem.

Jag minns på dagis när man skulle gå två och två i led någonstans så var det alltid ett visst ståhej om att jag skulle gå på högersidan om mig så min kamrat slapp hålla i min eksemhand. Första dagen i första klass bondade jag med hon som kom att bli min mest långvariga kompis under skoltiden genom att vi båda hade eksemhänder. Å anledningen till att jag skriver om det just nu är att jag faktiskt sedan några månader är helt eksemfri, vilket är värsta grejen då jag inte varit det på många många år!

(Förlåt att jag låter lite väl överdramatisk och lätt martyraktig i min eksemskildring, jag fnissar lite åt det själv... bara så ni vet, hehe.)

Hur som helst lite fakta är att det finns fem olika typer av eksem:
Kontakteksem - som kan vara både allergiskt och icke-allergiskt
Atopiskt eksem (böjveckseksem)
Seborroiskt eksem (mjälleksem)
Nummulärt eksem (myntformat välavgränsat eksem)
Hypostatiskt eksem (underbenseksem)

Jag skulle vilja klassa mitt eget eksem som atopiskt eksem fast kanske också kontakteksem, jag vet inte riktigt. Faktum är att bakgrunden till varför eksem uppstår är oklar men kyla utomhus och låg luftfuktighet inne försämrar samt alltför mycket duschande vilket torkar ut huden. Så fort jag vet att jag inte har tillgång till hudkräm så brukar jag undvika att tvätta händerna trots att det är ohygieniskt (eller, eh, eller det finns ju gränser såklart.. hehe) för jag vet att det är fan inte värt det då eksemet blir så mycket sämre direkt. Om man är utsatt för stress kan eksemet också bli värre.

Mikroorganismer (svampar och bakterier) kan spela en viktig roll både vid uppkomsten och försämringen av många eksem. Om man har en svampinfektion i huden kan detta ge upphov till ett allergiskt eksem vilket ofta drabbar händerna. En svamp som normalt finns på huden och kallas Pityrosporum ovale, kan ibland uppträda som ett allergen (allergiframkallande ämne) vid atopiskt eksem/böjveckseksem.

Eksemet yttrar sig oftast som rodnande, ibland vätskande, områden på huden. Det vanligaste är att huden kliar och är mycket torr. Jag brukar kunna se små blåsor under huden som kliar och sedan spricker och så blir det så småningom torrt och inte så trevligt.

Man behandlar eksemet genom en aldrig sinande mängd salvor och krämer för att hålla huden mjuk. Dessutom kan man få ett par heta bomullsvantar, eller hela outfits om man inte bara har handeksem, av vårdcentralen som man ska ha på sig för att inte klia när man sover. Salvor med varierande grad av hydrocortison är väl det vanligaste dock. För min del kan jag dock inte påstå att det har hjälpt så himla mycket. Det verkar snarare vara slumpen som avgör när det ska läka ut och när det ska komma tillbaka. Dock kan jag ju absolut se när det blir värre och bättre, men aldrig riktigt på egen hand få det att försvinna helt.

Ett tips som man ofta får är att "undvika det som man vet ger besvär". Bah! Hur lätt är det när precis allt allt allt verkar ge besvär? För mig kan jag dock konstatera att jobba inom vården med allt vad spritning av händerna det innebär är inte helt att rekommendera. Inte heller att hänga för mycket i solen. Eller lattja med smutsiga djur. Eller andra smutsiga saker. Å andra sidan så är det ju inte helt hett att tvätta händerna för mycket heller, så det där är ju ett litet dilemma.
Har ett minne från när jag var liten och min familj hade varit på semester vid västkusten och jag hade lekt med massa snäckor i solen på stranden. Dagen efter såg mina händer jättekonstiga ut och jag visade för mamma som blev lätt chockad då de mer eller mindre var täckta med var. Brrr. Så vi fick fara till vårdcentralen där jag fick bandage om ena handen har jag för mig.. Fast det låter ju lite konstigt när jag tänker på det.. Hm jaja.

Även om eksem inte är värsta farliga sjukdomen så kan jag ändå försäkra er om att det inte är kul med kliande, svidande sår som folk tittar på med lite lätt avsmak i blicken och som aldrig riktigt försvinner! I promise! Men å andra sidan kunde det ju kunna vara så mycket mycket mycket värre.

Om ni inte känner att ni fått nog av ekseminfo från denna mastodonttext (uppsats nästan) så kan jag rekommendera huden.nu (trots att den verkar väldigt uppenbart sponsrad från ett läkemedelsföretag) samt Allergi24 som jag inte kollat så mycket på än, men som verkar bra. Ingen av händerna på bilderna tillhör mig, men jag har ju sett ut på båda sätten.
Tjipp!

alla mår så kasst som jag

2008-04-20T21:44:00.006+02:00

Jag är sjuk och uttråkad så tänkte att jag kan lika gärna uppdatera SARS även om jag knappt har något att skriva. Jag lider nämligen av något så ospännande som mild feber och halsont. Utanför är det just nu 23 grader och mina kombos tassar omkring i korta shorts och linnen medan jag hasar runt i duntofflor och tjocka luvtröjor. Med tillhörande fett hår, fnasiga läppar och konstiga rosslande ljud ur min strupe. Ja ni vet hur det är.

var är alla mina tjänare i tider som dessa?

Men något som kan få mig lite lättare till sinnet i min sjukdomsgnällighet är att tänka på alla ni andra som också är sjuka. Till exempel ni som har googlat er till Alla har SARS genom att söka på saker som låter oförskämt konstigt eller jobbigt. Några av mina favoriter, eller hur man nu ska uttrycka det, den senaste veckan:
"vita fläckar på fötter könssjukdom"
"urin luktar tonfisk doktor"
"böld i munnen"
"mögelost förstoppning"
Jag menar alltså inte att göra narr av er stackare som sökt på detta, och hoppas att vår sida kunde hjälpa er på något vis, men det känns faktiskt alltid lite bättre att se att man inte är den enda som har konstiga kroppsliga defekter här i världen!

Andra saker som får mig att sätta min svåra sjukdom i perspektiv är att tänka på (och läsa om, såklart) sjukdomar som folk runt omkring mig har just nu; vattkoppor, tarmvred och lungcancer. Jag önskar er snabb bättring!

visdom är överskattat

2008-03-12T02:24:00.008+01:00

Tänk vad livet är spännande. Ja, ena dagen vaknar man upp och tycker det är lite jobbigt att man är trött för att nästa vakna upp och tycka att det är lite jobbigt att man har en stor, svullen och superöm böld i munnen som det kommer blod och var ur. Det hände mig idag nämligen. Efter att ha petat lite på bölden med tungan så sprack den och sjönk ihop och det kom massor av blod och var. Ja, så fräscht var det. Starten på en underbar dag alltså.

Jag misstänker ju starkt att det kommer sig av att jag börjat få en visdomstand. Det faktum att jag faktiskt får min första visdomstand vid 25-års ålder stör mig nästan (men bara nästan) mer än själva smärtan. Vafan liksom, jag trodde att jag hade klarat mig undan att få de små djävulsgaddarna! Tänkte att förutsättningarna var bra eftersom min far aldrig fått några.. Dessutom irriterar det mig att det ska hända saker med kroppen i denhär åldern. Puberteten är ju liksom tiden för kroppslig förändring annars. Nu är tiden för... förfall. Nåväl.

Min syster skrämde upp mig imorse och sa att jag genast skulle gå till doktorn för att få antibiotika för inflammationer i munnen sätter sig jättelätt i halsen eller i tungan (! ja det har hänt henne!) och det kändes ju inte så hett att tänka på. Å andra sidan känns det sällan så hett att tänka på att gå till doktorn, särskilt inte eftersom jag för närvarande inte bor i Sverige och inte riktigt vet vad saker som "var" och "böld" heter på engelska. Men efter att ha uppdaterat mitt ordförråd knatade jag iväg till studenthälsan här och fick prata med en sjuksyster som hette Donna och som sa åt mig att skölja med saltvatten i några dagar och om jag fick feber skulle jag genast komma tillbaka för att få antibiotika av doktorn. Sen fick jag lite smärtstillande Advil som låg i paket som var förvillande lika kondompaket. Givetvis hade min svullnad lagt sig lagom till att hon skulle titta mig i munnen, men det är väl en oskriven lag att man känner sig bättre i samma sekund som man går innanför dörrarna till sin doktor?

Nu har jag läst massa massa skräckhistorier om visdomständer och inflammationer och operationer och känner mig mer eller mindre skräckslagen. Vill inte! Ska nog vid närmare eftertanke genast gå och gurgla lite saltlösning igen... Det kan ju inte skada liksom. Har ni haft problem med era visdomständer? Hur gick det?

Liten faktaruta om visdomständer:

De fyra visdomständerna, som ligger längst bak i munnen, växer fram när du är mellan 18 och 26 år. Alla får inte sina visdomständer, cirka 25 procent saknar en eller flera av tänderna. Visdomständerna kan växa fel på grund av platsbrist, vilket kan ge problem. Sök upp din tandläkare om du får ont i tänderna. Visdomständerna ställer ibland till besvär på grund av sitt läge längst bak i munnen. De är svåra att komma åt med tandborsten, får hål som är svåra att laga och tandköttet infekteras lätt. Tänderna växer ibland långsamt och fel på grund av platsbrist och kan skada andra tänder. Visdomständer som ger eller kommer att ge problem tas bort. Däremot behöver du inte göra någonting om du har tillräckligt med plats så att tänderna kan växa ordentligt. Faktum är att visdomständerna inte längre behövs, eftersom maten nuförtiden är mycket mer lättuggad än den var förr.

alla har sars behöver hjälp!

2008-03-03T19:02:00.001+01:00

fjärde dagen av feber och hosta och det enda jag kan konstatera är att hostmedicinen mollipect är fan det sämsta som någonsin funnits på denna jord. har ni tips på någon bra stark hostmedicin som är receptfri? slemlösande, antar jag.

Is death a lauging matter? Of corpse not.

2008-03-01T01:39:00.015+01:00

Såhär i bokrea-tider tänkte jag att det kan vara på sin plats att rekommendera lite allaharsars-relaterade böcker. Jag fastnade för fyra stycken om farliga sjukdomar/hypokondri som verkar rätt lattjo. Tyvärr lär de ju inte finnas på bokrean, men smakar det så kostar det! Ehe.

The Hypochondriac's Guide to Life. And Death av Gene Weingarten och David Berry.

Kapitel 2 har titeln "Relax, Hypochondria Never Killed Anyone. Oh, Wait. Yes It Did." Hehe. Ett annat handlar om "How your doctor can kill you" och "Hiccups Can Mean Cancer" och även "Tumor. Rhymes with Humor". Verkar helt klart lovande!

The Hypochondriac's Pocket Guide to Horrible Diseases You Probably Already Have av Dennis DiClaudio

Med citat på baksidan som "Are you botherd by a persisent fewer and swelling? Beware... maggots are likely crawling under you skin. (see myiasis page 150)" är det klart man blir sugen!

I Told You I Was Ill : Adventures in Hypochondria av John O'Connell

Jag vet inte så mycket om denna bok mer än att den har en käck framsida och att de konstaterar att "From Darwin to Tolstoy, many of history's greatest writers and thinkers have been incorrigible hypochondriacs. They understood what too many of us have forgotten—you can only get better by imagining the worst." och det räcker gott för mig!

Hypochondriac's Handbook: An Illness For Every Occasion, A Disease For Every Symptom av John. M. Naish Eller om den heter Hypochondria Can Kill, den verkar finnas med båda titlarna.

Text på baksidan "Being short can cause early death. But being tall can kill, too. Blowing your nose could fracture your skull or simply make you deaf. And forget about romantic dinners - you might get lead poisoning from those crystal wineglasses."

De genomgående ömdömena för dehär böckerna är att de är jättebra och roliga men att om man inte var hypokondriker innan och oroade sig för saker så lär man sannerligen vara det efter att ha läst dem! Men det ska väl inte kunna hindra en riktig sjukdomsintresserad?

surprise surprise

2008-02-29T23:32:00.003+01:00

jag är sjuk IGEN. hög feber. såklart kom den vid sämsta tidpunkten (tentor skriver ju inte sig själva som ni vet). konstigt nog känner jag mig rätt snygg ikväll (trots att jag luktar illa) och känner mig relativt pigg (örutom att jag fryser som fan och har ont i varenda ben i kroppen och att jag ynkar och vill bli omhändertagen) - det måste vara feberyra.

en fråga: vad ligger er normaltemperatur på? min ligger runt 36,5 vilket jag tycker är lågt. när jag var barn hade jag i alla fall runt 37,0.

sjukdomssamtal mellan mor och dotter

2008-02-17T17:17:00.004+01:00

förlåt, jag måste verkligen få gnälla för jag tycker så otroligt synd om mig själv: jag ser ut som att jag har lepra. jag kanske har det?
eller eventuellt en konstig form av vattkoppor (har f.ö inte haft det, kan detta vara det?).

ringde till mamma för att få råd:
a: hej, minns du om jag haft nässelfeber någon gång som barn?
m: nej det tror jag inte att du har haft
a: jamen en gång hade jag ju utslag och du gick till doktorn med mig, minns du inte det?
m: nej, det tror jag inte att jag har gjort
a: men jag minns ju det
m: ja men det måste varit vääldigt länge sedan
a: mm... men ok, vattkoppor då, kan det vara det?
m: men det är du ju vaccinerad mot
a: eh... vattkoppor, inte mässlingen. jag tror inte man får vaccin mot vattkoppor
m: du fick det, du hade inga antikroppar mot det
a: mhm, tror inte riktigt det stämmer... men ok tror du att det kan vara från antibiotikan då som jag nyss ätit?
m: varför har du ätit det?
a: jag har haft urinvägsinfektion
m: varför då?
a: eh, jag vet inte, jag har det ibland
m: nej det minns jag aldrig att du har haft
a: alltså jag har haft det tusen gånger, både som barn och som tonåring
m: jaha, ja vissa får ju det om och om igen men inte alla!
a: nej men... tror du att det kan vara allergi mot det?
m: nej du har ju inte fått det förut...
a: nähä... ska jag smörja in mig helt i hydrokortison eller?
m: men nej! förresten finns det inte receptfritt
a: jo nu för tiden finns det det.
m: anna, jag vet inte, vänta tills imorgon och ring sjukvårdsupplysningen om det är likadant. men gå inte ut, det kan ju vara smittsamt!
a: mhm (här berättar jag inte att jag varit ute bland miljoner människor och särskilt barn)

min mamma är ju definivt inte en sjukdomsjunkie i alla fall.

fy fan jag ska aldrig mer gå ut, jag ska stanna hemma och klia ihjäl mig och bli den galna nässeltanten.

sjukdomsjunkien

2008-02-17T10:37:00.010+01:00

nämen, hej igen.
i fredags tog jag min sista tablett mot uvi och idag känner jag mig kanske inte 100% men i alla fall runt 80% frisk i blåsområdet. men däremot så vaknade jag upp idag med röda kliande utslag över hela kroppen. blev lite förvånad och gick igenom gårdagens kost: paprika, veghamburgare, ketchup, senap, lite kladdkaka. alltså inget av det ovanliga. heller har jag inte nyligen bytt tvätt- eller sköljmedel så jag tror inte det är en allergisk reaktion mot det heller.

men så tittade jag i det lilla informationshäftet jag fick tillsammans med trimetoprim, dvs min antibiotika. en av de mindre vanliga biverkningarna är nässelutslag!
det måste det ju vara!

googlade och hittade den här informationen: Nässelutslag kan ha många olika orsaker. De kan till exempel bero på en infektion, överkänslighet mot vissa läkemedel, viss mat, insektsbett eller kontakt med giftiga ämnen i vissa växter, men i de flesta fall går det inte att hitta någon tydlig orsak till besvären.

Orsaker till nässelutslag hos vuxna:
Läkemedel: Penicillin, sulfa, acetylsalicylsyra, kodein, B-vitaminer, röntgenkontrastmedel.Födoämnen: Jordgubbar, skaldjur, tonfisk, mögelost, nötter, soja, kiwi, kombination skaldjur och vin.Insektsstick: Bi, geting.

Ses också vid elakartade sjukdomar och vid inflammatoriska bindvävssjukdomar (kollagenoser).
Ibland kommer nässelutslagen vid t.ex. stress och infektioner.

det som dock inte stämmer på mig är att utslagen är "upphöjda". de är snarare en del av huden och det är egentligen bara området kring nacken som kliar (förjävligt mycket). det passar dock in att jag precis haft en infektion och att jag genomgår en massa psykiskt tung stress just nu. det som är konstigt är att jag har aldrig aldrig fått en allergisk reaktion mot antibiotika förut och jag har ätit olika sorter ungefär en miljon gånger innan. vad händer med min kropp?

så, ganska snopet att efter en sjukdom få en annan (om det nu är nässelutslag). jag ser ut som att jag blivit invaderad av den sovjetiska röda arméen men tur så finns det ju kläder att täcka med eftersom jag tyvärr måste ut bland mänskligheten idag.

det blir spännande att se om jag får fler bieffekter i efterhand. bindhinneinflammation i ögat och hjärnhinneinflammation verkar ju spännande.

fy fan jag hatar allt. verkligen.

uvi

2008-02-08T11:51:00.001+01:00

hej! det var länge sedan. det är väldigt dålig aktivitet på den här bloggen så därför har jag ett glädjande besked: jag är sjuk!

eller, ja, om urinvägsinfektion räknas som att vara sjuk. eller, ja, nästan urinvägsinfektion.

det var väl en sisådär 6-7 år sedan jag hade urinvägsinfektion senast. det hela började med otroliga kramper i den nedre magtrakten, nära underlivet. jag tänkte att jaja, det är nog ingen fara men mamma tvingade mig att gå till skolsköterskan. skolsköterskan var förfärad och tvingade mig samma dag som jag gick dig att åka 3 mil till en läkare som hon kände. efter det var det massa turer fram och tillbaka för urinvägsinfektinen försvann inte. när det hade gått runt ett halvår eller ett år av magvärk sa min mamma att det säkert var en tumör (hon är så diskret...) och tvingade mig att gå till en gynekolog. gynekologen var en hemsk kvinna som tyckte att jag sjåpade mig. "unga flickor som du får inte urinvägsinfektioner", sa hon. jag förstod ingenting, det är väl snarare jättevanligt? i varjefall var det ingen tumör utan bara en KRAFTIG förstoppning. jag blev hemskickad med laxoberal och med tankar på att jag aldrig mer skulle uppsöka en gynekolog igen (har jag heller inte gjort sen dess, heh).
magvärken släppte i och med att förstoppningen försvann men kom tillbaka efter några år. dock inte lika tydlig som förr. jag har alltid tänkt på att försöka sköta magen efter det (har dock inget avföringsschema som man kan se på ålderdomshem!). hursomhelst kom magontet tillbaka KRAFTIGT den senaste veckan och trots idogt bruk av laxoberal har den inte gett med sig. köpte ett urinvägsinfektionsprov på apoteket som visade att inte allt stod rätt till trots allt, funderade på att dricka mängder med tranbärsjuice eller rosta några umeboshiplommon som jag sedan maler ner till te men gick till doktorn ändå.

det första doktorn sa till mig "jaha så du väntar barn" och jag stirrade chockartat på henne och sa "eh nej! det hoppas jag inte". "nähä, jag bara undrade", sa hon. vadå, vad betyder det? att hon tycker att jag är tjock eller att "problem med att kasta vatten" (VEM använder fortfarande det uttrycket?! KISSA heter det!) tyder på en graviditet (tydligen har gravida lätt för att få uvi)? skulle jag inte SAGT att jag var gravid när jag sökte hjälp? eller kommit dit för att få reda på om jag var gravid?
nitriten (det speciella testet för uvi) visade inga bakterier men däremot en högre halt av vita blodkroppar i urinen. "vi antar att det är en liten infektion", sa hon. "men det betyder alltså att det kan vara något annat?", frågade jag och fick till svar "ja en flytning, men det spelar ingen roll för antibiotikan fungerar mot det också". vadå, VAD betyder det? vadå EN flytning? jag fattar ingenting. hur kan vita blodkroppar men inga bakterier visa på infektion? och vadå ANTA? och varför får jag de där konstiga magkramperna när normala symtom är tex sveda vid kissning? äh jag fattar ingenting, men det blev ju i alla fall ett ointressant inlägg av det!

gästbloggen är tillbaka!

2007-11-04T22:51:00.000+01:00

här nedan kommer ett gästbloggsinlägg från oscar som handlar om könssjukdomarna klamydia och gonorré. mycket nöje!

STD i folkhemmet

2007-11-04T22:48:00.000+01:00

Det var för snart tre år sedan, jag hade precis flyttat till Linköping och hade bestämt mig för att gå och testa mig för könssjukdomar. Jag hade tidigare under året haft oskyddat sex och hade egentligen inte tänkt mer på det men skulle börja jobba som informatör för RFSL och tyckte ändå att det kunde vara en bra ide. Väl på på STD-mottagningen (sexual transmitted diceases, sexuellt överförbara sjukdomar) gick allt ganska bra, jag hade tidigare testat mig på SÖS i Stockholm och visste ungefär vad som skulle hända. Att jag några gånger under samtalen fick rätta personalens "hon" till "han" hade jag nästan väntat mig och även den förlägenheten det tydligen förde med sig att jag inte var hetrosexuell. Jag fick prata lite med en sjuksköterska och diskutera riskbeteenden och ta några extra kondomer. Under hela besöket satt en ytterst förlägen läkarstudent med och när det var dags för mig att dra ner byxorna verkade han/hon helst vilja sjunka genom golvet. Men testerna var snart genomförda, jag skulle komma tillbaka en tid senare men jag kände mig inte direkt oroad. Det dröjde någon vecka, jag åkte till Stockholm när telefonen ringde:

- Ja det här är xxx från Universitetssjukhuset i Linköping, det gällde dina tester.

- Jaha ja svarade jag så glatt jag kunde

- De visar postiva på klamydia och gonorre.

Klamydia är den vanligaste könsjukdomen idag, Den smittar vid vaginalt , oralt och analt sex utan kondom . Sjukdomen orsakas av bakterier som finns i urinrör och slida, ibland även i ändtarm och i sällsynta fall svalg. Utan behandling kan infektionen leda till sterilitet hos framför allt kvinnor, eftersom den kan leda till äggledarinflammation. Ibland leder klamydia även till ökade flytningar, sved och klåda i underlivet.Hos män kan klamydia orsaka b itestikelinflammation , som innebär risk för sterilitet.

Gonorré är såklart även den en sexuellt överförbar sjukdom, Vanliga symptom är flytningar från urinröret hos mannen och i slidan hos kvinnan men även ändtarmen och svalget kan drabbas. Vid svårare fall kan även äggledare och stora leder infekteras

Vanligaste symptomen för såväl klamydia som gonorré är absolut inga alls, de flesta som blivit smittade får helt enkelt inga flytningar, det svider inte när de kissar eller några som helst utslag och precis så hade det varit för mig. Testet hade varit en ren rutin, jag hade gjort ett misstag och ville vara säker. Istället stod jag där med två sexuellt överförbara sjukdomar. Så jag åkte tillbaka till Linköping, tillbaka till läkaren och sjuksköterskan som tittade strängt på mig och bad mig om namn på de personerna jag hade haft sex med, enligt smittskyddslagen måste vissa sjukdomar däribland klamydia anmälas till smittskyddsinstitutet. Jag klämde ur mig något namn men lovade på heder och samvete att informera de som behövdes informeras. Jag fick medicin och gick tillbaka två gånger och visade inga spår av sjukdomarna någon gång, jag var frisk och skämdes. Och det är nog det som jag minns bäst när jag ser tillbaka på händelsen, hur förknippat med skamkänslor det är med stds's i Sverige idag. Alla könsjukdomar ökar och inte bara bland de klassiska riskgrupperna, män som har sex med män, narkomaner (främst HIV och hepatit) och kvinnor födda i utomeuropeiska länder, utan bland alla och hos allt yngre människor. Sexdebuten sker ofta tidigare idag och utan att kunna prata om sex utan pekpinnar och skam kommer det trenden vi ser idag inte kunna förändras. Vi behöver en öppen dialog, gratis kondomer och sjukvårdspersonal som bemöter människor såväl utan en påklistrad hetromall som har förmågan att prata om sex helt enkelt.

Självklart borde jag som +20-åring som anser mig ha relativt kunskap om säkert-sex inte satt mig i den situationen, följderna kunde blivit värre och istället för ett minne kunde jag suttit och knaprat en jävla massa medicin idag. Nu är det som tur var inte så, jag använder kondom och har ännu lite mer kunskap.

Lite länktips och andra tips för den som är ytterligare intresserad eller kanske t.o.m oroad:

www.rfsu.se

www.rfsl.se

www.sentry.nu

Venhälsan, Södersjukhuset, hiss D, plan 5

Sjukhus och vårdcentralen runt om i Sverige gör std-tester, ibland finns som i Malmö och Göteborg centrum för sexuell hälsa.

husmorstips

2007-11-02T10:37:00.001+01:00

inte orkar man springa till doktorn/apoteket/poppa piller så fort man blir lite sjuk! här bjuder alla har sars på några enkla husmorstips vid lättare sjukdomar och åkommor:

huvudvärk
- dela en lime och massera pannan med den. dunkandet i huvudet ska försvinna.
- ett fotbad med senap är bra mot huvudvärk, 1 tsk senapspulver i en balja fylld med hett vatten är allt som behövs

tandvärk
lägg en hel nejlika mot tandköttet vid den värkande tanden så bedövas tandköttet och värken lindras.

feber
färsk gurksaft eller en hel rå gurka är febernedsättande

halsont
- lägg fyra till fem färska fikon i ca 5 dl vatten, låta koka upp, sila, låt svalna och drick sedan upp
- gurgling med avkock på bockhornsklöver lindrar halsont

sömnproblem
drick ett glas varm, utspädd äppelcidervinäger med honung en halvtimme före sängggående för att få en rofylld sömn

har ni några tips? och funkar dessa tror ni?

hjärntumör

2007-10-30T11:57:00.000+01:00

symtom på hjärntumör:
- huvudvärk. något som alla får då och då, men om det är en ny typ av huvudvärk eller en som inte går över på veckor bör man uppsöka läare. (check)
- illamående och kräkningar (check, ok inte så ofta men det händer)
- epileptiska anfall
- tal- och hörselproblem (hörselproblem check)
- försämrad rörelse- och känselförmåga
- balansproblem (check)
- synproblem

4 symtom av 7, jag lär ju ha någon slags tumör i alla fall.

Kvällspress-sjukdom

2007-10-01T00:49:00.000+02:00

Det kanske är sånt här som ska till för att SARS-Emma ska vakna till liv igen. Det eller hemtentaperiod.

Amöban äter upp din hjärna.

Mycket nöje!

att jobba med människor

2007-07-10T23:05:00.002+02:00

det är sommar och både jag och emma jobbar inom vården (som sig bör, man har ju inte sjukdomsblogg för inte liksom!). varje dag stöter jag på sjukdomar (heta sjukdomar på mitt äldreboende är hjärtfel, svamp och astma!), diverse kroppsvätskor och mediciner och annat spännande.

man får en liten annan syn på vad som är världsligt egentligen.

som idag när jag skulle byta om till mina arbetskläder. märkte att det var något som hade fastnat på mitt förklädes ficka. tänkte "jaha spillde jag mat nu igen" och försökte skrapa bort det med nageln. luktade på det oidentiferbara till slut. det var avföring. "jaha" tänkte jag och tog av mig förklädet, slängde det i tvättkorgen och tvättade/spritade händerna. vanliga människor skulle väl eventuellt mått dåligt över att veta att någon annans persons bajs satt på kläderna men nä, nästan inget avskräcker mig längre!

(erkänner också att detta inlägg var mest för att visa att bloggen inte är död. det har nog bara varit lite förmycket sjukdomar i våra liv på sistone att blogglusten avtagit. men snart så!)

hepatit a - ö

2007-06-06T09:38:00.002+02:00

kan någon ha undgått att ha sett den nya reklamen för twinrix (vaccin mot hepatit a och b) på tv? jag får kalla kårar varje gång jag ser den versionen med de två killkompisarna och tjejen som äter, åker motorcykel, festar och sedan får ihop det. det är något läskigt över den ena killen som säger att HAHA NU SKA JAG SMITTA ER MED HEPATIT MOHAHAHAHAHA! han tittar på tjejen brevid sig med ett sug i blicken som får mig att sätta händerna för ögonen och förneka. det är verkligen som att han har planerat hela hepatitgrejen. urk.

läste just att det bokstavsordningen för hepatit går upp till g! g! helt sjukt.

hepatit är alltså en leversjukdom, rättare sagt en leverinflammation.

hepatit a = finns i avföring och smittas genom mat och vatten.

heptatit b = smittas via blod, sädesvätska och saliv. man får huvudvärk och ledvärk. symptomen kan sedan utvecklas till gulsot och öm lever.

hepatit c = smittas enbart genom blodkontakt. den här varianten är även kronisk men märks oftast inte förren levern redan är förstörd. det finns inget vaccin mot detta men man kan behandla både b och c och göra en människa totalt frisk.

hepatit d = för att få d-varianten måste man först vara smittad av b-varianten eller så får man båda vid samma smittotillfälle.

hepatit e = som hepatit a men tydligen mycket farligare för gravida.

hepatit g = det nyaste man upptäcks! smittas genom blod.

det gjorde mig inte så jättemycket klarare i huvudet måste jag säga förutom att jag känner att min twinrixvaccination känns lite "onödig" (självklart är den inte det på riktigt) eftersom jag ändå riskerar att bli smittade av tre andra hepatit-typer. :)

pamela anderson har för övrigt hepatit c efter att hon delade tatueringsspruta med sin fd (?) make tommy lee.

frisk och glad ät choklad

2007-06-05T02:26:00.001+02:00

det är natt. jag är trött, lite halvledsen, lite konstig. sötsuget smyger på och såklart vill jag ha choklad. söt söt sockerbomb. livsfarligt tycker folk MEN som vi alla vet är ju choklad faktiskt bra. till exempel är det ju välkänt att man blir glad av den eftersom kakaon producerar fram samma ämne som kommer fram i hjärnan när man är kär till exempel.
men vad ni kanske inte visste är att choklad har fler användningsområden än att framkalla en diffus lyckokänsla, nämligen: risken för demens, hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer minskar. detta på grund utav ämnet flavonoid. nu håller man även på att ta fram choklad som innehåller med flavonoider så att vi blir friska och glada och lyckliga för evigt! bra va?

(är som sagt lite trött...)

Får jag lov att fresta med lite spontan självamputation?

2007-05-28T01:41:00.000+02:00

(eftersom anna varnade om diabetesbilden känner jag mig nödgad att varna om att man kan tycka bilderna här nedanför är äckliga.)

Det är natt och jag surfar spännande sjukdomar och tänkte delge er en liten lustig åkomma som heter Ainhum. Det innebär att en tå, oftast den femte, under en tio-årsperiod amputerar bort sig själv. Det sker genom att en ärrbildning, eller annan förändring i huden, i form av ett band drar ihop sig själv, tills tån lossnar. Det inträffar även bland fingrar men tår är vanligast och det förkommer främst på landsbygden i Afrika. Wikipedia menar att det är för att folk går barfota där, vilket jag tycker låter lite konstigt. Ainhum är för det mesta inte smärtsamt och det uppträder oftast symmetriskt på båda fötterna.

Man är osäker på bakgrunden till att folk drabbas av ainhum men det finns teorier om att det hela triggas igång genom att tån utsätts för ett trauma av något slag. Det finns i dagsläget inget botemedel för att förhindra sjukdomsförloppet.

Okej, all denna information är lite med reservation för att jag översätter medicinsk engelska lite för bokstavligt, felaktigt eller konstigt. Men här och här kan ni läsa mer och seriösare om ni är intresserade eller börjar ana varför era lilltår hänger och dinglar så konstigt.

Fler test: Blir du 100 år gammal?

2007-05-25T12:41:00.000+02:00

Lite dålig aktivitet på bloggen nu, vi vet. Men tills vi kommer tillbaka med full kraft så kan ni ju ägna er åt att göra det här testet som enligt uppgift "räknar ut hur gammal du statistiskt sett har chans att bli med de kunskaper läkarvetenskapen har idag.".

Jag har enligt testet 56 år kvar att leva och kommer alltså bli 80 år. Ett helt normalt resultat enligt mannen på bilden som skapat testet. Å honom litar man ju på.

Här har han gjort fler tester där man kan testa om man är stressad eller om man solar för mycket eller om man riskerar astma, diabetes och hjärtinfarkt och många andra spännande grejer.

which disease are you?

2007-05-17T09:04:00.000+02:00

You Are Eczema!

You are an emotional, but kind-hearted individual. While you can be stressed fairly often, you know exactly what to do in most situations. People close to you call on you for help, and consider you experienced. At your worst, you are flaky, irritating and cause a rash that commonly occurs on the face, knees, hands, or feet, but may also affect other areas.
Take this quiz!

alla har sars tipsar

2007-05-16T21:58:00.000+02:00

på söndag, 20/5, klockan 20.00 går en norsk dokumentär som heter hypokondrikerna på kanal 2:
Världens första och enda klinik för hypokondriker finns i Bergen. Vi träffar tre av dem som tror att de snart ska dö. Dr Wilhelmsen, som arbetar i denna värld av tänkta sjukdomar, sätter deras föreställningar på prov.

se den! det ska jag göra.

2007-05-14T17:24:00.001+02:00

diagnos: hypokondriker är skriven av vår gästbloggare annika. välkommen!

Diagnos: hypokondriker

2007-05-14T17:20:00.000+02:00

Nåt fel måste det ju vara på en.

För några veckor sedan läste jag om diabetes och insåg att jag uppvisade många symptom - törst, torra slemhinnor, hög fettförbränning, trötthet m.m. Eftersom jag samtidigt äter ganska idealiskt för en diabetiker - mycket fiberrika grönsaker, lite socker - och cyklar en massa, tänkte jag att en lindrig form av diabetes inte skulle märkas så mycket. Så jag gick till doktorn. Där tappades jag på 6 liter blod (nåja, 6 små rör, men det låter ju grymmare med 6 liter) och fick lämna urinprov. Jag insisterade på att doktorn även skulle kolla zinknivån, eftersom jag hade läst att zinkbrist kunde leda till låg insulinproduktion. Igår var jag då hos doktorn igen. Av alla prover var det bara ett som var aningen under det acceptabla - zink. Någon diabetes var det inte fråga om. Jag fick zinktabletter utskrivna och så nämnde doktorn ett syndrom jag eventuellt kunde ha, Sjögrens Syndrom. När hon beskrev det tyckte jag inte det lät som det jag hade, men hon sa att jag skulle läsa om det på internet och det gjorde jag. Jag läste och läste och blev mer och mer övertygad om att det var Sjögrens Syndrom jag hade. Torra slemhinnor var ju själva kärnan i det hela, trötthet en viktig del. Och så kom jag plötsligt på att jag har extremt torra ögon ibland när jag vaknar. Sådär att jag måste blinka hårt flera gånger för att alls få någon tårvätska i dem.

I morse ringde jag alltså till doktorn och beskrev mina symptom. Trots att det faktiskt var hon som hade föreslagit Sjögrens Syndrom, var det uppenbarligen en annan diagnos hon ville ge mig nu. "Alltså, jag tror inte att du har Sjögrens Syndrom. Du läste om diabetes och trodde att du hade det, nu har du läst om Sjögrens Syndrom och tror att du har det." Tydligare kan det väl inte bli. Jag är hypokondriker (trots att jag bara fick 20% på hypokondrikertestet). Och det dröjer nog innan jag vågar höra av mig till doktorn igen.

Här kan man läsa om Sjögrens Syndrom:http://www.sjogrensyndrom.se/s_vad.html
Och här är en härlig sida jag har hittat som inte vänder sig till vanliga dödliga, utan endast till läkare och hypokondriker:http://www.praktiskmedicin.com/

2007-05-14T16:22:00.000+02:00

Vi välkomnar vår trogna gästbloggare Hanna tillbaka! Hon skriver nedan om diverse parasiter som kalasat på henne under hennes resor.

På semester med objudna gäster

2007-05-14T16:13:00.001+02:00

Mat är essentiellt. Resa är passion. Men kombinationen av den essentiella passionen är risken för objudna gäster. Indiska parasiter, guatemalanska amöbor, nepalesisk dysenteri och eritreanska bakterier. Dessa mikroskopiska organismer har tidigare bosatt sig i en svensk homo sapiens. Mig.

Det är ytterst olyckligt i sin självklarhet att de tropiska sjukdomar som attackerar magtrakterna, just finns i tropikerna. Där bristande tillgänglighet, bekvämlighet, tillfällighet och sanitet existerar. Komponenter som bildar både orsak och förvärring. Med parasiter i magen förvärrades tillståndet av en två dagar lång bussresa i Indien utan toalettillgång på en trängd bänk. Amöban som flyttade in i mig i Guatemala störde inte bara mig utan även de som bodde runt toaletten där ett skynke vikarierade som dörr utan ljudisolering. Dysenterin som drabbade mig i Nepal återkom under trevliga tillfällen som bergsvandring i Himalaya och försvagade mig ytterligare i den tunna luften. Och bakterierna som följde med de alger som hade börjat gro i min vattenflaska i Eritrea, kompletterades med samtidiga ökenlöss och sängloppor.

Fördelar med att vara tropiskt sjuk på upptäckarresan finns dock. Medresenärer är troligen härdade av att själva ha burit mikroskopiska husdjur över gränserna utan att sitta i karantän. Därmed kan detaljerade avföringsdiskussioner resenärer emellan vara helt legitima. Tillsammans med guideböckernas hälsokapitel kan man även roa sig med att sätta egna diagnoser. Det erbjuder också en chans att uppleva platser som inte ingår i den sedvanliga guideturen. För man har inte upplevt ett land till fullo förrän man har besökt dess sjukhus. Och även om alla dessa magmonster förpestar tiden mellan måltid och badrum, så vägs det upp av alla icke-mikroskopiska organismer man möter under resan. Som förstås är supersympatiska då det hör talas om den exotiska åkomman. På hemmaplan får man slutligen möjlighet att begära lite tillbaka av all reseförsäkring, som går åt för att kunna resa passionerat och äta essentiellt i bland annat Indien, Guatemala, Nepal och Eritrea.

Hanna Jakobson

2007-05-09T22:03:00.000+02:00

alla har sars presenterar stolt gästbloggaren magnus som skriver om diabetes! (varnar också våra känsliga läsare för en bild som kan klassas som lite otäck bild längst ner i inlägget)

Diabetes

2007-05-09T22:01:00.000+02:00

Diabetes. Jag fick det som en bonus bara sådär. Det är oklart varför man får diabetes, men det finns en viss genetisk faktor. Dock har ingen i min släkt diabetes så vitt jag vet. Det är lite sugigt när man inte röker, snusar, knarkar eller dricker, utan i allmänhet lever ganska bra. Grattis, du har diabetes, vi vet inte varför.

Det började kanske på hösten, jag tror det var 2002. Jag var ofta törstig, drack mycket och sprang på toaletten. Mot slutet av januari började jag förstå att något var fel, jag började bli matt och må dåligt. Jag hade verkligen de typiska diabetessymptomen. Törstig, toalettbesök hela tiden, kramp i vaderna och så vidare. Vad tror ni sjukvårdsupplysningen sa när jag ringde dem? Sa de: "Ojoj, åk genast till sjukhuset, det där låter inte bra!"? Knappast. Vad tror ni min vårdcentral sa? Jag fick en tid typ tre veckor senare. Vid det laget skulle jag ha varit död.

Efter ytterligare någon dag tog jag och min dåvarande flickvän bussen till akuten. Blodsockernivån hög som fan, uttorkad och så vidare. Jag låg på intensiven i ett dygn tror jag. När man har hämtat sig får man vara på sjukhuset i runt 14 dagar. Stabilisera blodsockret och lära sig om diabetes. Kostvanor, insulinsprutor och blodsockermätning.

Jag har då diabetes typ 1. Det innebär att min kropp har slutat producera eget insulin, eller producerar för lite. Detta beror på en autoimmun reaktion mot de celler som producerar insulin. Grattis, ditt eget immunförsvar dödar celler som är livsnödvändiga...

Typ 2 innebär att insulinet inte tas upp lika bra kan man väl säga. Det finns andra typer också, men 1 och 2 är de vanligaste.

Vad är då riskerna med diabetes? På kort sikt kan man få för lågt blodsocker, s.k . insulinkänning eller känning. Man blir matt, kallsvettas och blir ofta hungrig. Detta kan leda till att man förlorar medvetandet, och i värsta fall kan man dö. I praktiken känner man oftast av när det håller på att hända, och kan äta lite godis eller läsk eller något annat med socker i. Detta är jag personligen inte så orolig för, jag märker alltid när mitt blodsocker börjar bli för lågt.

Värre är det med för hög blodsocker nivå. Det är inte farligt på kort sikt, men väl på lång. Njurar och blodcirkulationen kan ta stryk. Blindhet, sämre känsel i fötter och händer, impotens och så vidare. Inget roligt scenario tyvärr. Det gäller alltså att hålla sin blodsockernivå på "lagom".

Hur har diabetesen påverkat mitt liv? Inte så mycket. Jag äter nog lite bättre än vad jag skulle göra annars. Men det är nog det enda. Jag tog inte diagnosen så hårt. Sånt som händer liksom. Jag har heller inga problem med att trycka kanyler i mig själv, och injiciera tillväxthormon (som insulin faktiskt är) fyra gånger om dagen, eller sticka mig i fingret och mäta mitt blodsocker.

Jag måste erkänna att jag nog inte sköter min diabetes så bra som jag kunde, och att jag faktiskt måste sköta den i alla fall lite bättre. Av någon anledning har jag svårt att komma mig för att mäta mitt blodsocker. Det och att jag gillar sötsaker sätter lite käppar i hjulen för mig. Men å andra sidan kan man ju alltid leva bättre, gymma mer, äta nyttigare, vara snällare, ge pengar till behövande och så vidare. Att sköta min diabetes är något jag siktar på att bli bättre på, men man vill ju ha ett liv också...

2007-05-08T12:20:00.000+02:00

Äntligen lite aktivitet på SARS igen! Vi välkomnar Angelica som gästbloggare och hennes dramatiska berättelse om en urinvägsinfektion som blev en njurbäckeninflammation.

Urinvägsinfektion med nomadtendenser

2007-05-08T12:12:00.000+02:00

Trots en intensiv huskur bestående av tranbärsjuice och minskat sockerintag började jag så smått acceptera att större delen av livet kretsade kring toaletten även om kissa var det jag minst av allt ville göra. Läkaren konstaterade urinvägsinfektion och erbjöd en ask penicillin. Köpte några paket tranbärsjuice på vägen hem också. Bara för att vara på den säkra sidan.

Någon vecka senare började livet bli normalt igen, även om smaklökarna förskrämt kröp ner mot halsmandlarna när jag råkade passera hyllan med Jokk bärdrycker på Ica.

De flesta som någon gång har haft urinvägsinfektion vet att det är en sjukdom som sällan nöjer sig med bara ett besök. Som novis på området var jag lyckligt ovetande om detta faktum när jag återigen upptäckte att livet blev så mycket enklare om det bedrevs inom en radie på max fem meter från närmsta toalett. En ny ask penicillin och mer tranbärsjuice.

När jag fick ont i magen blev det juicen som fick skulden. Tydligen hade smaklökarna emigrerat till njurtrakten och bedrev vilda protester därifrån. Till slut började upproret ta sig former som fick Göteborgskravallerna att lika söndagsskolan och kissnödigheten blev sekundär. Men det var säkert inget att oroa sig för. Så länge jag satt rak som en eldgaffel med ryggen i 90 graders vinkel eller framåtböjd som ett s var det i alla fall ganska okej. Det måste finnas en naturlig förklaring. Kanske gaser? Det har man ju läst om folk som får dunderont i magen och så är det bara gasbildning som trycker på tarmar och inälvor. Det vore ju pinsamt att gå till doktorn bara för att upptäcka lite fis på villovägar.

På nästa vända till sjukhuset tog man temp och nytt kissprov och petade och klämde så tårarna sprutade. Det var inte bara smaklökarna som flyttade runt, urinvägsinfektionen hade börjat vandra uppåt och sökte just nu uppehållstillstånd i mina njurar. Jag hade googlat på både blåskatarr och urinvägsinfektion och visste att njurbäckeninflammation var en allvarligare form där bakterierna kan sprida sig ut i blodet. Med feberfrossa och dödsångest satt jag med en nummerlapp i handen och väntade på den förlösande antibiotikan. Länsade lägenheten på filtar, täcken och tjocka tröjor men kunde inte stänga ute kylan. Per telefon fick min pojkvän råd av jourhavande sjukpersonal att stoppa i mig Alvedon och ta tempen minst en gång i timmen. En konformad plastbit som regelbundet stacks in i örat blev därmed min huvudsakliga fredagsunderhållning.

Akuten var tom på folk när vi kom dit. Sköterskans termometer visade på nästan 40 grader och jag var övertygad om att jag skulle dö. Mer kissprov och blodprover tills armarna kändes dränerade. Antibiotikan sprutades rätt in i venerna. Med dropp, fyra sjukhusfiltar och ett glas saft fick jag en egen plats på njurmottagningen. Orkade inte fråga om de hade tranbärsjuice.

Ultraljudet visade att njurarna var utom fara men febern ville inte ge med sig. Ökad dos antibiotika, massa Alvedon och en hel helg i sjukhusmiljö visade sig göra susen. Köpte tranbärsjuice på vägen hem. Bara för att vara på den säkra sidan.

Angelica Wilhelmsson

hypokondritest!

2007-04-26T21:19:00.000+02:00

You Are 40% Hypochondriac

You can deal well with being sick - even if your symptoms are a little scary.
You're occasionally prone to worry about your health, but only when you have pretty strange symptoms.

Are You a Hypochondriac?

lite förvånande, trodde faktiskt jag skulle vara över 50% i alla fall. hur står det till med hypokondrin för er andra?

attjo attjo attjo prosit

2007-04-25T19:58:00.000+02:00

Jag går i väntans tider!
Men nej jag är inte preggo utan jag väntar på den årliga pollenchocken som jag märker ligger och lurar i faggorna. Och jag är inte den enda, enligt uppgifter så är cirka en femtedel av Sveriges befolkning drabbade av någon form av pollenallergi (det samma som hösnuva) och tydligen är 40% av allergikerna i Sverige allergiska mot pollen.. I år är det till exempel Peder Lamm som gråter ut i tidningarna om det. (Någon gång ska jag skriva en text om alla kändisar som talar ut om sitt "hemliga handikapp" som alltid visar sig vara nått töntigt som pollenallergi, tinnitus eller svårighet att hantera sommartiden(!))

Jag är i första hand överkänslig mot björkpollen men är även drabbad av så kallad korsallergi. Korsallergi innebär att jag även får en allergisk reaktion när jag äter de flesta frukter och vissa grönsaker. Mycket glädjande för en vegetarian som jag. Mina sämsta grejer är att äta äpple och persika eller nektarin.. brr. Jag drabbades av både pollen- och korsallergin någon gång i 12års-åldern första gången. Efter att ha ätit ett äpple en dag så blev jag så vansinigt hes och kliig i halsen att jag inte kunde prata normalt på en hel kväll. Pollenallergin var lite mer dramatisk minns jag, för jag var på utflykt i en bokskog med min familj och jag nös och nös och nös tills det svartnade totalt för ögonen jag nästan svimmade och mamma fick valla mig till bilen och vi fick åka hem igen. Drama!

Hur som helst, att jag reagerade mot äpplet t.ex. beror på att de har samma strukturer som björkpollen har och en sån reaktion kan inträffa när som helst under året, inte bara när björkpollen blommar. Tydligen är det så att mellan 50 och 70% av björkpollenallergikerna även lider av korsallergi.

Symptomen för pollenallergi orsakas av fritt svävande pollen som fastnar på nässlemhinnan och där startar den allergiska snabbreaktionen. Dessa orsakar klåda, nysningar, rinnsnuva och nästäppa. Oftast, men inte alltid, är även ögonen drabbade med klåda och svullnad av bindehinnan som täcker ögonvitan och ögonlockens insidor. Klåda i gommen och hörselgångarna liksom hosta och trötthet är också vanliga symtom. Astmatiska besvär med hosta, andnöd, pipande andning, trötthet och nedsatt ork är vanligt vid svårare pollenallergi.

Korsallergin har symptom där klåda i gom och svalg är vanligast. Men också läppsvullnad och små blåsor i munslemhinnan är vanligt. Andra kan få symtom från mag- tarmkanalen såsom illamående, kräkningar och diarré. I vissa fall kan även nässelutslag och allmänpåverkan uppstå.

Inte så skoj. Men om vi ska se på det hela positivt så kan man ju ta medicin - tabletter, nässpray och ögondroppar t.ex. - mot pollenallergin som brukar funka rätt fint, förutom mot tröttheten. Korsallergin är lite svårare att göra något åt förutom att avstå från de grejer jag får reaktioner mot. Dock så ser jag ljust på framtiden då min lika allergiske storebror, som är tio år äldre än jag, blivit av med en stor del av sin allergi med tiden. Yey. Tydligen så ligger både arv och miljö bakom varför man drabbas av pollenallergi så jag väljer att skylla hela skiten på mina föräldrar. Det brukar kännas lite bättre då.

Nedan en jämförelse mellan pollen-peder och pollen-emmas krämpor. Tycker nämligen att han ser oförskämt kry ut medan jag å min sida har ögon som skiftar i alla nyanser från ljusrosa och illrött .

impetigo schimpetigo

2007-04-25T00:42:00.000+02:00

En vän till mig har drabbats av svinkoppor och eftersom jag ungefär trodde att det var en utdöd sjukdom så är det väl på sin plats att läsa lite om den!
Förutom att det tydligen är en väldigt sjukdom så är det inte heller en parasit av något slag, som jag tycker namnet antyder, som är boven i dramat utan bakterierna streptokocker och stafolykocker.

Svinkoppor kallas även impetigo och är en ytlig hudinfektion. Det är en vanlig sjukdom hos barn men förekommer också hos vuxna. Det visar sig som röda kliande och så småningom vätske- och varfyllda utslag i framför allt ansiktet. Vid lindriga utslag så kan man behandla det själv genom att tvätta ihärdigt och på så sätt torka ut utslagen samt att smörja in med kräm från apoteket. Om utslagen inte ger med sig efter att par dagar ska man söka vård och kan då få antibiotika mot svinkopporna.

Svinkopporna är inte farliga men smittar mycket lätt genom hudkontakt. Det vanligaste felet folk gör när de har svinkoppor är att låta utslagen vara och tror att de då ska läka ut av sig själva. Istället ska man som tidigare nämnts rengöra dem ihärdigt och peta bort sårskorporna tills de försvinner.

Efter att ha grupparbetat med min svinkoppevän i en vecka känner jag mig nu rätt skeptisk när jag plötsligt fått stort utslag på pekfingret.. hoho.

2007-04-19T00:11:00.000+02:00

titta så trevliga och pedagogiska papper man får med sig från vårdcentralen! att ta avföringsprov har aldrig känts... roligare. eller lättare! heh.

poo in the refrigerator

2007-04-18T11:57:00.000+02:00

idag har jag, äntligen, varit hos doktorn pga magen. hon frågade tusen saker men var inte så jätteintresserad av att jag varit i afrika tre gånger. när hon klämde och tryckte på mig gjorde det oväntat ont och hon sa att det var precis över levern. de tog blodprover på mig till tre olika saker (lever, b12 och blodvärde) men det roligaste kommer - fyra avföringsprov under tre dagar att åtnjuta i mitt eget hem! haha.

så jag har ingen aning om vad det kan vara och jag kommer säkert få vänta i tusen år tills jag får en diagnos. det skönaste var att läkaren tog det på allvar så jag kommer nog inte dö i min ensamhet, trots allt (ty det har blivit värre de senaste veckorna).

SARS-fest!

2007-04-13T17:47:00.000+02:00

Alla har SARS-redaktionen har fest för att fira att vi nu har haft över 3000 sidvisningar och över 2000 unika besökare! (Jo det tyder ju iofs lite på att folk inte återvänder hit i så stor utsträckning, menmen.) Så ta en partyhatt och festa lite med oss ni med! Grattis oss! Tjoho!

you say symtom i say symptom

2007-04-12T17:31:00.000+02:00

Dagens lärdom:
Symptom kan stavas både med och utan p.
Jag har under en längre tid stört mig på alla googlingar á la "valfrisjukdom +symtom" som lett till oss eftersom jag i ett inlägg tappat bort ett p när jag skrev. Jag har till och med (störigt nog) haft tankar på att skriva ett tipsande inlägg om att de kommer få bättre sökresultat om de stavar rätt!! Men idag har jag alltså lärt mig att man kan stava både symptom och symtom. Fast det kanske alla redan visste. Men inte jag, som sagt.

Tänka sig.

www.vardguiden.se

2007-04-10T13:01:00.001+02:00

jag måste verkligen få hypa vårdguiden, det är en jättebra sida! om man skaffar sig ett konto där kan man beställa tid till sin vårdcentral samt maila sjukrådsupplysningen (som jag f.ö mailade idag och fick ett stort rungande JA om att jag borde uppsöka läkare pga min mage, moahahaha) om sina problem. jättebra för sånna som mig som hatar att prata i telefon.

det som dock är mindre bra är det ännu inte går att skicka en bokningsförfrågan till alla vårdcentraler i landet, men det kostar ju inget att registrera sig så det är helt klart värt ändå tycker jag.

och högsta modet var magtröja

2007-04-03T20:25:00.001+02:00

Det kanske blir lite mycket om skolios nu, men i och med min första text om det så har jag plötsligt börjat intressera mig för och läsa om det för första gången på tio år. Efter att jag och mamma lämnade ortopeden på Ryhov för sista gången 1998, eller om det var 1999, så var lättnaden och glädjen så stor över att slippa korsettskiten så jag har väl mer eller mindre förträngt hela grejen sedan dess.

Efter att ha läst på skoliosforum om hiskeliga steloperationer som gått snett och rent förfärligt bemötande på sjukhus i samband med behandling så fattar jag ju att jag haft en väldig tur. Jag läser om duktiga tjejer som verkar vara mycket starkare än vad jag någonsin varit och jag läser om oroliga mammor och pappor som inte vill utsätta sina döttrar för korsetten och jag läser om andra som precis som jag i mer eller mindre utsträckning fuskat sig igenom sin korsettid.

Läste en kommentar på en blogg som jag tar mig friheten att citera (hoppas det är okej, om du ser detta!)

” Under hela högstadiet tvingades jag bära ett av dessa plastfängelser, vilket var ett helvete under de första månaderna. du vet ju hur det känns att lära sig andas igen, uppåt istället för åt sidorna, att lära sig klä på sig, plocka upp saker från golvet, byta om efter skolidrotten på toaletten, att ha stora blåmärken runt höfterna, missformade revben efter skarvarna och lös hud runt svanken för att allt pressats samman 23 timmar om dygnet i två år. Men man vande sig, anpassade sig, blev starkare. Min största plåga av korsetten var att jag fick lägga av med truppgymnastiken eftersom jag vart så stel i rygraden, och att modet med långa, täckande tröjor och toppar kom först fem år senare. Död åt kombinationen midjekort och bostonkorsett!”

Precis detdär… att andas uppåt istället för åt sidorna minns jag så väl plötsligt. Å gömma korsetten i plastpåse i omklädningsrummet på gympan. Flaskan med M-sprit för rengöring hemma i badrummet. Korsetten välpaketerad i flera plåstpåsar under sängen på det månadslånga konfirmationslägret i Värmland. Den ständiga nojjan för att lukta svett. Spännena på korsetten som skaver sönder alla tröjor på ryggen. Desperat försöka hålla axlarna i samma höjd på skolfotot så det inte ska se konstigt ut. Inte längre kunna krypa upp i soffan i mysställning. Alltid raklång. Raklång, raklång 23 timmar om dygnet. Bläckpennemärkena på remmarna på korsetten som visade hur mycket jag skulle spänna åt. Spänna, spänna, alltid spänna huden röd och alltid försöka låtsas vara ”normal”.
Alla de där små små sakerna som spelade roll i världens känsligaste ålder.

Jag kommer mest ihåg små fragment från besöken hos ortopeden. Men en sak minns jag kristallklart från när det bestämdes att de skulle sätta in korsett på mig. Läkaren pratade och pratade och det kröp i kroppen på mig och jag ville inte höra på riktigt och tillslut sa han ”Har ni några frågor? Ja, du ser så ledsen ut så det verkar som att du förstår precis vad det handlar om”

Penny Lane skriver om bristen på forskning kring skolios. Bostonkorsetten alltså.. vafan det MÅSTE finnas något bättre sätt. Men hey, är man drabbad av en kvinnosjukdom (ja till största del iaf) som läkemedelsföretagen inte kan håva in pengar på så är det bara att tacka och ta emot de medeltida hjälpmedel som står till buds. Fyfan vad jag är less på hur samhället fungerar.

Alltså det var inte meningen att detta skulle bli en åh-vad-det-var-synd-om-mig-text. Men faktum är att jag alltid haft en känsla av att man inte FÅR tycka synd om sig själv pga skolios. Man ska vara glad och tacksam att man inte blivit drabbad av något värre utan att man faktiskt har något som går att "bota". Och det är ju klart att jag är! Samtidigt gör det väl heller ingen nytta att förringa det hela och istället känna sig som en dålig och bortskämd person för att man är ledsen över att man har en dålig rygg och genomlevt en inte så angenäm erfarenhet.

the origin of aids

2007-04-02T20:26:00.000+02:00

en sak som jag tycker är jätteintressant är en teori om hur hiv uppkom. det finns en bok som heter the river, skriven av edward hooper. för några år sedan var jag på ett seminarium med honom och folk som argumenterade mot hans teorier och det var första gången jag hörde om den teorin som han har lagt fram. jag gillar ju konspirationsteorier och tror inte att det kan vara helt omöjligt, trots att det är en otroligt kontroversiell teori.

det vanligaste synsättet på hur hiv/aids har uppkommit är att det har spridits från apor till människor. människor jagade apor för köttet och vid slaktandet så överfördes sjukdomen via blodet. det som hooper menar är att människor har genom alla tider dödat apor men hiv är en relativt ny sjukdom (1959) och därför kan inte den teorin stämma.

1992 fick en berättelse publicitet: att genom poliovaccinationer så uppkom hiv/aids. man genomförde massvaccinationer i afrika (kongo, rwanda och burundi) mellan 1957-1960. vaccinet var då gjort av apnjurar och i apkropparna fanns det olika slags virus som då har överförts till vaccinet. tex kan det ha funnits SIV-virus (simian immunodeficiency virus) i kropparna, som är hiv. på den tiden visste kunde man inte se viruset i kropparna och därför så testade de inte medicinen innan de började massvaccinera. hooper menar att forskarna som lade fram vaccinet hade sin testgrupp på den afrikanska befolkningen som fick ta del av medicinen.

det har även gjorts en dokumentär om det här som heter "the origin of aids" som är jättebra. om ni får chansen att se den så gör det absolut.
här kan ni läsa mer om de olika teorierna som finns om uppkomsten av hiv/aids och här kan ni läsa om the river.

populära sjukdomar: galna kosjukan

2007-04-02T20:08:00.000+02:00

ja, alla minns vi väl när det blev jättemycket skriverier om galna kosjukan i medierna. folk slutade äta kött och det kändes som att så fort någon fick ett mystiskt symtom så trodde man att det var den hemska kreaturssjukdomen.

när den drabbar människor heter den creutzfeldt-jakobs sjukdom och det är en obotlig hjärnsjukdom. tydligen så innebär det att proteiner får en felaktig form när de delar på sig som sedan sprider sig till andra proteiner runtomkring. efter ett tag dör nervsystemet.

det som är intressant, och som jag inte visste innan, är att det finns tre olika varianter av den här sjukdomen.
den ena är ärftlig, den andra överförs via medicinska ingrepp och den tredje får man genom att äta smittat nötkött.

när det inte är den ärftliga formen så insjuknar man oftast runt 60-årsåldern, man dör efter 6 till 12 månader. patienten får en demenssjukdom som sedan utvecklar sig till muskelförlamningar, svårigheter att svälja och hallucinationer.

tydligen så är överföringen av sjukdomen vanligast när man opererar hjärnan (vilket ändå känns rätt logiskt på något sätt liksom), men något oväntat är att det kan spridas genom tillväxthormon! såhär skriver sos om det:

"Fallen har huvudsakligen förekommit i Frankrike, Storbritannien och USA. I dessa tre länder tillverkades hormonet av statliga/halvstatliga laboratorier. I Sverige känner man inte till något fall av sjukdomen som orsakats av tillförsel av kommersiellt tillverkat humant tillväxthormon. Inte heller i Japan, där 5 000 personer med kortväxthet behandlats med humant tillväxthormon under lång tid, känner man till något fall av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, som orsakats av injektioner av hGH. Förklaringen anses vara att de kommersiella företagen, bl a det svenska, använt sig av annorlunda separationstekniker än de man använde i Frankrike, Storbritannien och USA."

"Problemet är emellertid inte ur världen eftersom tillväxthormon av humant ursprung och t o m tillväxthormon tillverkat av hypofyser från nötkreatur säljs i vissa länder och kan köpas via Internet. Det finns alltså risk för att sådana preparat kommer in i landet på illegal väg och används av t ex kroppsbyggare."

"Tommy Nilsson gav mig kondylom"

2007-03-27T20:20:00.000+02:00

Till följd av en förfärlig låt av Tommy Nilsson som jag lyssnade på igår kväll så drömde jag inatt en mardröm; jag hade kondylom!

Därför tänker jag nu ta tillfället i akt att uppmärksamma kondylom, eller könsvårtor som det också kallas, litegranna. Det jag vet om kondylom som jag minns sedan högstadiets sexualundervisning är att man får vårtor på könsorganet och att det är en rätt ovanlig könssjukdom. TRODDE JAG JA! Alltså vårtorna stämmer, men det är tydligen en av våra vanligaste könssjukdomar och risken att bli smittad vid oskyddat samlag är stor! Tänka sig!

Man kan dessutom vara smittad utan att man vet om det då de flesta som bär på sjukdomen inte besväras av symptomen. Oavsett var vårtorna sitter så finns viruset överallt i slemhinnorna genitalt, även i ändtarmen. Men alla får inte vårtor av viruset.
Vårtorna liknar små knottror: lätt upphöjda, rundade eller blomkålsliknande, rodnande eller hudfärgade. Men obs obs förväxla dem inte med de talgkörtlar som finns normalt i huden och vid könsorganen. Inkubationstiden är oftast flera månader. För de flesta försvinner vårtorna av sig själv men för vissa kan behandling krävas då man t.ex. fryser ner, skär eller tar bort vårtorna med laser. Låter rätt obehagligt må jag säga.

För att undvika kondylom så är det kondom som gäller, även om den inte skyddar helt då den ju inte täcker hela det virusinfekterade området. För att undvika kondylommardrömmar rekommenderar jag att inte lyssna på Tommy Nilssons låt "Jag vill ha sex med dig"

obs, inget för känsliga

2007-03-26T09:12:00.000+02:00

hej alla läsare,
jag mår inte bra.

för några dagar sedan skrev jag om mina magproblem som härjat i en månad och inatt nådde det kulmen. jag vaknade runt tre med magkramperna från hell och efter en stund började jag må illa. var halvt vaken, halvt i sömn och drömde om mat som fick illamåendet att bli ännu värre (det värsta av allt var halvvakendrömmen om en vän som inte kunde sluta prata om olika sorters mat trots att jag sa till honom att SLUTA PRATA OM MAT FÖR FAN ANNARS SPYR JAG PÅ DIG). till slut fick jag släpa mig dubbelvikt till badrummet för att magen gjorde så jävla ont och trodde verkligen att jag hade fått maginfluensa. men nej, jag kunde inte kräkas, däremot fick jag diarré, men inte alls så mycket som jag trodde i och med hur jävla ont magen gjorde.

nu har jag fått några timmars sömn men känner fortfarande att magen är orolig. kanske är det en släng av pesudo-magsjuka (har ju ingen feber) eller så är något väldigt knasigt i min kropp. funderar på att försöka boka en läkartid för ett amöbadysentritest trots allt. men jag vet inte.

malariatankar

2007-03-24T02:59:00.000+01:00

såhär i insomnians tecken (som nog visserligen beror på att jag sov tidigare på kvällen) så börjar jag fundera lite på sjukdomar och sånt. malaria tex.
tre gånger under min livstid har jag varit i malariaområden, utan att ha tagit medicin mot det. alla som känner mig vet att jag har skitsvårt att ta piller och det är mest därför som jag har valt bort det. kanske inte så smart, tycker väl de flesta, men jag tänker att eftersom majoriteten av befolkningen i malarialänder/områden inte får malaria under sin livstid borde ju chansen inte vara sådär jättestor för en turist heller. ehm, kanske lite naivt tänkt.

i alla fall, första gången var när jag var i eritrea (återigen). efter det har jag varit sjuk med symptom som skulle kunnas liknas vid malariasymtomen (tex hög feber) men aldrig ens tänkt tanken på att gå och testa mig för malaria. fast om jag skulle få samma symptom nu, så skulle jag nog gå och testa mig. tror jag.
men det är lite knepigt det här. alltså, man kan ju få malaria trots att man tar tabletter mot det. okej, risken minskar avsevärt men det finns fortfarande en liten risk kvar. jag undrar om människor som skyddat sig ändå går till doktorn när de blir sjuka? (någon läsare som har varit med om det här som kan svara?)

jag fick reda på en sak om malaria när jag var i sydafrika senast som jag faktiskt inte visste om. tydligen är det så att när man tar malariamedicinen så kan man inte se i blodet hurvida man fått det eller inte. så att om man tar medicinen, blir sjuk och går och testar sig så kan man inte få ett svar på om det är malaria och eftersom man inte kan få det så kan man inte heller sätta in medicinering mot det. en "vän" berättade om hans väns mamma som hade fått malaria, men läkarna kunde inte med 100% säkerhet säga att det var det, och tydligen är det så att malariastadierna innebär att man får feber tre gånger om man inte satt in medicinering mot det. den tredje gången dör man med all säkerhet. så hon dog. jättehemskt.

den historien får mig att tänka efter lite om det verkligen är värt att äta mediciner. egentligen är det nog smartast att göra det, men tänk OM.

hjälp mig!

2007-03-23T23:21:00.000+01:00

jag har haft så jävla ont i magen i över en månad nu!

okej, min mage har alrig blivit riktigt normal sedan jag var i eritrea för några år sedan. oscar tog med sig amöbadysentri därifrån (som han också skrivit om på alla har sars) så ni kan ju förstå att klimatet för magen där kanske inte var det bästa.

hur som helst så har jag alltid tagit det som stressymptom (magkatarr) och försökt behandla mig själv med losec (receptfria). och ja, det har väl fungerat ibland men just nu känner jag inte riktigt för att försöka ge mig på något sånt eftersom symptomen för magkatarr (förutom magkramper: sura uppstötningar och halsbränna) inte riktigt stämmer in. det skulle vara konstigt om det var amöba också (symptom: magkramp, smärtor vid avföring, blodiga diaréer) eftersom det inte känns helt allvarligt.

det är alltså inget ihållande magont jag pratar om, utan snarare några gånger om dagen får jag liknande magknip som sitter i ungefär en halv minut. ibland kommer de med snabba mellanrum men håller sig sedan borta resten av dagen. i don't know what to do. jag KÄNNER mig inte stressad, jag har ätit BRA när jag varit borta (bättre än hemma) och jag känner mig inte sjuk i övrigt liksom.

så kära läsare, har någon något tips på vad det kan vara eller vad jag ska göra åt det? jag är inget stort fan av att ta piller, enbart flytande form går ner (och samarin känns inte som det ideala. köpte förresten syadafrikanskt samarin med äpplesmak, så jävla äckligt. två av biverningarna var att man kunde få magkramper och hamna i koma).

Bloggtips

2007-03-21T22:56:00.000+01:00

Okej jag har ju tipsat om den innan men jag måste bara upprepa det: Skolios, ur min synvinkel är verkligen en jättebra blogg. Skribenten har just opererats för sin skolios och det är så himla INTRESSANT (okej jag fattar att jag kanske är lite subjektiv) att läsa om det och se före- och efterbilder. Fatta att operera i ryggen liksom... stommen!
Aaah, teknikens under.

mul och klovsjukan strikes back

2007-03-19T11:46:00.000+01:00

jag kom tillbaka till sydafrika fran botswana fran nagra dagar sedan. det var ett stort aventyr nar jag och oscar i princip liftade genom hela botswana (som for ovrigt ar lika stort som frankrike!). en dag fick vi for oss att vi skulle aka till zambia och tog oss over till gransen (over en flod) men bestamde oss sedan for att aka tillbaka till botswana igen. nar man ska in i botswana galler saklart den allt det dar vanliga, visa pass osv men aven sa maste man undvika att fora mul och klovsjukan vidare!

latt och ratt gar det till sahar: det finns en konstig svampliknande sak med vatten och tval som man maste trampa pa. om man kor bil maste man kora den genom en vattenpol nagra ganger. om det ar en lastbil maste man aven spruta av hjulen. kan saga att denna taktik inte kanns helt seriost och man kan ju tycka att sjukdomen borde spridas via kladerna ocksa men ja...

detta var inte bara pa gransen fran zambia utan detta hande upprepade ganger i botswana. egentligen ar det sa att man ska skolja av alla sina skor som man har med sig och aven inte fora over mat mellan granserna men sa mycket forstod varken jag eller oscar sa vi ar sakert smittbarare.

sa hur som helst, aven om mul och klovsjukan inte verkar finnas i sverige sa verkar den leva kvar har. eller sa ar det bara botswanas satt att beskylla zimbabwier som ror sig over gransen for det mesta.

2007-03-13T11:35:00.000+01:00

Alla har SARS är mycket glada över att kunna presentera Ida som gästbloggare! Konstiga kroppsfunktioner och små defekter är ämnet. Mycket nöje!

konstiga kroppsfunktioner

2007-03-13T11:00:00.000+01:00

Efter att noggrant ha läst igenom inläggen på bloggen inser jag ganska snabbt att jag är rätt tråkig. Inte en dödlig sjukdom i sikte. Inte ens ett halvfarligt virus någon gång i min barndom. Jag minns inte om jag haft vattenkoppor eller röda hund, och om jag haft det har det inte gett några fruktansvärda men. Tråkigt, helt enkelt. Jag har aldrig blivit inlagd på sjukhus och jag har inte brutit något. Jag har slagit ut mina framtänder, men det borde hamna på allagördummasakernärdeärfulla-bloggen istället. Nej, min specialitet verkar vara konstiga kroppsfunktioner. Och inte några såna som får folk att säga wow, typ "wow, kan du vrida överkroppen 180 grader och sen gå på händer". Reaktionerna är snarare "usch, varför berättar du detta för mig?". Så - var så goda kära läsare, här kommer min topp 3-lista över konstiga kroppsfunktioner jag har.

Pityriasis Sersicolor
Ja, ett latinskt namn kan verka spännande, men vad det egentligen betyder är en ytlig jästsvampsinfektion i huden. Detta fick jag när jag var kanske 15 år, favorittiden för kroppen att jävlas med en på olika pinsamma sätt. Man får alltså ljusa fläckar på huden, som blir fler och fler och flyter ihop till större områden. Jag fick dom på magen och ryggen. Det är inte alls farligt och syns bara om man har mycket pigment (och magtröja), något jag inte tilldelats. Man kan bli av med det om man masserar in huden med mjällshampoo typ fungoral, men det tar lång tid och är tråkigt. Därför är jag fortfarande lite fläckig. Sjukvårdsrådgivningen har lite info.

Tårvägshinder/trånga tårkanaler
Om man googlar på trånga tårkanaler upptäcker man snabbt att det främst drabbar kaniner och spädbarn. Jag är varken av gnagarsläktet eller nyfödd, så jag tog såklart lite illa vid mig innan jag hittade mer tillförlitliga källor. För såhär är det: så fort det är kallt eller blåser gråter jag som min mamma framför Brokeback Mountain. Det är inte lönt att sminka sig innan man cyklar till skolan helt enkelt. Detta beror på att tårkanalerna är för trånga, och när det blir kallt drar de ihop sig ytterligare, och då får inte all tårvätska plats. Typ. Jag har tur, för om det bara sker utomhus och är lindrigt så struntar man helt enkelt i det, men blir det värre kan man operera, och då måste man ha ett plaströr i tårkanalen tills den har utvidgats, och det gör jätteont (eller vad sägs om detta: "Skulle slangen åka ut genom näsan försök peta tillbaka den igen").

Fistelgångar och spottkörtlar
Detta irriterar mig lite, för jag hittar ingen bra information på nätet. Googlar man på fistelgångar är all information anus-relaterad, och det är inte min. Jag har en fistelgång i läppen. Läskigt va? Jag sa att konstiga kroppsfunktioner inte var populära! Detta är något jag alltid haft, det var nästan det första mamma såg när jag föddes ("Grattis, du har fått en dotter!" "Jaha, varför har hennes läpp ett litet hål i sig?"), men det skulle såklart komma upp i hemska tonåren innan jag fick något förklarat för mig. Såhär är det: min underläpp är lite tjockare på ena sidan än andra, och i den tjocka delen finns ett litet hål. Det lilla hålet leder ner i en liten liten gång, ner till en spottkörtel som sitter där och producerar saliv. Jag tror inte att evolutionen kommer se några extrema fördelar med denna missbildning, eftersom det inte bidrar till något intressant över huvud taget. Förutom att jag som partytrick kan sticka en nål långt ner i läppen. Vilket ingen vill se, för det verkar skitäckligt ju. Tadaa!

/Ida

Vad har småsyskon, sjukvårdsplast och rött kött gemensamt?

2007-03-08T17:52:00.000+01:00

En snabb googling på "orsaka cancer" berättar på de fem första sidorna för oss att...

Godis och läsk kan orsaka cancer
Minnesförlust i cellerna orsakar cancer
Papillomvirus kan orsaka cancer i munnen
Magnetfält misstänks orsaka cancer
Oralsex kan ge cancer i munnen
Pokémon orsakar cancer
Småsyskon kan orsaka cancer
Gungning kan orsaka cancer
Att andas kan orsaka cancer
Radon orsakar cancer
Svenskt snus ökar risken för cancer
En kronisk irritation i matstrupen kan orsaka cancer
Elektronisk strålning orsakar cancer i solarier
Prostatamedicin kan orsaka cancer
Rött kött orsakar cancer
Vad som helst i stora mängder orsakar cancer
Sjukvårdsplast kan orsaka cancer
Mat som vitt bröd och kakor som snabbt frisläpper socker till blodomloppet kan orsaka cancer
P-piller i tonåren kan orsaka cancer
Höga halter formaldehyd i plywoodskivor kan orsaka cancer
Piller för större bröst kan orsaka cancer

Jag hade tänkt söka på "öka risken för cancer" också men det känns som det räckte såhär... Hur som helst, allt detta är ju lätt som en plätt att undvika ju. Faktum är att jag ALLTID har misstänkt att pokémon är långt farligare än man tror!

2007-02-21T22:14:00.000+01:00

Vår trogna gästbloggare Hanna agerar återigen utrikeskorrespondent (fast det kanske man inte riktigt är när man är åter i Sverige igen? jag vet inte) och minns SARS (sjukdomen inte bloggen) storhetstid från ett annat perspektiv än det svenska.

ALLA HADE SARS

2007-02-21T22:00:00.000+01:00

Namnet på denna gröna sida får mig att minnas en tidunder 2002. En tid då ett främmande virus blev världsresenär. SARS passerade gränser, mötte lokalinvånare och nådde framgång på internationella löpsedlar. Pandemin etablerade sig likt en influensa och ledde i värsta fall till döden. Smitträdda ögon riktades mot ett tätbefolkat land där invånarna började bära munskydd och handskar. Deras regering nekade till att uppkomsten kunde spåras till landet, tills fasaden föll. I Kina fanns både skuld och skurkar. Och kanske kunde jag också vara en SARS-skurk.

Nu var jag förvisso inte sjuk. Ingen feber, ingen hosta och ingen huvudvärk. Men jag befann mig i Asien där jag passerade gränser och mötte lokalinvånare. Likt SARS så var jag en världsresenär och därmed en potentiell värd för att bära dess smitta. En sådan som borde bära munskydd och handskar. Oroliga mail nådde mig i takt med att Världshälsoorganisationens SARS-karta utökades över Asien. Ett fåtal utspridda sjukdomsfall mörklade enorma områden, och vår västerländska ovilja att urskilja länder från kontinenter, dömde ut hela Asien som en smittorisk.

SARS-rapporteringen dominerade även inom kontinenten. Indiska tidningar varnade om riskfyllda länder. Ett av dem var Thailand som var min nästa destination. Jag minns ett samtal med en postgubbe på en av Indiens trappor. Han sa att Thailand hade blivit en farlig plats och gav mig rådet att inte åka. Jag förbryllades av dessa varningar då jag befann mig i ett land som var ett frodande hem för de flesta av världens existerande sjukdomar.

Jag flög ändå till Thailand. Och bara några steg bortom flygplanet blev jag tilldelad ett munskydd med tecknade figurer, de som såg krassliga ut fick ta tvångs-tempen. Då jag vandrade genom flygplatsen med mitt munskydd på insåg jag att min rädsla inte låg i att bli smittad, utan i misstänksamheten. Jag oroades över avhållsamheten från människor. Någonstans mellan passkontrollen och bagagebandet tog jag av mig mitt munskydd. Därefter reste jag oskyddad och orädd genom Thailand. Medier fortsatte att varna om vistelse i landet samtidigt som turismen sjönk. När även virushotet minskade konstaterades det att ingen faktiskt hade blivit smittad i Thailand. Alla hade tydligen inte SARS.

hej då

2007-02-19T21:18:00.000+01:00

imorgon åker jag (anna) till sydafrika i en månad så det kommer bli lite glesare mellan inläggen. kanske hittar jag någon spännande sjukdom där nere att blogga om. men själv hoppas jag på att hålla mig frisk.

däremot har min knöl på handen kommit tillbaka och får därmed uppleva afrika tillsammans med mig igen.

hej på ett tag!

amöbor i magen

2007-02-15T21:02:00.001+01:00

här nedan kommer återigen ett gästblogginslägg av oscar, om sin andra traumatiska sjukdom - amöbadystentri.

Amöba från Afrika

2007-02-15T20:59:00.001+01:00

Jag har egentligen ingen gedigen sjukdomshistoria, jag fick von willenbrantssyndrom vid 18 års ålder, halsfluss när jag var 17 och sen har det egentligen inte varit speciellt mycket mer. Kanske var det på grund av detta som ansåg mig vara odödlig när jag under en resa till Eritrea 2004 som jag åt och drack i stort sett allt. Varken jag eller min vän Hanna verkade bli sjuka så vi åt det mesta, borstade tänderna i kranvatten och jag åt till och med mjukglass som experter brukar varna för är det värsta man kan äta. Hanna, tror jag, blev lite krasslig men med mig tyckte jag inte riktigt hände något. Jo jag kanske blev lite dålig i magen men så var jag mitt ute i en öken och åt bara linser och pasta så det var väll egentligen inte så konstigt? När jag sedan kom hem tog det vanliga livet vid, jag slutade skolan flyttade till Linköping och sedan vidare till Göteborg. Först i februari 2005 började jag fundera på om något var allvarligt fel, jag hade gått ner lite i vikt och jag fick rejäla magkramper så ofta som en gång om dagen ibland. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som beordrade mig att genast uppsöka en läkare vilket jag gjorde. När han fick höra att jag vart i Afrika fick läkaren spel och gjorde vad som kändes som alla test som någonsin funnits och efter en vecka kom beskedet. Jag hade fått amöba. Närmarebestämt en amöbainfektion som berodde på parasiten Entamoeba histolytica som ofta finns i mat eller vatten, den kan orsaka diarréer, ibland blodiga, och ont i magen. Man kan även vara smittad utan att märka det alls. I mycket sällsynta fall kan infektionen spridas till andra organ, vanligtvis levern. Smittskyddsinstitutet skriver vidare: E. histolytica är en encellig mikroskopisk parasit (protozo), i ljusmikroskop inte skiljbar från E. dispar. I tarmen förekommer amöborna i en vegetativ form, trofozoiter. De lämnar dock kroppen som cystor (en viloform). Trofozoiterna är känsliga för intorkning och omgivningstemperatur och är inte smittsamma i sig. Cystorna tål större temperaturvariation, men ej kokning, och kan leva och bibehålla sin förmåga att infektera – t.ex. via förorenat vatten – under en längre tid. De kan dock inte föröka sig utanför människokroppen. Smittan utsöndras via avföringen. Infektionsdosen är låg, endast några få cystor behövs för att man ska bli sjuk. Smittspridning sker främst via vatten och/eller födoämnen men också direkt via händer och avföringsförorenade föremål. Sexuell smitta har rapporterats. Oj tänkte jag detta hade ju min kompis Henrik under flera månader och inga mediciner bet på det, kände en viss skräck och såg framför mig hur jag blivit fullständigt förtärd inifrån av några ondsinta urdjur. Som tur var bet medicinen på mig och efter en två veckors kur mådde jag finfint igen. Innan jag gick från det sista läkarbesöket gav mig läkaren några goda råd som jag tänkte att jag kunde dela med mig av: God vatten- och livsmedelshygien samt god handhygien förebygger smitta. Turister bör uppmanas att inte förtära okokt vatten eller råa grönsaker samt att hålla noggrann handhygien – särskilt i Östeuropa och utomeuropeiska länder. Amöborna är liksom andra protozoer mycket motståndskraftiga mot vattenklorering. Vaccin finns ej mot sjukdomen. Så om man helt enkelt försöker stå över storhetsvansinne och tron på att man är odödlig så är detta inte helt svårt att slippa!

Lupus

2007-02-14T22:34:00.000+01:00

Jag hörde talas om sjukdomen lupus första gången när jag såg American Top Model säsong 2 och deltagaren och finalisten Mercedes Scelba-Shorte outade att hon led av lupus. Sen dess har jag hört talas om det lite titt som tätt och jag blir alltid lite glad när jag hör något om den för den verkar så mystiskt märklig. Så nu tänkte jag ta reda på lite mer lupus och förmedla det till er, vår trogna läsarskara.

Systemisk lupus erythematosus, är en kronisk reumatisk sjukdom som i princip kan drabba alla organ i kroppen genom inflammation/förstörelse (!). Lupus erythematosus betyder ”rött vargbett” och syftar på det röda, fjärilsformade utslaget över näsan och kinderna som är ett klassiskt kännetecken för sjukdomen. Vid SLE blir immunförsvaret av okänd orsak hyperaktivt och attackerar då den egna vävnaden. Det finns en mängd olika sätt som den kan drabba de olika organen på och jag tycker symptomen verkar vara lite slumpmässiga (dvs jag orkar inte redovisa allt här).

Sjukdomsorsaken är okänd och den kommer ofta i skov, och man känner sig relativt frisk mellan skoven. Man tror att sjukdomen till viss del är ärftlig och den drabbar till 80-90 % kvinnor i alla åldrar, även om det är vanligast att den bryter ut i relativt unga år.

Ett av de vanligaste symptomen är en onormal trötthet som inte försvinner hur mycket man än sover. (Oj vad jag kände igen mig lite märkligt mycket här.. Gah!) Feber är också vanligt, liksom minskad aptit och viktnedgång. Det är vanligt att lupussjuka är solöverkänsliga.

Trots att SLE låter som en hemsk sjukdom ser prognosen god ut för patienterna. Idag ställs diagnosen relativt tidigt och i och med dagens medicinering kan sjukdomen hållas i schack på ett effektivt sätt. Det vanligaste är också att man får en mild form av SLE. De mer aggressiva formerna är turligt nog ovanliga. 90 % av patienterna lever 10 år efter diagnosen.

Populärkulturell bonus: Jag har googlat mig till att man tror att sångaren Seals ärr i ansiktet beror på lupus.

Quasimodo fast sidledes

2007-02-10T12:50:00.000+01:00

Då våra gästbloggare skrivit så bra om sina sjukdomstrauman så tänkte jag att det var dags för mig att dela med mig av min enda defekt som orsakat sjukhhusövernattning. Dock är den inte så dramatisk som varken von willebrandt eller denguefeber, men ändå!

Iallafall när jag var tretton så upptäcktes det att jag hade skolios. Ni minns kanske när man var på kontroll hos skolsyster så fick man böja sig framåt så de kunde titta på ens ryggrad? Ja, syster Marta upptäckte iaf att min ryggrad inte var som den skulle och efter några turer så blev jag remitterad till ortopeden på Ryhov i Jönköping.

Skolios innebär helt enkelt att ryggen är krokig sidledes. Man kan ha en eller flera böjar som mäts enligt en gradskala och utifrån det bestäms det vad och om det ska göras något åt det. Det finns förstås massa olika sorters skolios men det vanligaste är att det upptäcks hos tjejer i perioder av snabb tillväxt, typ början av puberteten.

Hur som helst, efter några kontroller så konstaterades det att min skolios blev värre och det var tvunget att göras något åt det. Undersökningar har visat att av de barn som varje år föds i Sverige är det 3 på 1000 som senare får en skolios som kräver behandling. Iallafall så beslutades det att jag skulle få en såkallad Bostonkorsett. Den är främst till för att kröken inte ska öka medan man växer (även om min mamma hävdar att på mig så blev kröken mindre, men det är jag lite skeptisk till).

(bilderna har jag snott någonstans ifrån, men det var ungefär så min korsett såg ut iaf)

På de sidor jag läst så beskrivs korsetten som "smidig". Det är inte riktigt mitt minne av det hela. Men om man med smidig menar att ha en beklädnad av hårdplast på överkroppen som spänns åt hårt som satan och gör att man har ont och inte kan böja sig så kan jag väl gå med på det. Bitterheten! Haha. Hur som helst, när korsetten sattes in så fick jag tillbringa jag tror det var två nätter på sjukhus. Jag minns att jag grät i smyg för att det gjorde så ont och vi fick övertala nattsköterskorna att lossa lite på spännena för att jag skulle stå ut. I början skulle korsetten användas 23 timmar om dygnet och det var ju jävligt jobbigt och dendär "fria" timmen var en lyckans timme som gick alldeles för snabbt. Men tro det eller ej men efter ett tag vande man sig faktiskt.

Sen blev det ju även som så att efter ett tag så fuskade jag mer och mer med korsetten och det var ett ständigt dåligt samvete. Å ena sidan att vilja typ vara vanlig normal tonåring och å andra sidan "tänk om min rygg krashar forever and ever nu". Men tillslut tror jag bara jag hade den på nätterna faktiskt.

När jag efter tre år var på sista återbesöket (när jag slutat växa typ) och de konstaterade att behandlingen varit effektiv och jag visste med mig att jag knappt använt den något under det senaste året kände jag bara "Mohahahaha, so long - suckers!" och var rätt nöjd med att jag inte använt den så mycket. Nu när jag surfat runt lite om fakta så har jag även sett att på senare år så har korsettanvändning ifrågasatts och någon skrev att man tror att den bara är effektiv 1 gång av 10 och att kröken för det mesta ändå inte hade blivit större även om korsett inte satts in. Det känns ju lite bittert.

Positiva saker med min skolios: Jag tyckte det var mysigt att åka till Jönköping och handla med mamma var tredje månad. Eh. Jag slapp bli opererad.

Negativa saker med min skolios: Det gjorde hemskt ont och man kände sig ännu mer som en misfit på högstadiet.

Såhär i efterhand så kan jag konstatera att jag blir väldigt lätt trött i ryggen men att jag i övrigt inte har några särskilda men. Å att tröttheten blir mindre om jag tränar duktigt, men det gör jag ju så sällan. Hm, denna text blev mycket mindre informativ än jag tänkt mig.

Men här är en väldigt informativ sida om skolios detta är en bra blogg av en tjej som snart ska opereras för sin skolios.

och hur är det med insomnian då?

2007-02-04T21:58:00.000+01:00

jotack, mycket bättre faktiskt. faktiskt så släppte sömnsvårigheterna direkt efter att jag skrivit en tenta. samband, anyone? dock så kommer jag gå in i tentakoman nästa vecka så då lär jag väl inte kunna sova igen. blö.

Världslepradagen

2007-02-04T15:14:00.000+01:00

Idag den fjärde februari är det Världslepradagen! Hipp hipp hurra! Lepramissionen föreslår att vi idag tänker extra mycket på de lepradrabbade världen över genom vår förbön. Om man är lite mindre kristlig än så så föreslår jag att man kan vidta andra åtgärder, t.ex. lära sig lite mer om lepra, äta några kakor och helt ge sig hän åt den kalasyra som uppstår en dag som denna!

Det som är lite märkligt är att Världslepradagen verkar gått av stapeln förra söndagen i resten av världen. Å då är det ju lätt att tycka att själva grejen med att ha just en Världslepradag, går lite förlorad. Men det skadar väl kanske inte att uppmärksamma det mer än en dag per år förvisso.

till alla har sars läsare

2007-02-03T00:54:00.000+01:00

är det någon som vill gästblogga om en spännande/tråkig/vanlig/ovanlig sjukdom? skriv i så fall en kommentar så fixar vi det.

(vore kul för övrigt att få veta vilka våra läsare är!)

lyssna till ditt hjärta

2007-02-03T00:31:00.000+01:00

förra veckan var jag övertygad om att jag höll på att få en hjärtinfarkt. jag vet jag vet, inte jättemånga tjugotreåringar som får det men eftersom jag har hjärtproblem i familjen/släkten så jag kunde inte tänka så logiskt. det gick till och med så långt att jag fick be en kompis följa med mig och göra någonting (minns inte vad) för att jag trodde att jag skulle få infarkten på någon gata någonstans och det skulle bli så jobbigt om ingen hämtade hjälp.

det var en stickande känsla utav dess like i hjärtat samt en brännande känsla i bröstkorgen. stickandet var inte direkt ihållande utan mer att den överraskade mig då och då. särskilt när jag skrattade eller skulle lyfta på någonting.

efter en snabb diagnos (ställd av mig själv, såklart) så insåg jag nog att det inte var hjärtinfarkt eftersom smärtan höll sig runt bröstkorgen och spred sig inte ut i armarna tex.
men istället hittade jag andra möjliga orsaker till mitt problem: hjärtsäcks- eller hjärtmuskelinflammation (komplikation av infektioner) eller eventuell lungsäcksinflammation (komplikation av lunginflammation eller uppkommen av allergi).

lungsäcksinflammationen tog jag bort ganska snabbt. jag har inte haft lunginflammation och inte ens feber på tusen år. däremot är jag konfunderad över den andra. även trots att stickandet i hjärtat är borta så den brännandende känslan bakom bröstkorgen kvar. fast egentligen mest bara när jag tänker på jobbiga saker och blir stressad över någonting. alltså antagligen ett rent stressyndrom men som börjar gå överstyr. är det någon annan som känner igen detta? bör jag kolla upp det iaf trots att jag inte visar några andra tecken på infektioner (säg helst nej)? är jag bara hypokondrisk?

såhär står det på vårdguiden om hjärtsäcks- och hjärtmuskelinflammation:
Inflammationen kan vara ett allvarligt och livshotande tillstånd, men i de flesta fall är det en ofarlig sjukdom med lindriga symtom. Kontakta akutmotagning på sjukhus om du känner en skarp, skärande smärta bakom bröstbenet, speciellt om du samtidigt har tecken som tyder på en infektion.

ska förtränga detta lite och lägga mig och läsa agneta pleijels "drottningens chirurg" (som säkert är jättebra att läsa just i detta stadiet av hypokondri...) (kanske recenserar jag den sedan). god natt.

2007-01-31T21:14:00.000+01:00

Gästbloggar-Hanna fortsätter storstilat och agerar nu utrikeskorrespondent i sitt inlägg här nedan om Sydafrika och hiv/aids.

SYDAFRIKAS AIDS-SYNDROM

2007-01-31T21:04:00.000+01:00

Jag är nyligen hemkommen från sydafrikanska aktivistkvarter, där gatorna har burit kampen för demokrati och jämlikhet. Men dagens kamp sker nu i tysthet. Apartheid har ersatts av aids, en sjukdom vars prevention hyschas ner av stigmatisering och diskriminering. I landets största kåkstad, Soweto, har begravningar trängt sig in i helgaktiviteterna. Tidningarnas dödsannonser domineras av unga ansikten, men bokstäverna A, I, D och S är inte tryckta. Då bokstäverna anknyts med synd och skam. Men det finns ändå de som pratar, antagligen för att tystnaden är så svår och isolerande.

Jag mötte en kvinna på en kåkstadsgata, som vänligt stannade till och började prata. Några av de första ord hon sa var: Jag är hiv-positiv. Jag blev rörd. Först för det förtroende hon gav mig, sen över det mod hon visade. Likt många andra invånare som lever med hiv och aids, så höll hon det hemligt för sin omgivning. I Soweto bildas kvarter av ihopparade hus, där tegelvillor och skjul bor grannar. Men det intima grannskapet är bräckligt när det gäller hiv och aids. Visst pratas det om pandemin, övergripligt och ibland sakligt, men sällan personligt. Förutom kvinnan som jag mötte på gatan.

Där möts jag även en mängd budskap. Enorma reklamplatser har täckts av hiv och aids-organisationers ord. De riktar sig till unga och förespråkar avhållsamhet, trohet och säkrare sex. Längre ner i kvarteret finns mindre synliga budskap. Småföretagare utan någon marknadsföringsbudget klistrar istället upp sin reklam på husfasaden. Deras hem blir även en butik där Aloe vera-produkter säljs, en av åkommorna som naturprodukten hävdas bota är hiv
och aids. Det står så på husfasaden. Egenhändigt uppklistrade affischer fungerar istället som religösa budskap. En färgglad affisch presenterar pastorn James Mukisa och hans påstådda mirakel i en kommande healing-konferans mot hiv och aids.

Enligt FN är information botemedlet mot pandemin, eller åtminstånde en förebyggande profylax. Och Sydafrika är sannerligen informationsrikt, men det saknas likriktning. För icke-statliga organisationer är beteendeförändring vaccinet, för religösa grupper är tro vägen till friskhet och för regeringens företrädare är rödbetor och olivolja mediciner. En stor del av kampen mot pandemin försvinner i konflikter och motarbetas av missledande information. Samordning, samstämmighet och samförstånd saknas i Sydafrikas nya kamp. Där var tredje invånare befaras leva med hiv och aids.

2007-01-30T11:46:00.000+01:00

Här nedan debuterar Hanna som gästbloggare när hon skriver om sin erfarenhet av den tropiska sjukdomen denguefeber. Jag har googlat mig till att denguefeber är en anmälningspliktigsjukdom (precis som sorkfeber!) och här kan ni läsa lite hårda fakta om den.

DEN DÖDLIGA DENGUE

2007-01-30T11:41:00.000+01:00

Jag trodde först att det var jet-lag. Hela min kropp kände obehag där jag satt och vred mig med febern i en flygstol. Jag hade gått på planet i Thailand, landet där jag blev smittad av dengue-feber.

Smärtan tycktes utgå från skelettet, en smärta som har gett sjukdomen öknamnet benknäckar-feber. Roten till det onda, som förökade sig i min kropp under plastpaketerade måltider och mellanlandningar, var myggorna. Dengue-febern smittas på samma sätt som malaria, skillnaden är att det sker på dagtid. Klimatet för bägge sjukdomar är tropiska. Och jag hade slutligen landat i Sverige.

Där kom feberyrorna och en termometer intygade att jag inte led av jet-lag. Vid ett senare besök på infektionskliniken fick jag min diagnos, en sjukdomsom saknade vaccin, profylax eller medicinering. Denguefebern var även dödlig. Antingen leder sjukdomsförloppet till slutet eller tillfrisknande. Avakta och observera, det var det enda som kunde göras. Blodprov med löpande blodplätts-kontroll pågick dagligen och efter några dagar sjönk lyckligtvis febern istället för mina blodvärden. Hettan, som tidigare kom inifrån, satte sig istället på min hud. Och utslag täckte hela min kropp. Röda prickar som drev mig rasande. Jag var på väg att klia mig självtill vansinne.

Jag bibehöll en känsla av odödlighet genom processen. Förutom för en stund. Då tänkte jag på döden, alla dem i min närhet. Då var oron omkring mig det som gjorde ont, min familjs farhågor och mina vänners frågor. Den stund då jag insåg det potentiella allvaret i min sjukdom, tog jag endel hälsobeslut. Sen kom slutligenförbättringen. Under några veckor gick jag från svaghet, till stabilitet och styrka. Och jag var frisk. Därefter följde jag succesivt mina beslut för att leva sunt på andra sidan av den dödliga dengue.

populära sjukdomar: mul- och klövsjukan

2007-01-16T17:20:00.000+01:00

det finns ju en del sjukdomar som har fått mycket plats i media för att de har ansetts vara farliga. tänkte ta upp några av dessa mediebevakade sjukdomar som blivit som begrepp för oss utan att kanske folk egentligen vet vad det handlar om. jag tänkte kalla den populära sjukdomar eftersom det är dem som folk pratar om, tänker på och hetsar om.

nu vet jag inte om mul- och klövsjukan fick sådär jättemycket uppmärksamhet men jag minns att det var en del prat om den när jag var barn i alla fall. fast jag fick liksom aldrig riktigt reda på vad det var för någonting. (hörde någon annan om denna sjukdom också? eller var det kanske något regionalt?).

sjukdomen började hos klövdjur men kan även smitta till människor. dock så är det ovanligt. hos människor så upptäder symptom som feber och blåsor på slemhinnor. det är inte så mycket mer än så, det är djuren som lider mest. om man märker att ett djur har mul- och klövsjukan så måste en anmälan göras till OIE (world organisation for animal health) inom 24 timmar.

mer spännande än så är det tydligen inte. men desto fler spännande sjukdomar finns det ju att skriva om senare!

förändrad smak och cellgifter

2007-01-16T14:13:00.000+01:00

har tänkt att skriva en längre text om cancer någon gång när jag känner mig manad. läste dock en intressant sak idag som kanske egentligen inte är så intressant för någon annan. men men.

närjag var fyra diagnostiserades jag i alla fall med leukemi. leukemi behandlar man med hjälp av cytostatika som alltså bara är ett annat namn för cellgifter. jag tror att det finns någora fakta på att cytostatika kan ge bestående men psykiskt och fysiskt efter avslutad behandling men "absolut inte" i lika hög utsträckning som strålbehandling.

när jag var sjuk så var det några saker jag absolut inte kunde äta eller dricka fast jag hade gjort det innan jag började med cellgifterna. de saker jag minns är att jag kunde inte dricka mjölk, äta glass, popcorn eller chips. inte för att det var jättestort omlopp på tex popcorn eller chips på sjukhuset jag låg på men jag minns i alla fall att efter nästan till varje måltid ville de att jag skulle dricka mjölk och efteråt äta glass. glassen vet jag inte riktigt varför de försökte truga i mig, kanske för att det var mjölkprodukter i?

en bieffekt av cellgifterna är att smaken och lukten förändras, de antingen försvagas eller förstärks. under behandlingen är det bra att undvika favoriträtter eftersom de kan förknippas med den här förändringen. om man inte gör det är risken ganska stor att man känner motvilja mot maten även efter behandlingen är slut.

idag kan jag äta både glass, popcorn och chips.
men jag kan absolut inte dricka ren mjölk. blir illamående bara jag luktar på det. det är ganska konstigt faktiskt. att motviljan mot mjölken stannat kvar men inte mot något annat. tyder det på att de TVINGADE i mig mjölk till varje måltid? det verkar ju inte så snällt.

ehm.

rättelse

2007-01-10T13:38:00.000+01:00

i min text om sömnproblem skrev jag att man inte ska äta socker innan man går och lägger sig. tydligen så är det lite fel! man ska äta något sockerrikt så att man får en kick för då sätts insulinet igång och sedan blir man snabbare trött. ungefär som efter en stor middag!

det ger ju mig ett skäl till att alltid ha choklad hemma. heh.

lägger förresten in en ny länk om en sida som handlar om sömnproblem.

(och nej jag kunde inte sova inatt heller, vilket i sin tur ledde till att jag vaknade toksent idag vilket kommer göra att jag inte kommer kunna sova inatt etc etc i all framtid)

hiv/aids, patent och allmän dumihuvudetskap.

2007-01-09T14:54:00.000+01:00

Jag tänkte spinna vidare lite på det Anna skrev om igår vad gäller problem för u-länderna i kampen mot hiv/aids. Som läget ser ut idag är det värst drabbade området länder söder om Sahara (även om både Ryssland, Indien och Kina kommer starkt!) och detta går ju givetvis hand i hand med fattigdom. Länderna är helt enkelt till stor del beroende av biståndspengar för att kunna arbeta med frågorna.

Tyvärr så har USA, Vatikanen och vissa länder med konservativa regeringar ställt krav på att deras biståndspengar inte används till sexualupplysning eller att förespråka kondomer utan istället proklamerar man avhållsamhet. Inte nog med att detta på sina ställen lett till en brist på kondomer utan det ger ju givetvis väldigt märkliga dubbla signaler som inte alls gynnar det informationsarbete där öppenhet är det viktigaste ledordet. Ibland blir man bara så... trött.

Vidare så har det såkallade TRIPS-avtalet gjort att reglerna kring patenterade mediciner blivit så krångliga att de billigare, ofta Indientillverkade, bromsmedicinerna som utvecklingsländerna är beroende av inte når fram till dem som behöver det mest. Ni kan läsa mer ingående om problemen kring detta här och skriv gärna på Afrikagruppernas krav till regeringen när ni ändå är igång!

På samma tema såg jag att Afrikagrupperna länkade till ett annat upprop som Läkare utan gränser håller i. Jag kopierar rätt av vad som står:

"Miljoner människor runt om i världen förlitar sig på billiga, indisktillverkade mediciner för att överleva. Läkemedelsföretaget Novartis har dragit den indiska regeringen inför rätta för att försöka tvinga fram en ändring av landets patentlagstiftning. Om Novartis vinner riskerar världen att förlora en viktig källa för i pris överkomliga mediciner."

Läkare utan gränser uppmanar Novartis att lägga ner målet och om ni vill skriva på uppropet eller bara läsa mer om det så kan ni göra det här.

sömnproblem

2007-01-09T02:58:00.000+01:00

ja jag har ju obviously sömnproblem. nu är klockan tre på morgonen och jag kan inte alls sova, och så har det varit de senaste veckorna, månaden, månaderna, jag minns inte.

så vad beror då detta på?
läkare tror ofta att det är stress som ligger bakom. stressen gör att det inte finns en chans för kroppen att koppla av.

vad kan man göra åt det?
man ska inte lägga sig förren man känner sig trött. man ska varva ner två timmar innan man går och lägger sig för att kroppen ska kunna hinna bli tillräckligt avslappnad. man ska älta INNAN man går och lägger sig (tack för det tipset liksom). man ska undvika koffeinhaltiga drycker samt socker sex (!) timmar innan man går och lägger sig.

sömnproblem kan vara skadligt för hälsan. risken för diabetes och fetma ökar. tydligen så är det så att vid sömnrubbningar så aktiveras stresshormoner som i sin tur stör sockeromsättningen i kroppen. tex så finns det ett ämne i kroppen som heter leptin som har stor betydelse för aptiten. när den störs så blir suget efter fet och sockerrik mat större.

jag har faktiskt börja tänka på de här sakerna. jag försöker ta promenader, jag undviker socker på kvällarna och jag lägger mig inte förren jag är trött. men ändå hjälper det inte. jag känner mig uppsvullen och konstig och jag antar att det är stressen. men hur fan ska man älta allt innan man går och lägger sig? jag vill inte älta alls. nä, det är väl bara att vänta ut det.

tack och godnatt (as if...).

hiv/aids

2007-01-08T17:27:00.000+01:00

jag ska snart åka till sydafrika och tänkte då passa på att eventuellt besöka botswana. har surfat vaccinationssidor och annat kul för att kolla vilka sjukdomar som kan tänkas finnas men det som ändå stannar kvar i mitt huvud är att nästan 40% av botswanas befolkning är hivpositiva.

botswana är ett litet land med enbart 1,6 miljoner invånare. det är det land som har flest hivpositiva invånare näst efter swaziland som också ligger i södra afrika.

dock så har botswana lyckats bra med kampen mot hiv/aids. det var det första landet i afrika som började med bromsmediciner. dock så måste man uppfylla ett av två krav för att få bromsmedicin: det första är att uppfylla ett cd4-tal under 200 (tror att det är antalet t-celler, kan läsas mer om här) eller att man ska ha drabbats av en av följdsjukdomarna till aids (tex långvarig feber, hosta, svullna lymfkörtlar).
det finns 300 000 smittade i landet och 110 000 kvalificerar sig till att få bromsmedicinerna.

botswana är ett av de rikaste länderna i afrika, i och med att de har en stor diamantindustri, och därför är kostnaden för att föra kampen mot hiv/aids inget egentligt problem. det som saknas är personal. över 10 000 personer skulle behöva anställas till vårdsektorn.

botswana jobbar mycket med att avstigmatisera sjukdomen. de är relativt öppna om sexualitet tex, till skillnad mot de flesta andra afrikanska länder där sexualitet anses vara något skamfullt att prata om (och syssla med).
tex har vissa kyrkor tagit på sig ansvaret att informera om hiv/aids och vara öppna om sexualitet. de har inställningen att sexualiteten är en gåva från gud.

pastor mpo moruakgmo sa:
”We are a HIV-positive nation.
That means everybody is positive.”

godartad prostataförstoring vs prostatacancer

2007-01-08T17:13:00.000+01:00

fick en fråga av en läsare om prostatacancer. han undrade om det finns något som heter godartad prostataförstoring och vad som isåfall är skillnaden mellan det och prostatacancer.

jag har letat lite på nätet och funnit några svar.

det FINNS något som heter godartad prostataförstoring (benign prostatahyperplasi, benign prostatahypertrofi). det är vanligt hos män över 50 år. det innebär att ny prostatavävnad sker mitt i prostatan, där urinröret passerar. det blir en blockerande känsla, mannen kan få svårt att urinera normalt. detta går att bota med hyvling, då skär läkaren bort den nya vävnaden undan för undan.

prostatacancer är i form av celler som växer i prostatan, och man behöver inte märka av några symtom på jättelänge. man kan även blanda ihop prostatacancer med den godartade varianten eftersom båda gör att det blir svårt att urinera normalt. det man då ska göra är att gå till läkaren som kan fastställa diagnosen. om cancern däremot har hunnit sprida sig innan man upptäckt den/uppsökt läkare så finns andra symptom som smärtor från ryggkotor och bäckenben.

det är den vanligaste sjukdomen bland män i sverige. 9000 män om året blir diagnostiserade med prostatacancer och ca 2300 män dör av det.

så, hoppas du har fått svar på din fråga och tveka inte att uppsöka läkare om du märker av dessa symtom!

ps. kändes lite konstigt att skriva om det här ämnet faktiskt...

2007-01-06T23:11:00.000+01:00

Alla har SARS presenterar med glädje vår fjärde gästbloggare Malin som skriver om skabb.

Skabb

2007-01-06T23:05:00.000+01:00

Såhär i juletider vill jag gärna dela med mej av en egen sjukdomsupplevelse. Att ha skabb anses ju som jäkligt äckligt, skabbigt rent av utsagt. Det jag minns är att jag på en semester i danmark började klia mig över hela kroppen så otroligt mycket att mina föräldrar blev irriterade på mig, men när de märkte att jag inte kunde sluta så tog de med mig till farbror doktorn som i sin tur grävde fram ett litet kvalster ur min hand. Jag minns att vi fick en kräm som hela familjen skulle smörja in sig med och alla sängkläder och kläder skulle tvättas och vädras. Alla mina gosedjur fick bo på altanen ett tag (förutom en liten brun nalle som numera är min skabbnalle). Smärtan som uppstod av krämen på min sönderkliade hud var enorm och jag sprang runt som en naken galning överallt i huset. Men den gjorde mig skabbfri iaf! Tills jag återigen började leka med min kompis/granne som inte lyckats med samma sak, så allt återupprepade sig, dock var jag ordentligare och kliade inte lika mycket, vilket gjorde att krämen inte gjorde lika ont.

Skabbdjuren är små brun-vita kvalster med åtta ben som gräver ned sig i huden och lägger ägg. De lever i ungefär 30 dagar, på den tiden kan tjejerna lägga två till tre ägg om dagen, de kläcks snabbt och de nya skabben blir könsmogna efter ca 10 dagar. 300 miljoner fall av skabb förekommer runt om i världen, de som har störts risk att smittas är barn under 2 år. Kvalstret rör sig i gångar i huden och kan ta sig fram 2,5 cm per sekund. Sprids genom (långvarig)kroppskontakt. Klådan som man får av skabben är oftast värre på natten och vid bad. Symptomen är utslag och knottror på armbågar, knän, handlederna, mellan fingrarna, skinkorna, ljumsken, runt naveln, bröstvårtorna och externa genitalier. Det kan dröja 2-10 veckor innan det börjar klia från att man blivit smittat, men man kan smitta andra innan det börjat klia. För att bota det, uppsök doktor och få en rejäl kräm med go i! (obs, skabb från djur kan ej få fäste på människan)

Alla har SORKFEBER

2007-01-05T21:50:00.000+01:00

Jag har hela julen funderat på någon julrelaterad sjukdom att skriva om här men jag kom inte på någon, utom möjligtvis nån form av övergödning, eh. Men så hörde jag på typ Landet runt eller något att det utbrutit en epidemi av sorkfeber i Västerbotten. Jag kände att då måste jag ju givetvis ta mitt samhällsansvar och varna allmänheten.

Sorkfeber går även under namnen sorkpest, nephropathia epidemica eller norrlandsnefrit. Viruset sprids via inandning av damm som förorenats av sorkars urin och avföring. Sjukdomen smittar inte direkt från människa till människa. Watch out om ni märker att ni har feber, en allmän sjukdomskänsla och/eller svåra buk- och ryggsmärtor. Ibland kan man även få minskade urinmängder på grund av njurpåverkan och viss minskad förmåga till blodkoagulation kan märkas.

Nu har jag en dålig och en bra nyhet till er som tror er vara drabbade. Den dåliga är att att det inte finns något botemedel!!! Den bra nyheten är att dödligheten bara är 1% (sjukdomen läker vanligtvis ut av sig själv och man behandlar bara symtomen) och att sjukdomen i princip bara finns norr om Dalälven (och söder om Skåne).

Så om ni känner att ni nog är drabbade av Sorkfeber föreslår jag att ni först beger er till en doktor och sedan anmäler er till Smittskyddsinstitutet eftersom Sorkfeber enligt smittskyddslagen är en anmälningspliktig sjukdom. Smittskyddsinstitutet föreslår även att ni anmäler er till länsveterinären. Vidare kan ni även anmäla er som gästbloggare hos mig eller Anna så kan ni få skriva om det här.
Lycka till!

boktips

2007-01-04T17:08:00.000+01:00

läste frihetens pris av barbara ewing förra julen och om man gillar att läsa om ett kolerahärjat london så rekommenderar jag den varmt.

beskrivning från adlibris:
London 1849 och koleran härjar. Sir Charles Cooper är änkling med sina två döttrar - Mary och den 17-åriga Harriet, faderns ögonsten. Sir Charles anser att staden är alltför riskabel för Harriet och skickar henne till släktingar på landet. Harriet finner sig väl tillrätta, det är en helt annan värld, öppnare, friare. Men när systern Mary drabbas av koleran och dör tvingas Harriet tillbaka till London. Familjen som tyckts leva ett privilegierat liv, har alltid haft mörka hemligheter under ytan. Plötsligt finns ingen där som kan skydda Harriet från en far som hellre vill se henne som sin hustru än som sin dotter.

Flykten till Nya Zeeland är hennes enda räddning.

Frihetens pris är en dramatisk underhållningsroman om de mörka sidorna i det viktorianska London, tidens sociala orättvisor och kvinnoförtryck och optimismen hos immigranterna på Nya Zeeland, landet som var det första att 1893 ge kvinnor rösträtt.

frågan alla undrar men som ingen vet svaret på

2007-01-04T16:51:00.000+01:00

... förren nu.

fick en jättebra bok av emma där svaren på alla konstiga frågor angående hälsa och hygien finns. skitbra som uppslagsbok! (fast som sjukdomsjunkie så har jag ju typ sträckläst den, haha)

ivarjefall, ett av mina första inlägg handlade ju om tinnitus och allmän öronhygien. emma undrade om man skulle rensa öronen med pinnar.

citerar från boken:

Fråga: Varför är det inte bra att stoppa bomullspinnar i öronen?

Svar: [...] Öronen behöver för det mesta inte rengöras. Öronen är som en självrenande ugn. Med hjälp av tyngdkraften och kroppsvärmen letar vaxet sig ut på egen hand. Om vaxet visar sig i ytterörat kan man använda en bomullspinne. Men om man inye kan anvhålla sig från att gå längre in riskerar man att få en vaxpropp eller en skada på trumhinnan. Om man drabbas av en vaxpropp så kommer det att göra ont och man blir halvdöv. Det finns receptfria medel som löser upp vaxproppen, men ljummer vatten i en gummituta fungerar vanligtvis lika bra. Om inget annat hjälper får man vända sig till en öronläkare eller söka akut för att få örat spolat.

någon som har någon annan fråga? jag kanske kan hitta svaret.

väst vs syd

2006-12-18T14:22:00.002+01:00

håller på att läsa den här boken på min kurs just nu och hittade ett intressant citat: "[...] nästan 30 000 barn under fem år dör vaje dag i u-länderna av sjukdomar som skulle kunnat förebyggas och som praktiskt taget utrotats i västvärlden. kostnaderna för att ordna grundläggande hälso - och sjukvård åt alla dem som saknar sådan i dag uppskattas till 13 miljarder dollar om året, ungefär 4 miljarder mindre än vad europeiska och japanska konsumenter gör av med på hund- och kattmat."

det skiljer sig markant vilka sjukdomar väst- och utvecklingsvärlden har och det är rätt intressant. trots att det är lätt att resa runt jorden, att det är stora flyktingströmmar osv så ändras egentligen inte sjukdomsspridningen särskilt(sen finns det ju vissa undantag, som tex hiv och sars). tell me if i'm wrong.

jag tänkte göra en jämförelse över de vanligaste allvarliga sjukdomarna i västvärlden och i utvecklingsländer men egentligen så går det inte eftersom de allvarliga sjukdomarna som vi har i väst är globala. dvs de finns över hela jorden. det bara plussas på om man råkar bo i ett utvecklingsland.

de globala sjukdomarna är cancer, diabetes, allergier och hjärtsjukdomar. sedan tillkommer infektionssjukdomar som mässling, influensa och hepatit b.

i utvecklingsvärlden så är det afrikanska sömnsjukan och den latinamerikanska motsvarigheten som heter chagas sjukdom (symptom: feber, huvudvärk, frossa, apati. sjukdomen kulimineras slutligen till koma och sedan dör man. smittas genom en speciell sorts mygga). malaria, denguefeber (symptom: influensaliknande febersjukdom, huvudvärk, muskelvärk, mässlingsliknande utslag. smittas genom myggor), kala azar (symptom: stigande feber, avmagring och diarré. levern och mjälten förstoras och man får blodbrist. smittas via sandmyggor) och lymfatisk filiaros (symptom: förstoring av lemmar, könsorgan och bröst. inre skador på njurar och lymfsystem).

den sista sjukdomen verkar läskigast av de alla och faktiskt hade jag inte hört talas om de två sista (och jag önskar lite att jag inte hade kolla tupp det eftersom det kommer göra mig lite mer paranoid... tänk om jag kommer hem med typ ett förstorat öra efter sydafrika, hjälp!).

och detta är då de VANLIGASTE allvarliga sjukdomarna. jag tror att sjukdomsspridningen kommer bli större när växthuseffekten börjar komma igång ännu mer. ett mer tropiskt klimat gör att andra sjukdomar kan leva och frodas på ett annat sätt än vad de kan här i väst idag. om nu inte sjukvården kommer byggas ut i fattiga länder så att dessa sjukdomar, kanske inte stoppas helt, kan botas lätt.

(hmm jag borde kanske trots allt välja försörjning och hälsa som inriktning på mitt program....)

pest eller kolera?

2006-12-16T21:41:00.000+01:00

en av mina favoritlekar är pest eller kolera. ni vet, den leken när man måste välja mellan två asdåliga alternativ. tex, skulle du helst leva ihop med bert karlsson i hela ditt liv eller inte ha några armar?
ivarjefall började jag fundera på vad jag skulle välja mellan just pest eller kolera och beslutade mig därför att ta reda på lite mer om sjukdomarna.

pest är en infektion som från början finns hos gnagare. det kan sedan överföras till människor. det finns tre olika sorters pest: lungpest (symptom: lunginflammation), böldpest (symptom: smärtsamma bölder, hög feber, diarréer) samt blodpest (symptom: drabbar blodbanan).
jag har länge trott att pest är utdött men det finns fortfarande kvar på vissa ställen i asien och centralamerika. idag går det dock att bota med antibiotika och det finns ett vaccin mot det.

kolera är en magtarmssjukdom. den ger kraftiga diarréer och uppkastningar som leder till att man blir enormt uttorkad. vätskebristen i sig leder till att man blir förvirrad, muskelkramper och störningar i saltbalansen. kolera smittar genom vatten och mat, och även genom olika kroppsvätskor. koleran är ratt vanlig på vissa platser i afrika, nu senast utbröt en stor koleraepidemi i kongo, men går att bota med vätska.

så, vad skulle jag välja? ganska svår fråga eftersom pesten är mer mångfacetterad än koleran. tex skulle jag hellre ha kolera än böldpest men hellre lungpest än kolera. men eftersom jag har spyfobi så skulle jag ändå välja pest. det känns lite orginellt att ha pest liksom.

vad skulle ni välja?

Den onda cirkeln

2006-12-15T12:42:00.000+01:00

Steg 1: Sov dåligt (gärna av okänd anledning)

Steg 2: Var så trött att du inte orkar/vill äta nått ordentligt

Steg 3: Må illa pågrund av dålig kosthållning

Steg 4: Sov dåligt pågrund av illamående Upprepas med fördel i en hel evighet. Blö.

Lepra

2006-12-09T14:49:00.000+01:00

Bloggen ser lite konstig ut men vi ska styra upp det så snart vi orkar. Håll ut.

Iallafall, idag tänkte jag skriva om en av mina favoritsjukdomar nämligen lepra. Lepra eller spetälska har länge varit ett internt skämt i min umgängskrets men jag kan spåra mitt intresse mycket längre bak än så! Jag minns nämligen att nån lite otydlig lärare berättade för mig när jag var liten att man tappade sina kroppsdelar lite hipp som happ om man hade spetälska. Klart sånt impar på ett barn och jag vet att jag tänkte rätt mycket på det och på olika situationer som det skulle vara jobbigt att tappa kroppsdelar i.

Nu är det ju förstås inte så at man bara går och tappar sina kroppsdelar utan lepra finns i två olika former, den ena kännetecknas av bölder, den andra av perifera nervskador. Nervskadorna medför dålig cirkulation i fingrar och tår, den drabbade får känselbortfall etc och kan i värsta fall riskera att "tappa" de drabbade kroppsdelarna.

Iallafall förr i tiden trodde man att lepra var obotligt och man tvingade de leprasjuka att isolera sig i leprakolonier (känns igen från ett Simpsons-avsnitt, right?). Men nu för tiden vet man att det är relativt lätt att bota med antibiotika. Inkubationstiden är extremt lång och många blir smittade redan som barn, men sjukdomen bryter inte ut förrän i vuxen ålder. Det är en mycket liten andel av de smittade som utvecklar sjukdomssymptom dock. Är inte det fascinerade? Att man kan bli smittad som barn men först upptäcka det i vuxenålder! Fast så kanske det är med många sjukdomar, vad vet jag.

Det finns faktiskt några få fall av leprasjuka i Sverige, men de drabbade har i så fall ursprung i tropikerna. Ända in på 1930-talet insjuknade människor i Dalarna och Hälsingland i spetälska och Sveriges sista leprasjuka kvinna, Kristina Asplund, levde ända till 1976. Tänka sig!

Om du, liksom jag, är intresserad av Lepra kan jag rekommendera er att gå med i Lepramissionen. En (tämligen kristlig) förening som jobbar för leprasjuka. Den är helt gratis och då och då får man deras tidning Lepra Nytt och nu till jul så fick man ett handgjort jättefint vykort. Gratis i tell you!

Om man googlar får man fram sjukt äckliga bilder men jag ger er istället en bild på några nunnor.

Def Lepra 4-ever!